EU – Medborgarnas Europa

Finns det ett medborgarnas Europa? Det finns i alla fall både rättigheter och möjligheter för den som är medborgare i ett EU-land.

Mycket i EU-samarbetet börjar i den inre marknaden och där återfinns även medborgarnas mest påtagliga rättigheter och möjligheter, nämligen rätten att resa, studera, arbeta och leva i det EU-land man själv väljer.

Denna fria rörlighet som gäller alla EU-medborgare har förbättrats på flera sätt. Dels har en EU-medborgare som arbetar i ett annat EU-land rätt till i princip samma sociala förmåner som landets egna medborgare – sjukvård, sjukförsäkring, barnbidrag, pension, osv. Där ett land kräver att man arbetar in en rättighet (semesterdagar till exempel) ställs samma krav på den inflyttade personen.

Den som vill flytta på vinst och förlust kan under sex månader få sin a-kassa hemifrån utbetald i det land där man söker arbete. Det finns en portal för jobbsökare (Eures) för den som vill söka jobb hemifrån.

Att studera i ett annat EU-land är också fritt men med brasklappen att man är skyldig att klara sitt uppehälle, till exempel genom stipendier eller studielån.

En EU-medborgare på resa har rätt till akut sjukvård. Det är även möjligt att få planerad sjukvård i annat EU-land ersatt av hemlandets försäkringskassa, om man ansökt om detta i förväg.

En EU-medborgares rätt att rösta i EU-valet följer med även om man flyttat till ett annat EU-land. Man har också rätt att ställa upp för att bli invald i Europaparlamentet.

Skyddade rättigheter

Som EU-medborgare har man även de mest grundläggande fri- och rättigheterna skyddade, oavsett om man befinner sig i sitt eget land eller någon annanstans. I ”stadgan över medborgerliga rättigheter” finns en hel katalog som till exempel rätten att vara medlem i en förening, att demonstrera, strejka, politisk frihet och religionsfrihet, rätten att gifta sig, att utbilda sig, driva företag, osv.

Här ingår förbud mot rasism, diskriminering och slavhandel liksom påbud om jämställdhet.

Rätt till insyn
På 2000-talet öppnades EU:s lagstiftningsprocess som fram till dess skett i en något sluten krets för att ge medborgarna större insyn.

EU-medborgarna fick i sammanhanget en offentlighetsprincip av svensk modell, alltså rätten att begära insyn i EU-dokument.

EU-kommissionen ålades att utöka sina konsultationer med det civila samhället före lagförslag. Det sker dels i utfrågningar där medborgar- och intresseorganisationer bjuds in, dels via öppna konsultationer på nätet där alla kan bidra med synpunkter.

Nationella parlament fick samtidigt större insyn och tidigare tillgång till EU-förslagen.

EU:s ministerråd håller numera öppna (TV-sända) möten när de lagstiftar.
En EU-ombudsman tar emot och utreder klagomål på tjänstemän i EU:s institutioner.

Den största nyheten var kanske medborgarinitiativet där medborgare kan uppmana EU-kommissionen att lägga lagförslag om en fråga som de anser behöver åtgärdas. Det måste vara en fråga som EU har kompetens över och samla minst en miljon namnunderskrifter från minst sju EU-länder för att EU-kommissionen ska behöva agera.

EU:s stats- och regeringschefer beslöt i december 2019 att under två år arrangera konferenser över hela EU för att låta väljarna diskutera EU:s framtid. Tanken var att debatter skulle genomföras i alla länder men detta skedde lite nyckfullt, delvis på grund av covidpandemin. Den svenska regeringen organiserade t ex inga sådana.
På europeiskt plan organiserades några större paneler som diskuterade hur EU borde agera på fyra områden:

• ekonomi, jobb och social rättvisa;
• utbildning, kultur och ungdom;
• digital omvandling;
• EU i världen/migration

Det utmynnade i en rapport med rekommendationer till EU-regeringarna. Ingen uppföljning hade skett i slutet av 2024. 

Den demokratiska debatten

EU har sedan några år granskat hur medlemsländerna lever upp till kravet på att vara en rättsstat. Som ett av fyra delområden ingår mediefrihet vilken har visat sig vara angripen i flera länder. EU har därför parallellt lagstiftat för att bland annat skydda oberoende medias möjligheter att arbeta. Några exempel är krav på att public service (såsom SVT och Sveriges Radio) ska vara redaktionellt fristående, ha en tillräcklig budget och en ledning och styrelse som anställs på meriter och i princip inte får sparkas innan deras mandat löpt ut.

Vem som äger media ska vara offentligt. Oberoende medier ska ha en redaktion som står fri från ägarens inblandning i journalistiken. Visselblåsare som anmäler allvarliga missförhållanden får inte straffas eller sparkas.

Enligt EU:s nya lag för digitala tjänster måste företag som handhar IT-plattformar snabbt ta ned inlägg som strider mot lagen, till exempel sådana som uppmuntrar till våld, rasism och terrorism. Förbudet gäller även barnpornografiskt material. Politisk reklam med en betalande avsändare måste ange vem avsändaren är, anonyma politiska konton blir inte tillåtet. Att utnyttja AI till att förfalska en persons framträdande förbjuds.

Privatlivets skydd

En av de rättigheter som EU-fördraget stipulerar är rätt till privatlivets helgd. Det har visat sig svårt att upprätthålla i en värld med nätplattformar som Facebook, Google och Twitter vilka samlar in och säljer information om sina användare. I den nya ekonomin är alla personuppgifter enormt värdefulla.

EU införde tidigt ”rätten att glömmas bort” för medborgare, med andra ord rätten att kräva av de stora plattformarna att ta bort känsliga uppgifter om dem ur sökresultaten (dock inte själva dokumenten).

Våren 2018 trädde det hittills tuffaste personskyddet i kraft, den så kallade GDPR-lagen (General Data Protection Regulation) som begär av alla internetplattformar att de söker användarens uttryckliga tillstånd innan deras uppgifter säljs vidare och att de informeras innan detta sker.

Dessa regler skärptes från februari 2024 när lagen om digitala tjänster (DSA) trädde i kraft med bland annat extra starkt skydd för barn och krav på tydligare information och medvetet godkännande från användare.

Ett stort ansvar läggs på alla insamlare av personuppgifter (företag, föreningar och myndigheter). De förbjuds att behålla icke-nödvändig information (utöver för deras huvudsakliga uppgift), avkrävs att informera användare och kunder om vilken information de har och att föra noggranna register så att övervakande myndigheter enkelt kan se om reglerna har följts. På europeisk mark är alla världens bolag skyldiga att respektera dessa regler. EU förhandlar dessutom om skydd för personers privatliv i samband med regler för utbyte av data i avtal med andra länder.  Med USA har EU kommit överens om ett nytt ramverk där dataskyddet för européer i USA har stärkts.

Jämställdhet

Jämställdhet mellan könen är ett av målen i EU:s fördrag. I den nuvarande EU-kommissionen är 11 av 27 medlemmar kvinnor, det vill säga 40 procent.

EU hade jämställdhet som ett mål redan i de första fördragen EU-domstolen har förtydligat vad det innebär för krav på medlemsländerna, till exempel att hindra arbetsgivare att diskriminera något av könen i arbetslivet. EU har haft framgång när det gäller att se till att pensionsvillkor inte verkar diskriminerande men att genomföra EU:s lagstiftning om ”lika lön för lika jobb” har varit svårare. EU-kommissionen följer årligen upp löneklyftan mellan könen. År 2022 hade kvinnor i EU i genomsnitt 12,7 procent lägre lön än män. Estland låg sämst till med 21–22 procents löneskillnad medan Luxemburg fanns i topp med bara 0,7 procent (i Sverige var siffran drygt 11 procent). Att gå till domstol och klaga på löneskillnader är inte enkelt eftersom det är svårt att bevisa i enskilda fall att en persons lön beror på kön och inte meriter.

2022 enades medlemsländerna om att kräva att alla bolagsstyrelser senast sommaren 2026 representeras till minst 40 procent av det underrepresenterade könet. Bara Frankrike och Italien lever upp till det kravet. I Sverige är siffran 37 procent.

Nya EU-lagar ska alltid kontrolleras så att de inte slår orättvist mot endera kön.

EU bedriver flera projekt mot kvinnovåld och sexhandel, och EU:s strukturfonder används för att stärka jämställdheten på arbetsplatser.

Konsumentpolitik

Ett konsumentskydd på hög nivå är ett EU-mål sedan Maastrichtfördraget slöts 1993. Hit hör frågor som livsmedelssäkerhet, till exempel produktregler mot farliga varor. När ett land upptäckt en farlig produkt som måste dras in har EU-kommissionen en central roll i att ta emot anmälningar och varna övriga länder.

EU har infört rätten till ersättning för passagerare om flyget, tåget eller bussen blir mycket försenad. EU-kommissionen utfärdar också en årlig genomgång av farliga flygbolag där de värsta svartlistas.

EU har satt upp ett nätverk av konsumentmyndigheter – Konsument Europa – som kan hjälpa konsumenter som lurats av bedragare, utomlands eller på nätet. Konsumentmyndigheterna hjälper till att översätta vid språksvårigheter och kan hänvisa vidare till advokat där det behövs.

Folkhälsa

Sjuk- och hälsovård är nationella behörigheter men den fria rörligheten har kommit att påverka området. Alla EU-medborgare har till exempel rätt till akut vård om de skulle bli sjuka i ett annat medlemsland.

EU-medborgare kan också söka planerad vård utomlands som de kan begära kostnadsersättning för från sin försäkringskassa. Ett villkor är att man inte kunnat få vård inom rimlig tid i hemlandet och – ett svenskt villkor – att man anmäler sina vårdplaner till Försäkringskassan i förväg. Knappt 2 000 svenskar om året utnyttjar den möjligheten.

EU ansvarar för att följa och varna för smittsamma sjukdomar om dessa skulle nå Europa och kan samordna arbetet med att stoppa en hotande epidemi (EU-byrån för detta, ECDC, finns i Solna). Under svininfluensans epidemiska spridning 2010 förmedlade EU vaccin mellan de länder som hade mycket och dem som stod utan. När fågelinfluensan 2016 nådde Europa kunde EU ta till tvingande åtgärder för att stoppa utbredningen.

I samband med covid 19-pandemin 2020 slöt EU-kommissionen avtal om framtagande av vaccin. EU:s läkemedelsmyndighet EMA följde utvecklingsarbetet för att snabbt kunna godkänna ett vaccin och en ordning gjordes upp för att fördela vaccinet mellan länderna. EU upprättade också ett gemensamt elektroniskt vaccinpass för att göra det enklare för vaccinerade att resa under pandemin.

Efter pandemin har samarbetet om hälsovård fått ett nytt uppsving inom EU.

EU:s budget för hälsofrågor mångdubblades för perioden 2021–2027 samtidigt som ett arbete drogs i gång med syfte att skärpa EU:s beredskap och befogenheter inför en framtida pandemi. Resultatet blev programmet EU4Health med en budget på drygt 5 miljarder euro till krisberedskap inför en framtida pandemi.

Ett annat resultat av den nya samarbetsviljan är ett nära samarbete om brist på specifika läkemedel. Detta är ett återkommande problem i de flesta länder. Lösningen ser i princip ut så att via en gemensam databas hjälps man åt att varna om kommande brister liksom att i en bristsituation dela på de läkemedel som finns inom EU.

EU är också i färd med att skapa en databas med elektroniska sjukjournaler för patienter från alla EU-länder. Patienten ska alltid kunna få tillgång till sin egen journal men också kunna bevilja vårdpersonal i ett annat EU-land tillgång till den. Databasen ska vara klar 2026.

Europeiska medborgare kan hämta ut medicin på recept utskrivna i sitt eget land på apotek i andra EU-länder. En överföring av elektroniska recept finns tills vidare bara som ett frivilligt utbyte mellan ett tiotal EU-länder så papperskopia är det säkrare valet vid resa.

I övrigt stöder EU hälsokampanjer och samarbete för att uppmuntra till en hälsosammare livsstil med mer motion, bättre matvanor samt minskad tobaksanvändning En större (frivillig) satsning har gjorts för att motarbeta cancer.

I Lissabon finns ett EU-center som samlar in information kring narkotika och narkotikamissbruk.

Utbildning

EU bygger en europeisk utbildningssfär utifrån tanken att utbildning är nyckeln till både tillväxt, jobb och personlig utveckling. Satsningarna handlar inte minst om att stötta EU-medborgares möjlighet att utnyttja sin fria rörlighet.

När det gäller utbildningspolitik är EU:s roll att stödja och samordna men inte reglera. En stark grund är att de europeiska universiteten har gjort sina utbildningar jämförbara så att en universitetsexamen från något av 48 länder (EU samt 20 närliggande länder) erkänns i samtliga. EU-länderna har också enats om att ta fram ett system som gör att medlemsländerna kan godkänna varandras högskoleutbildningar.

EU:s stolthet Erasmusprogrammet har sedan det lanserades för 30 år sedan finansierat stipendier för miljontals europeiska studenter som kunnat plugga utomlands i minst sex månader. Även utan Erasmusstipendium har studenter rätt att studera i andra EU-länder och ta med sitt studiestöd hemifrån. Runt 30 000 svenska ungdomar utnyttjar detta varje år. Bland populära studieorter finns lettiska Vilna och polska Gdansk men Köpenhamn är kanske det allra vanligaste alternativet för svenska utlandsstudenter.

Utbildning anses ett så viktigt inslag i en fungerande samhällsekonomi att sektorn granskas vid EU:s årliga analys av varje medlemsland (se Ekonomiska frågor) vilket innebär att kritik och rekommendationer om reformer kan följa.

Under åren 2025–2030 vill EU-kommissionen höja synligheten ännu mer på området genom att satsa på en ”Europeisk Kunskapsunion.” Det handlar bland annat om EU-ländernas stora behov av rätt utbildad arbetskraft för att klara den teknologiska omställning som pågår.
EU kan också styra strukturfonder och andra EU-medel till satsningar om just att höja utbildningsnivån i medlemsländerna.

EU-länderna har satt ett antal frivilliga mål för utbildningspolitiken, bland annat att minska andelen ungdomar som hoppar av gymnasiet utan betyg till högst 10 procent, att få 40 procent att studera vidare efter gymnasiet och att öka antalet EU-medborgare som genomgår vidareutbildning i vuxen ålder.

Ett finansiellt mål är att alla EU-länder borde spendera 5 procent av sin statsbudget på utbildning årligen. 2022 var det målet nästan uppfyllt (4,7 procent i genomsnitt).

En annan ambition är att garantera alla skolor uppkoppling till internet och att införa digitala kunskaper som en del av undervisningen.

Planen är att alla länder senast år 2030:

• ska ha minst 96 procent av små barn på förskola;
• att inte fler än 9 procent hoppar av skolan;
• att inte mer än 15 procent misslyckas med grundämnen som läsning och matte;
• att högst 15 procent i gymnasiet saknar digital baskunskap;
• att minst 45 procent av alla 25–34-åringar studerar vid högskola eller universitet

Kultur och sport

På kulturområdet får EU enbart stödja och samordna vad som görs nationellt. EU:s mål är att bevara mångfalden och det gemensamma europeiska kulturarvet men också att skapa sysselsättning.

Av kulturbudgeten för åren 2021–2027 går 58 procent till media – europeisk film, TV-program och datorspel. 33 procent är avsatt att finansiera projekt inom den kulturella och kreativa sektorn. 8 procent ska användas till projekt som korsar och överskrider sektorsgränser.

Via ett relativt nytt EU-program, ”Music Moves Europe” ska man sprida europeisk musik.

Det finns dessutom ytterligare en fond som används speciellt till att bevara och sprida det europeiska kulturarvet. På plattformen Europeana har man till exempel digitaliserat arkiv, bibliotek och museer så att den som vill via datorn kan beskåda nära 60 000 konstskatter eller museiföremål.

”Europas kulturhuvudstad” utses årligen genom att låta kandidaterna tävla om äran och de krönta är numera minst två, ibland tre.  

År 2025 fick tyska Chemnitz och gränsstaden mellan Slovenien och Italien Nova Gorizia/Nova Gorica dela på äran. Svenska städer har bara utsetts två gånger till europeisk kulturhuvudstad, 1998 var det Stockholm och 2014 Umeå, men 2029 väntas antingen Kiruna eller Uppsala bli Europas kulturhuvudstad. 

TV-sändningar får dels EU-stöd för kulturinsatser men faller också under den inre marknaden som en vara eller tjänst. Eftersom sändningarna går över gränserna och enskilda länder inte längre rent tekniskt kan skydda sig mot oönskat innehåll har EU beslutat om gemensamma regler. TV-direktivet förbjuder till exempel pornografi, rasism, och hets mot folkgrupp samt begränsar reklamsändningar riktade mot barn liksom under pågående nyhetsprogram. I direktivet finns en omdiskuterad regel som säger att minst hälften av de program som EU-ländernas TV-kanaler sänder ska vara producerade i Europa. Regeln kom till som ett försök att bromsa det massiva inflödet av amerikanska TV-program.

Från september 2020 har EU utvidgat TV-reglerna till alla streamingtjänster som Netflix eller Disney+ eftersom det är där många numera ser film och serier. Kravet på europeiskt innehåll på dessa digitala plattformar är 30 procent. 17 europeiska länder har dessutom infört nationella krav på streamingtjänsterna att investera i lokal film- och TV-produktion eller betala en avgift. Sverige har valt att avstå från detta krav medan övriga nordiska länder gör det.

Reklam får inte uppgå till mer än 20 procent av sändningen per timme under kvällstid.

2018 reglerade EU upphovsrätten i en digital värld med syfte att skydda författares, journalisters och fotografers verk på internet. De nya reglerna var dock väldigt omstridda och beslutet kunde bara med knappa siffror gå igenom. Kritiker ansåg att de tvingar fram censur (krav på att undersöka juridisk upphovsrätt för allt som uppladdas till nätet) och begränsar kreativiteten.

Lissabonfördraget från 2009 införde en dimension av sport och idrott i EU-samarbetet vilken uttrycks i fyraåriga arbetsplaner för nätverkande och informationsutbyte. Det handlar framför allt om att sprida hälsofrämjande fördelar av sport, att motarbeta dopning och uppgjorda matcher samt att följa upp de ekonomiska aspekterna av idrott.