Hur klarar Ryssland den pågående finanskrisen, de snabbt fallande oljepriserna och den lågkonjunktur som nu sveper fram över USA och Europa? Inkomsterna från exporten av olja och naturgas utgör en stor del av den ryska statsbudgeten och en väsentlig del av hela landets bruttonationalprodukt (BNP), så en halvering av priset på de råvarorna kan inte undgå att märkas. Frågan är hur mycket och på vilka områden.

Senast en internationell ekonomisk kris pressade ned oljepriserna kraftigt, under Asienkrisen 1997-1998, gick botten ur den ryska ekonomin. Rubeln tappade en stor del av sitt värde och statsfinanserna kraschade. Sedan dess har utvecklingen vänt, och Ryssland har upplevt nio år av stigande välstånd och växande självmedvetande i världspolitiken. Tillväxten har legat på i genomsnitt 7 procent om året, stora befolkningsgrupper har lyfts ur fattigdomen, en köpstark medelklass har växt fram och det ryska försvaret har rustats upp rejält.

Den stadigt stigande levnadsstandarden och den känsla av trygghet, ordning och reda som den förbättrade ekonomin har fört med sig är den kanske viktigaste förklaringen till att majoriteten av ryssarna år efter år har stött sin president, först Vladimir Putin och därefter, sedan i maj 2008, Putins handplockade efterträdare och vän Dmitrij Medvedev. Internationellt har Ryssland börjat uppträda alltmer självmedvetet och skärpt tonen mot USA och NATO. Samtidigt har mindre grannländer som Georgien fått en kännbar påminnelse om att Ryssland är en stormakt som inte vill ha andra stormakter på sin egen ”bakgård”.

Olja och gas bakom framgångar

En del av framgången kan förklaras med bättre ordning i statsfinanserna och bättre lagstiftning, men det är de stora inkomsterna från olje- och gasexporten som har drivit hela utvecklingen. Förväntningarna på fortsatta förbättringar, särskilt i den tidigare grovt försummade välfärden, har samtidigt växt hos befolkningen. Regeringen i Kreml har också kunnat peka på att den minsann inte har slösat bort oljeinkomsterna rakt av utan sparat stora belopp i stabiliseringsfonder och valutareserver för eventuellt tuffare tider. Så sent som i somras uppgick de fonderade tillgångarna till 500 miljarder dollar.

Sedan dess har det bara rasat. Oljepriset har fallit från cirka 147 dollar per fat i juli till omkring 60 dollar i november. Gaspriset har dragits med i fallet. Statens reserver har krympt till 300 miljarder dollar, och ingenting säger att de inte fortsätter att minska. Också i Ryssland har staten fått gå in med miljardbelopp för att hjälpa skuldsatta banker i finanskrisens spår. Dessutom har regeringen sänkt den skatt oljebolagen hittills har betalat för sin export, eftersom bolagens exportinkomster har minskat så kraftigt. Det betyder att statskassan får in betydligt mindre pengar än förut, samtidigt som ju staten under åren har dragit på sig ökade utgifter för försvaret, pensionerna, bostadsbyggandet och mycket annat.

Slut på sötebrödsdagar

Någon ny rysk finanskris som den i augusti 1998 är det ingen som förutser. Ryssland är inte längre ett svårt skuldsatt land, och de fonderade oljepengarna räcker ett tag till. Men det är nog slut på sötebrödsdagarna.

Aktiekurserna på Moskvabörsen har rasat med hela 85 procent sedan i somras. Kapital forsar ut ur landet. Naturgasjätten Gazprom, som ännu i somras såg ut att bli världens största företag mätt i börsvärde, har på några månader sett sitt värde minska så mycket att bolaget nu behöver kapitaltillskott för att klara sin verksamhet.

Ryska staten kommer naturligtvis inte att låta Gazprom, flaggskeppet i hela den ryska ekonomin, gå omkull. Men den svenske nationalekonomen Anders Åslund säger till International Herald Tribune att Gazprom nog måste ge upp några av sina mest prestigefyllda projekt, t ex den planerade rysk-italienska gasledningen South Stream som skulle byggas på Svarta havets botten och forsla rysk gas till Balkan. För varifrån skulle Gazprom nu få de 20 miljarder dollar som det projektet beräknas kosta?

En sak är säker: i varje fall inte från oligarkerna, de stenrika ryska affärsmän som tidigare har skurit guld med täljknivar tack vare de höga råvarupriserna på världsmarknaden. Ännu i somras fanns det över 100 dollarmiljardärer i Ryssland. De rikaste av dem har sedan dess tillsammans förlorat bortåt 230 miljarder dollar på börsraset.

Flertalet ryssar saknar sparkonton

Vanliga ryssar lär knappast tycka synd om dem. Trots att levnadsstandarden har stigit för de flesta, lever fortfarande en majoritet av Rysslands invånare på inkomster långt under dem vi i Sverige och andra västländer är vana vid. Det innebär att vanligt folk i Ryssland heller inte känner av bank- och finanskrisen särskilt mycket än så länge. De har nämligen inga pengar att förlora. Bara en knapp tredjedel av alla ryssar har över huvud taget några bankkonton, och de flesta som har konton har bara småbelopp insatta.

På sikt kommer ändå kombinationen av låga olje- och gaspriser, kursras på börsen och kapitalflykt att märkas i vanliga ryssars plånböcker. Sjunkande skatteintäkter från energiexporten och krympande reserver kommer att tvinga fram åtstramningar i statsbudgeten. Då lär det bli svårt för staten att få fram pengar till de utlovade satsningarna på skolan, sjukvården och bostadssektorn. Hur den ryska befolkningen kommer att hantera den besvikelsen återstår att se.