Asean
https://www.ui.se/landguiden/internationella-organisationer/asean/
Den mellanstatliga organisationen Asean är till för att stärka ekonomisk tillväxt, kulturell utveckling, sociala framsteg och politisk stabilitet i Sydöstasien. Aseans grundprinciper om samförstånd och icke-inblandning har lett till att organisationen kritiserats för att vara tandlös.
Asean – Inledning
Asean har fått utstå mycket kritik genom åren. Den har kallats en diskussionsklubb där man pratar mycket men uträttar lite. Kritikerna anser att Aseans grundprinciper om samförstånd (konsensus) och icke-inblandning gör organisationen till en tandlös tiger.
Asean – Framväxten
Asean bildades 1967 med målsättningen att bidra till ekonomisk tillväxt, sociala framsteg, kulturell utveckling samt fred och stabilitet i Sydöstasien. Grunddokumentet Bangkokdeklarationen ingicks mellan grundarstaterna Thailand, Indonesien, Filippinerna, Singapore och Malaysia. Därefter har Asean utvidgats med fem medlemsländer – Vietnam, Brunei, Kambodja, Laos och Myanmar (Burma) – samt observatörslandet Östtimor. 2008 fick Asean en ny stadga som slår fast organisationens grundprinciper.
Asean – Uppbyggnaden
Asean är ett organ för samarbete mellan medlemsländerna men utan de anspråk på långtgående politisk och ekonomisk integration som kännetecknar till exempel EU. Organisationens högsta instans är toppmötet, där stats- eller regeringscheferna samlas för att besluta i frågor av långsiktig, strategisk betydelse.
Asean – Verksamheten
Ett huvudmål för Asean är att sträva efter fred och stabilitet i Sydöstasien. Grundläggande principer för organisationens verksamhet är respekt för varje lands suveränitet, strävan efter fredliga lösningar på konflikter samt principen om icke-inblandning i staters interna angelägenheter. Icke-inblandningsprincipen är vägledande för de sydöstasiatiska länderna – denna politik har kommit att kallas "den asiatiska vägen" och har ofta kritiserats som undfallande.
Asean – Yttre samarbete
Aseans samarbete med andra länder och regioner har främst varit ekonomiskt präglat, men det har under senare år utvidgats till andra områden som miljö och klimat samt säkerhetsfrågor. Samarbetet sker vanligtvis genom ett system av så kallade dialogpartner, där Kina, Japan, Sydkorea, USA, EU och FN är exempel på viktiga samarbetspartner.