EU – Medborgarnas Europa

Finns det ett medborgarnas Europa? Det finns i alla fall både rättigheter och möjligheter för den som är medborgare i ett EU-land.

Mycket i EU-samarbetet börjar i den inre marknaden och där återfinns även medborgarnas mest påtagliga rättigheter och möjligheter, nämligen rätten att resa, studera, arbeta och leva i det EU-land man själv väljer.

Denna fria rörlighet som gäller alla EU-medborgare har förbättrats på flera sätt. Dels har en EU-medborgare som arbetar i ett annat EU-land rätt till i princip samma sociala förmåner som landets egna medborgare – sjukvård, sjukförsäkring, barnbidrag, pension, osv. Där det krävs att man arbetar in en rättighet (semesterdagar till exempel) ställs samma krav på den inflyttade personen.

Den som vill flytta på vinst och förlust kan under sex månader få sin a-kassa hemifrån utbetald i det land där man söker arbete. Det finns en portal för jobbsökare (Eures) för den som vill söka jobb hemifrån.

Att studera i ett annat EU-land är också fritt men med brasklappen att man är skyldig att klara sitt uppehälle, till exempel genom stipendier eller studielån.

En EU-medborgare på resa har rätt till akut sjukvård. Det är även möjligt att få planerad sjukvård i annat EU-land ersatt av hemlandets försäkringskassa, om man ansökt om detta i förväg.

En EU-medborgares rätt att rösta i EU-valet följer med även om man flyttat till ett annat EU-land. Man har också rätt att ställa upp för att bli invald i Europaparlamentet.

Skyddade rättigheter

Som EU-medborgare har man även de mest grundläggande fri- och rättigheterna skyddade, oavsett om man befinner sig i sitt eget land eller någon annanstans. I ”stadgan över medborgerliga rättigheter” finns en hel katalog som till exempel rätten att vara medlem i en förening, att demonstrera, strejka, politisk frihet och religionsfrihet, rätten att gifta sig, att utbilda sig, driva företag, osv.

Här ingår förbud mot rasism, diskriminering och slavhandel liksom påbud om jämställdhet.

På 2000-talet öppnades EU:s lagstiftningsprocess som fram till dess skett i en något sluten krets för att ge medborgarna större insyn.

EU-medborgarna fick i sammanhanget en offentlighetsprincip av svensk modell, alltså rätten att begära insyn i EU-dokument.

EU-kommissionen ålades att utöka sina konsultationer med det civila samhället före lagförslag. Det sker dels i utfrågningar där medborgar- och intresseorganisationer bjuds in, dels via öppna konsultationer på nätet där alla kan bidra med synpunkter.

Nationella parlament fick samtidigt större insyn och tidigare tillgång till EU-förslagen.

EU:s ministerråd håller numera öppna (TV-sända) möten när de lagstiftar.
En EU-ombudsman tar emot och utreder klagomål på tjänstemän i EU:s institutioner.

Den största nyheten var kanske medborgarinitiativet där medborgare kan uppmana EU-kommissionen att lägga lagförslag om en fråga som de anser behöver åtgärdas. Det måste vara en fråga som EU har kompetens över och samla minst en miljon namnunderskrifter från minst sju EU-länder för att EU-kommissionen ska behöva agera.

EU:s stats- och regeringschefer beslöt i december 2019 att under två år arrangera konferenser över hela EU för att låta väljarna diskutera EU:s framtid. Tanken var att debatter skulle genomföras i alla länder men detta skedde lite nyckfullt, delvis på grund av covidpandemin. Den svenska regeringen organiserade t ex inga sådana.
På europeiskt plan organiserades några större paneler som diskuterade hur EU borde agera på fyra områden:

• ekonomi, jobb och social rättvisa;
• utbildning, kultur och ungdom;
• digital omvandling;
• EU i världen/migration

Det utmynnade i en rapport med rekommendationer till EU-regeringarna. En uppföljning – vilken skulle kunna leda till fördragsändringar – har diskuterats men inga beslut har ännu tagits om någon sådan.

Privatlivets skydd

En av de rättigheter som EU-fördraget ger medborgarna är rätt till privatlivets skydd. Det har visat sig svårt att upprätthålla i en värld med nätplattformar som Facebook, Google och Twitter vilka samlar in och säljer information om sina användare. I den nya ekonomin är alla personuppgifter enormt värdefulla.

EU införde tidigt ”rätten att glömmas bort” för medborgare, med andra ord rätten att kräva av de stora plattformarna att ta bort känsliga uppgifter om dem ur sökresultaten (dock inte själva dokumenten).

Våren 2018 trädde det hittills tuffaste personskyddet i kraft, den så kallade GDPR-lagen (General Data Protection Regulation) som begär av alla internetplattformar att de söker användarens uttryckliga tillstånd innan deras uppgifter säljs vidare och att de informeras innan detta sker.

Ett stort ansvar läggs på alla insamlare av personuppgifter (företag, föreningar och myndigheter). De förbjuds att behålla icke-nödvändig information (utöver för deras huvudsakliga uppgift), avkrävs att informera användare och kunder om vilken information de har och att föra noggranna register så att övervakande myndigheter enkelt kan se om reglerna har följts.

På europeisk mark är alla världens bolag skyldiga att respektera EU:s regler. EU förhandlar dessutom in skydd för privatlivet i nya avtal med andra länder. Med USA blev ett särskilt avtal klart under 2022, kallat ”Privatlivs-skölden II” (den första versionen underkändes av EU-domstolen som alltför svag).

Jämställdhet

Jämställdhet mellan könen är ett av målen i EU:s fördrag och utgör ett ständigt pågående arbete inom unionen.

Under ordförande Ursula von der Leyen var den senaste EU-kommissionen nära att få en lika fördelning av könen men några kandidater sorterades bort i parlamentets granskning och ställningen slutade på 15 män och 12 kvinnor.

Inom kommissionen är dock målet att få lika många kvinnor på chefsposter som män.  2021 var siffran cirka 40 procent.
EU hade redan i de första fördragen jämställdhet som ett mål vilket gjort att EU-domstolen bidragit med domar som till exempel hindrar arbetsgivare att göra skillnad på könen i arbetslivet. Att åtgärda olika pensionsvillkor har gått att lösa men att genomföra EU:s lagstiftning om ”lika lön för lika jobb” har varit svårare. EU-kommissionen följer upp löneklyftan mellan könen och rapporterar årligen läget. År 2020 hade kvinnor i EU i genomsnitt 13 procent lägre lön än män. Estland samt Litauen låg sämst till med 21–22 procents löneskillnad medan Luxemburg fanns i topp med bara 0,7 procent (i Sverige var siffran drygt 11 procent). Att gå till domstol och klaga på  löneskillnader är inte enkelt eftersom det är svårt att bevisa i enskilda fall att en persons lön beror på kön och inte meriter.

2022 enades medlemsländerna om att kräva att alla bolagsstyrelser senast sommaren 2026 representeras till minst 40 procent av det underrepresenterade könet.
Bara Frankrike lever upp till det kravet tills vidare (drygt 45 procent) medan Belgien, Italien, Nederländerna, Sverige och Tyskland har 36-38 procent.

Nya EU-lagar ska alltid kontrolleras så att de inte slår orättvist mot endera kön.

EU bedriver flera projekt mot kvinnovåld och sexhandel, och EU:s strukturfonder används för att stärka jämställdheten på arbetsplatser.

Konsumentpolitik

Ett konsumentskydd på hög nivå är ett EU-mål sedan Maastrichtfördraget 1993. I arbetet ingår frågor som livsmedelssäkerhet, till exempel produktregler mot farliga varor. EU-kommissionen har en central roll i att ta emot en anmälan och varna alla, om ett land upptäckt en farlig produkt som måste dras in.

EU har infört rätten för passagerare till ersättning om flyget, tåget eller bussen blir mycket försenad. EU-kommissionen utfärdar också för flygpassagerarnas säkerhet en årlig genomgång av farliga flygbolag där de värsta svartlistas.

EU har satt upp ett nätverk av konsumentmyndigheter – Konsument Europa – som kan hjälpa konsumenter som lurats utomlands eller när man handlat på nätet att få rätt, att översätta vid språksvårigheter och att hänvisa vidare till advokat där det behövs.

Folkhälsa

Sjuk- och hälsovård är nationella behörigheter men den fria rörligheten har kommit att påverka området. Alla EU-medborgare har till exempel rätt till akut vård om de skulle bli sjuka i ett annat medlemsland.

EU-medborgare kan också söka planerad vård utomlands som de kan begära kostnadsersättning för från sin försäkringskassa. Ett villkor är att man inte kunnat få vård inom rimlig tid i hemlandet och – ett svenskt villkor – att man anmäler sina vårdplaner till Försäkringskassan i förväg. Knappt 2 000 svenskar om året utnyttjar den möjligheten.

EU-kommissionen utfärdade i juli 2022 en rekommendation att medlemsländerna delar patientjournaler och andra medicinska data över gränserna. I det sammanhanget stöttar EU alla länder i arbetet med att digitalisera sjukjournaler. Finland och Estland har gått före och delar sedan 2019 patientjournaler med varandra. Ytterligare 22 länder är intresserade av att följa exemplet, däribland Sverige.

Finland och Estland har samtidigt gått i bräschen för så kallade e-recept, alltså att låta medborgare hämta ut receptbelagd medicin utskriven i grannlandet.

20 EU-länder (även Sverige) har kommit överens om att upprätta en gemensam databas för genetiska uppgifter, genomer, som bland annat kan underlätta att skapa individuellt anpassade läkemedel.

Vidare har nätverk för europeisk spetskompetens inom sjukvård satts upp. Ett samarbete om sakkunskap om sällsynta sjukdomar finns också.

Alla dessa initiativ är dock frivilliga åtaganden från länderna.  EU befogenhet begränsas nämligen till att samordna, stödja och bidra till arbetet för en förbättrad folkhälsa. Bland annat samlas information om narkotika och missbruk in (ett övervakningscenter finns i Lissabon). EU-kommissionen ger även stöd till hälsokampanjer och samarbete för att uppmuntra till en hälsosammare livsstil med mer motion, bättre matvanor samt minskad tobaksanvändning.

EU ansvarar också för att följa och varna för smittsamma sjukdomar om dessa skulle nå Europa och kan samordna arbetet med att stoppa en hotande epidemi. Under svininfluensans epidemiska spridning 2010 förmedlade EU vaccin mellan de länder som hade mycket och dem som stod utan. När fågelinfluensan 2016 nådde Europa kunde EU ta till tvingande åtgärder för att stoppa utbredningen.

Men det var i samband med covidpandemin 2020 som EU:s arbete verkligen byggdes ut. EU-kommissionen slöt avtal om snabbframtagande av vaccin, EU:s läkemedelsmyndighet EMA följde arbetet för att snabbt kunna godkänna ett vaccin och en ordning gjordes upp för att fördela det mellan länderna. Detta följdes sedan upp av ett gemensamt elektroniskt vaccinpass.

EU:s budget för hälsofrågor mångdubblades för perioden 2021–2027 samtidigt som ett arbete drogs igång om att skärpa EU:s beredskap och befogenheter inför en framtida pandemi. 

Utbildning

EU bygger en europeisk utbildningssfär utifrån tanken att utbildning är nyckeln till både tillväxt, jobb och personlig utveckling. Satsningarna handlar inte minst om att stötta EU-medborgares möjlighet att utnyttja sin fria rörlighet.

När det gäller utbildningspolitik är EU:s roll att stödja och samordna men inte reglera. En stark grund är att de europeiska universiteten har gjort sina utbildningar jämförbara så att en universitetsexamen från något av 48 länder (EU samt 20 närliggande länder) erkänns i samtliga. EU går vidare med att få även gymnasie- och högstadiebetyg allmänt erkända.

EU:s stolthet Erasmusprogrammet har på 30 år finansierat stipendier för minst nio miljoner europeiska studenter att läsa utomlands i minst sex månader. Numera befinner sig två miljoner studenter hela tiden ute på ett Erasmusstipendium. Ytterligare två miljoner ingår årligen bland Erasmusstipendiater från andra kategorier; lärare, elever på yrkesutbildningar eller lärlingar, i vuxenutbildning, idrottare eller på utbyte mellan skolor.

Även utan Erasmusstipendium finns en rätt att studera i andra EU-länder och att kunna ta med sitt studiestöd hemifrån. Runt 30 000 svenska ungdomar utnyttjar detta varje år. Bland populära studieorter finns lettiska Vilna och polska Gdansk där svenskar kan studera medicin på engelska men Köpenhamn är kanske det allra vanligaste alternativet för svenska utlandsstudenter.

Unionen styr också strukturfonder och andra EU-medel mot satsningar just till att höja utbildningsnivån i medlemsländerna.

EU-länderna satte år 2000 ett antal frivilliga mål för utbildningspolitiken, bland annat att  minska andelen ungdomar som hoppar av gymnasiet utan betyg till högst 10 procent, att få 40 procent att studera vidare efter gymnasiet och att öka antalet EU-medborgare som genomgår vidareutbildning i vuxen ålder.

Ett finansiellt mål är att alla EU-länder borde spendera 5 procent av sin statsbudget på utbildning årligen. 2016 var det målet nästan uppfyllt (4,7 procent i genomsnitt).

En annan ambition är att garantera alla skolor uppkoppling till internet och att införa digitala kunskaper som en del av undervisningen.

Planen är att alla länder senast år 2030:

• ska ha minst 96 procent av små barn på förskola;
• att inte fler än 9 procent hoppar av skolan;
• att inte mer än 15 procent misslyckas med grundämnen som läsning och matte;
• att högst 15 procent i gymnasiet saknar digital baskunskap;
• att minst 45 procent av alla 25–34-åringar studerar vid högskola eller universitet

Kultur och sport

På kulturområdet får EU enbart stödja och samordna vad som görs nationellt. EU:s mål är att bevara mångfalden och det gemensamma europeiska kulturarvet men också att skapa sysselsättning.

Av kulturbudgeten för åren 2021–2027 går 58 procent till media – europeisk film, TV-program och datorspel. 33 procent är avsatt att finansiera projekt inom den kulturella och kreativa sektorn. 8 procent ska användas till projekt som korsar och överskrider sektorsgränser.

Via ett relativt nytt EU-program, ”Music Moves Europe”, ska man sprida europeisk musik.

Det finns dessutom ytterligare en fond som används speciellt till att bevara och sprida det europeiska kulturarvet. På plattformen Europeana har man till exempel digitaliserat arkiv, bibliotek och museer så att den som vill via datorn kan beskåda nära 60 000 konstskatter eller museiföremål.

”Europas kulturhuvudstad” utses årligen genom att låta kandidaterna tävla om äran och de krönta är numera minst två, ibland tre.  

2022 fick Esch i Luxemburg, Kaunas i Litauen och Novi Sad i Serbien äran. Svenska städer har bara utsetts två gånger till europeisk kulturhuvudstad, 1998 var det Stockholm och 2014 Umeå.

TV-sändningar får dels stöd för kulturinsatser (se ovan) men faller också under den inre marknaden som en vara eller tjänst. Eftersom sändningarna går över gränserna och enskilda länder inte längre rent tekniskt kan skydda sig mot oönskat innehåll har EU beslutat om gemensamma regler. TV-direktivet förbjuder till exempel pornografi, rasism, och hets mot folkgrupp samt begränsar reklamsändningar riktade mot barn liksom under pågående nyhetsprogram. I direktivet finns en omdiskuterad regel som säger att minst hälften av de program som EU-ländernas TV-kanaler sänder ska vara producerade i Europa. Regeln kom till som ett försök att bromsa det massiva inflödet av amerikanska TV-program.

Från september 2020 har EU utvidgat reglerna för innehåll i TV-sändningar till alla digitala plattformar eftersom det är där många ser film och serier.
Kravet på europeiskt innehåll på digitala plattformar blev 30 procent. Reklam får inte uppgå till mer än 20 procent av sändningen per timme under kvällstid.

EU reglerade 2018 upphovsrätten i en digital värld med syfte att skydda författares, journalisters och fotografers verk på internet. De nya reglerna var dock väldigt omstridda och beslutet kunde bara med knappa siffror gå igenom. Kritiker ansåg att de tvingar fram censur (krav på att undersöka juridisk upphovsrätt för allt som uppladdas till nätet) och begränsar kreativiteten.

Lissabonfördraget från 2009 införde en dimension av sport och idrott i EU-samarbetet vilken uttrycks i fyraåriga arbetsplaner för nätverkande och informationsutbyte. Det handlar framför allt om att sprida hälsofrämjande fördelar av sport, att motarbeta dopning och uppgjorda matcher samt att följa upp de ekonomiska aspekterna av idrott.