Konflikten i Colombia

Colombia har länge plågats av en av världens värsta humanitära kriser. Sedan 1960-talet har hundratusentals människor dödats i våld mellan å ena sidan vänstergerillor och å andra sidan militär och högermiliser. Narkotikahandel och annan brottslig verksamhet är en nära sammanflätad del av konflikten. Miljoner colombianer har drivits på flykt från sina hem. Hösten 2016 slöt regeringen ett fredsavtal med den största gerillan, Farc. Förhandlingar pågår nu med den sista kvarvarande gerillan, ELN. Men det finns fortfarande en uppsjö väpnade grupper i landet.

Nedan följer en kort summering av konflikten. För mer information läs: Konflikten i Colombia – fördjupning.

Tidigare officiella uppskattningar gav vid handen att 260 000 människor dödats i konfliktvåldet. En sanningskommission som tillsattes i samband med fredsavtalet med Farc landade dock i sin slutrapport i att 450 000 människor dödats bara mellan 1985 och 2018. Därutöver försvann under perioden 122 000 människor. Enligt en del källor kan den sammanlagda siffran snarare vara närmare 800 000.

Fem år efter fredsavtalet med Farc beräknades det fortfarande finnas över 90 väpnade grupper i landet, med minst 10 000 aktiva medlemmar. Ideologiska motsättningar har kommit att spela en allt mindre roll i det våld som utspelar sig i Colombia. Organiserad brottslighet har länge legat bakom betydligt fler mord än den politiska konflikten. Både vänstergerillorna och högermilisgrupper har finansierat sin krigföring genom narkotikahandel och annan kriminell verksamhet. Kopplingarna har också visat sig vara många till högt uppsatta politiker och näringslivsföreträdare.

President Álvaro Uribe som styrde landet 2002–2010 satsade stort på att militärt bekämpa de båda vänstergerillorna Farc och ELN. Med högermilisernas paraplyorganisation AUC slöt Uribes regering däremot ett fredsavtal. Enligt den officiella uppfattningen var de så kallade paramilitärerna avväpnade och AUC upplöst 2006. Men många tidigare AUC-medlemmar anslöt sig till kriminella ligor som i huvudsak ägnat sig åt den lönsamma narkotikahandeln.

Juan Manuel Santos, president 2010–2018, intog en betydligt mindre kompromisslös hållning till vänstergerillorna än Uribe. Santos identifierade de kriminella ligorna som det största hotet mot fred och säkerhet i landet. Samtidigt fortsatte Farc att drabbas av bakslag och blev alltmer pressat. 

I slutet av 2012 inledde regeringen fredssamtal med Farc. Förhandlingarna drog ut på tiden men parterna nådde steg för steg delöverenskommelser på vägen mot det slutgiltiga avtalet: om en jordreform, politiskt deltagande för rebellerna, ett stopp för produktion av och handel med narkotika, konfliktens rättsliga efterspel och om hur avväpningen skulle gå till.

I september 2016 undertecknades ett fredsavtal i Cartagena, under stor internationell uppmärksamhet. Men när en folkomröstning hölls om avtalet en vecka senare blev det en kalldusch för tillskyndarna: 50,2 procent av väljarna sade nej till avtalet. Bara några dagar senare fick president Santos dock ett erkännande för sin insats, då det kungjordes att han tilldelats Nobels fredspris.

Det skäl som huvudsakligen angavs bland motståndarna till fredsavtalet var att Farcmedlemmarna kom för lindrigt undan trots att svåra brott begåtts under konflikten. De krävde att åtminstone ledarna skulle dömas till hårda straff. Många motsatte sig också att Farc enligt uppgörelsen skulle få rätt att omvandlas till ett politiskt parti.

Parterna i fredsförhandlingarna, regeringen och Farc, gick dock vidare för att hitta en fredlig lösning på konflikten. I november 2016 presenterades ett omarbetat förslag som godkändes av kongressen. Någon folkomröstning hölls inte den här gången och oppositionen fortsatte att motsätta sig avtalet.

Under första halvåret 2017 samlades uppemot 7 000 Farcrebeller i 26 särskilda läger och till sommaren ansågs gerillan vara avväpnad. 

Fredsförhandlingar inleddes också med ELN men de gick trögt och stannade av helt sedan Iván Duque tillträtt som president 2018. Enligt en rapport av en tankesmedja fanns tre år senare 93  väpnade grupper som till stor del stred sinsemellan. Endast ELN betraktas som en gerilla. Två av största grupperna består av tidigare Farcmedlemmar och nyrekryteringar de gjort, medan en stor grupp består av gamla högermilismedlemmar.

Efter maktskiftet i augusti 2022, då vänsterpresidenten Gustavo Petro tillträdde, återupptogs fredssamtalen med ELN och i juni 2023 kom besked om en sex månader lång vapenvila som inleddes i augusti. Den förlängdes i februari 2024 med ytterligare sex månader.

Texten är uppdaterad/granskad 7 februari 2024. Redaktör: Ylva Lindahl