Konflikten om Västsahara
Västsahara står i centrum för en av världens mest långvariga konflikter. Större delen av den tidigare kolonin Spanska Sahara ockuperas av Marocko, medan den västsahariska befrielserörelsen Polisario har utropat området till en självständig stat. FN har sedan ett kvartssekel förgäves försökt genomföra en folkomröstning om territoriets framtida status.
Nedan följer en kort summering av konflikten. För mer information se: Västsahara – fördjupning.
Västsahara var en spansk koloni från 1880-talet. I enlighet med en FN-resolution var Spanien på väg att dra sig tillbaka från området när Marocko invaderade det 1975. En stor andel av västsaharierna flydde då till Algeriet. Regeringen i Alger gav sitt stöd till Polisario, som hade bildats några år tidigare, och har sedan dess anklagats av Marocko för att ligga bakom västsahariernas självständighetssträvan.
1973 inledde Polisario en väpnad kamp för självständighet och tre år senare utropades den självständiga Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR). Marocko har byggt en befästningsvall genom hela området, från norr till söder. Öster om vallen ligger den fjärdedel av Västsaharas yta som Polisario kontrollerar. Det är ett närmast folktomt ökenområde; Polisario har sin bas i flyktingläger i västra Algeriet.
Kriget pågick fram till 1991 då ett stilleståndsavtal slöts. Parterna var då överens om att vapenvilan skulle övervakas av FN som också fick i uppdrag att organisera en folkomröstning. I den skulle västsaharierna få välja mellan självständighet och integrering med Marocko. Folkomröstningen har aldrig kommit till stånd, främst på grund av oenighet om vem som ska ha rätt att delta. Inflyttade marockaner utgör numera en majoritet av befolkningen i Västsahara. Sedan 2004 säger Marocko dessutom nej till att låta självständighet utgöra ett alternativ, och förespråkar på sin höjd självstyre för Västsahara.
Marockos ockupation av Västsahara var länge inte erkänd av andra länder, men på senare år har alltfler stater accepterat Marockos överhöghet. SADR har erkänts av över 80 länder, men närmare hälften av dem har senare dragit tillbaka sitt erkännande. Sverige har inte erkänt SADR.