EU – Brott och straff

När EU rev nationsgränserna kunde även brottslingar börja röra sig fritt mellan medlemsländerna. Motdraget blev polissamarbetet Europol som följts av fler former av gemensam brottsbekämpning.

Europol startade 1999 som en sambandscentral. Ett par poliser från varje nationell poliskår placerades i ett högkvarter i Haag och förmedlade kontakter mellan nationell polis när den sökte misstänkta på andra sidan en gräns. Poliserna började så småningom samla in information för att kunna analysera brottsmönster och därefter att samordna razzior mot organiserade brottslingar som opererar i flera EU-länder.

Europol har vuxit från drygt 300 poliser 2001 till 1 432 poliser 2022. Dessutom har 20 andra länder, till exempel USA, Australien och Colombia, valt att stationera minst en sambandspolis vid Europol för att kunna samarbeta med européerna. Interpol, amerikanska FBI liksom amerikansk skattemyndighet och New York-polisen hör till ett dussin organisationer som finns fysiskt placerade i Europols byggnad.

Europols uppdrag idag är att fokusera på grov, gränsöverskridande brottslighet. Vart fjärde år dras en EU-strategi upp som identifierar aktuella brottshot och sedan ligger till grund för operativa planer. Cyberbrott står till exempel högt på listan liksom människosmuggling, vapenhandel och miljöbrott.

Sedan 2008 kan EU-ländernas poliskårer få tillgång till varandras databaser med information om brottslingars eller brottsmisstänktas uppgifter, inklusive fingeravtryck och DNA. Polissamarbetet sker på alla nivåer, till exempel i ett nätverk för de högsta polischeferna, ett nätverk för förebyggande av brottslighet och en polishögskola (Cepol), belägen i ungerska Budapest. Tull- och gränspolis samarbetar också och har en gemensam databas över efterlysta personer och gods, fingeravtryck, och så vidare.

Samarbetet äger även rum på marknivå där poliser från olika länder hjälps åt att övervaka till exempel fotbollsmatcher, demonstrationer eller resande ombord på tåg. Polis nära en gräns kan beviljas rätt att till exempel fortsätta ett förföljande av misstänkt över en gräns och sedan också att gripa personen även om man inte längre befinner sig i hemlandet.

Sedan 2007 har EU-länderna samarbetat om terrorbekämpning, numera via en anti-terrorenhet hos Europol. Ända sedan attacken mot New York och Washington DC den 11 september 2001 har även EU-ländernas säkerhetspoliser haft regelbundna kontakter och ett närmare utbyte. Senare terrordåd i Paris, Bryssel och Berlin har dock avslöjat att viljan och förmågan att dela med sig ibland sviktar. Viktig information har långt ifrån alltid delats i tid.

Åklagare och domstol

Samordningen när det gäller brottsbekämpning har utökats till fler delar av rättsväsendet sedan det visat sig att det kunde vara svårt att få fällande domar vid brott som berörde fler än ett EU-land eftersom det finns så olika syn på bevis, på lagliga polismetoder och dessutom olika stränga straff.

För att kunna föra avslöjande om brott till åtal har EU upprättat ett europeiskt nätverk mellan åklagare, Eurojust (European Union Agency for Criminal Justice Cooperation). Med bas i Haag mittemot Europols högkvarter hjälper åklagare till med att hantera bevisföring mot misstänkta brottslingar när brott begåtts i annat land.

Eurojust kan inte självt föra brott till åtal i något medlemsland, det kan bara nationella åklagare. 22 av EU-länderna har därför (via ett så kallat fördjupat samarbete) inrättat en särskild åklagarmyndighet, kallad Eppo (European Public Prosecutor's Office). Eppo kan väcka åtal för brott begångna mot unionens ekonomiska intressen – till exempel svindleri med EU-bidrag. Åklagarmyndigheten som placerats i Luxemburg startade sin verksamhet sommaren 2021. Sverige har valt att inte delta.

Även nationella domstolar i EU-länder kan bidra till brottsjakten, till exempel genom att godkänna bevis som inhämtats av polis i utlandet, eller att låta verkställa en dom i Sverige även om den utdömts i ett annat EU-land. En domstol kan utfärda en arresteringsorder mot en misstänkt i ett annat EU-land som då ska gripas av polisen där.

Brottslingars ekonomiska tillgångar kan frysas av domstol, oavsett i vilket EU-land dessa finns. Den som dömts till fängelse över sex månader för brott i ett annat EU-land ska skickas tillbaka till sitt hemland för att avtjäna straffet.

EU-länderna har valt att samordna sina straffsatser för flera grova brott så att ingen ska erbjuda särskilt lindriga straff.

Slutligen kan medborgare få rättshjälp om de utsätts för brott i annat land och söka kompensation ur en europeisk brottsfond.

På den svenska hemmafronten har EU:s polissamarbete inspirerat till nya arbetsmetoder. Svensk och dansk polis kan numera patrullera tillsammans, anropa varandras radiobilar och får fortsätta en påbörjad polisjakt i varandras länder samt gripa personer på varandras territorium. Svensk och finländsk polis samarbetar också vid gränsen i Haparanda/Torneå. Hittills sker det enbart med planerade insatser (till exempel en demonstration vid gränsen) men ett avtal från maj 2018 gör det möjligt att också akut kunna rycka ut eller patrullera tillsammans.

Räddningstjänst

Vid naturkatastrofer bistår EU-ländernas räddningstjänster varandra. I södra Europa uppstår till exempel ofta skogsbränder torra somrar och brandmän från grannländerna hjälper då till.

Samarbetet sker genom EU:s civilskyddsmekanism, som i princip ett kontor för att motta larm och snabbt se till att det går vidare till alla i närheten. Det är en viktig avlastning för brandbekämpare att mitt under brinnande kris slippa ringa runt och fråga vad som finns tillgängligt i form av personal och utrustning att låna utan i stället bara behöva rapportera in sina behov. Landet som utnyttjar hjälpen ersätter övriga för kostnader.

Efter fler och värre bränder, stormar och översvämningar i Europa 2017 beslutade EU-länderna att utöka samarbetet genom att sätta upp RescEU. Där ingår EU:s 27 länder plus 7 grannländer (Bosnien-Hercegovina, Island Montenegro, Nordmakedonien, Norge, Serbien och Turkiet).

Resceu har tillgång till utrustning (brandbekämpningsflyg, pumpanordningar och så vidare) som kan användas av det land som begär assistans. I övrigt fortsätter nationella räddningstjänster att sända den personal de har tillgänglig.

Sedan starten 2001 har EU:s räddningstjänst inom ramen för civilskyddsmekanismen och RescEU ryckt ut över 600 gånger. Den största operationen som genomförts pågick under 2022 i form av hjälpsändningar till Ukraina.