Nato – Inledning

Nato är både en politisk organisation och en militär försvarsallians. När alliansen bildades 1949 bestod den av tio västeuropeiska stater samt USA och Kanada. I dag har Nato 32 medlemsländer sedan Finland och Sverige anslutits. 

Nordatlantiska fördragsorganisationen (North Atlantic Treaty Organization, Nato), eller Atlantpakten, bildades efter andra världskriget när spänningarna mellan västmakterna och det kommunistiska Sovjetunionen blev allt tydligare (se Framväxten).

Atlantpakten, Natos grundstadga, pekar inte uttryckligen ut någon fiende. Men dess ursprungliga syfte var att hindra Sovjetunionen från att utvidga den kommunistiska maktsfären i Europa. Natoländernas samordning av västliga, framför allt militära, resurser skulle avskräcka östblocket från väpnade angrepp. Om en medlemsstat ändå anfölls skulle Nato kollektivt komma till dess försvar inom det nordatlantiska området. Det kollektiva försvaret utgör fortfarande grunden för Nato.

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 och det kalla krigets slut ställdes Nato inför nya former av hot. Försvarsalliansen tog på sig nya uppgifter, till exempel fredsbevarande och fredsskapande insatser i före detta Jugoslavien och i Afghanistan. Samarbetet med Ryssland prioriterades högt av Natoländerna men samarbetet blev av olika skäl aldrig särskilt framgångsrikt. Ryssland ogillade att Nato öppnade sina dörrar för länder från det forna sovjetdominerade östblocket.

Rysk aggression

Särskilt gäller detta konflikten i Ukraina. Rysslands annektering av Krimhalvön våren 2014 och militär inblandning på ukrainskt territorium i öster, samt fortsatta aggressioner mot flera länder i Europa, fick flera medlemmar att tala om behovet av ett nytt strategiskt koncept för Nato. Utvecklingen från 2022 stärker den bilden.

Redan från 2014 hamnade Natos fokus åter på Europa och ursprungsuppgiften kollektivt försvar. Nato placerade för första gången trupper i de baltiska staterna och i Östeuropa. Insatsstyrkan NRF ökade i storlek, redo att undsätta det medlemsland som angrips (se vidare Uppbyggnaden). Kommandostrukturen ändrades i syfte att åter kunna förflytta stora trupper över land och hålla sjövägarna mellan USA och Europa öppna.

Enighet mellan alla medlemmar (konsensus) är en förutsättning för att beslut ska kunna fattas inom Nato. Vissa medlemmar har dock ofta haft motstridiga intressen och uppfattningar i centrala frågor. Strävan efter enighet har inte heller underlättats av att Nato rymmer två stater som länge varit fientligt inställda till varandra, Turkiet och Grekland. Turkiets närmande till Ryssland har också varit ett problem.

Men historiskt sett är Nato en framgångsrik allians. Det finns få, om ens några, liknande exempel på allianser som fungerat och utvecklats så länge som Nato.

Sveriges roll

Sedan 1990-talet har Sverige deltagit med styrkor i Natos fredsbevarande insatser. År 2014 knöts Sverige närmare Nato genom en ny form av samarbetsavtal för särskild utvalda partner. Det innebar bland annat att Sverige tillsammans med Finland 2018 deltog i den största Natoövningen sedan kalla krigets slut, på norsk mark. Frågan om en svensk ansökan om medlemskap i Nato väcktes till en del redan i december 2021 då Moskva framförde krav på vetorätt i fråga om vidare utvidgning av Nato samtidigt som stora ryska trupper samlats vid den ukrainska gränsen. I och med det storskaliga ryska anfallet mot Ukraina i februari 2022 fick frågan högsta aktualitet.

Bara tre månader senare, i maj 2022, ansökte både Sverige och Finland om medlemskap i försvarsalliansen. Ett anslutningsprotokoll skrevs vid Natos toppmöte i Madrid i juli. Men ett medlemskap blir inte av förrän samtliga Natomedlemmars parlament har ratificerat ansökningarna. Både Turkiet och Ungern drog ut på godkännandet av Sverige och först den den 7 mars 2024 var det svenska medlemskapet ett faktum. För Finlands del var processen klar nästan ett år tidigare, i april 2023.

Både Sverige och Finland fattade beslut om att söka medlemskap som en direkt följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari, som drastiskt förändrat det säkerhetspolitiska läget i Europa (se vidare Sverige och Nato).