I maj förlänger militärjuntan sitt övergångsstyre med fem år, till den 2 juli 2029. Det utlovade valet i juli 2024 uteblir. Juntan motiverar det brutna löftet om att lämna ifrån sig makten efter två med att fortsatt kamp mot jihadisterna är viktigare än en återgång till civilt styre.

I januari tar militären makten under ledning av Paul-Henri Damiba, men i september genomför en grupp yngre officerare en ny kupp. Makten övergår till kapten Ibrahim Traoré som utses till president för ett övergångsstyre som lovar att lämna ifrån sig makten senast den 2 juli 2024.

Den förre presidenten Blaise Compaoré, som befinner sig i exil i Elfenbenskusten, döms i sin frånvaro till livstids fängelse för mordet på Thomas Sankara 1987 (se nedan).

49 militärpoliser och 4 civila dödas i ett attentat i Inata i norra Burkina Faso. Sammanlagt har nu omkring 2 000 människor dödats i olika jihadistdåd vilket underblåser protester mot bristen på säkerhet i landet. Protesterna leder på sina håll till våldsamheter, bland annat i huvudstaden Ouagadougou. 

Roch Marc Christian Kaboré väljs om som president. Han vinner redan i den första valomgången med 58 procent av rösterna. På grund av våldet från jihadistgrupper kan valet inte genomföras i hela landet.

Islamister skjuter ihjäl 30 människor, varav många var utländska medborgare, i Ouagadougou. Efter det tar våldet från flera jihadistgrupper fart och president Roch Kaboré får svårt att genomföra de reformer han hade planerat. På hösten överlever hans regering ett kuppförsök.

Presidentgardet genomför en kupp några veckor före de planerade valen, men möter starkt motstånd och ger upp efter några dagar. Den förre premiärministern Roch Marc Christian Kaboré vinner presidentvalet.

President Blaise Compaoré tvingas avgå. Militären tar över makten tills val kan hållas. Ett tillfälligt parlament utses och en övergångsregering.

Oroligheter i grannlandet Elfenbenskusten slår mot Burkina Fasos ekonomi. Samtidigt jäser missnöjet över allt högre priser på mat. Ett myteri inom militären skakar president Blaise Compaoré. Regeringen får gå, liksom chefen för armén, men protesterna fortsätter.

Blaise Compaoré vinner stort I presidentvalet, men anklagas för fusk. Compaorés planer på att slopa begränsningarna för hur många gånger en president får ställa upp för omval utlöser protester.

Stigande matpriser leder till nya omfattande protester.

Författningsdomstolen ger president Blaise Compaoré rätt att ställa upp för omval. Han vinner med 80 procent av rösterna.

Oppositionen går framåt i parlamentsvalet, men det styrande CDP kan ändå behålla sin majoritet i parlamentet.

Blaise Compaorés vinner presidentvalet med klar majoritet, men ett mord på en journalist utlöser omfattande protester. Presidentens livvakt och François Compaoré, bror till presidenten, misstänks ligga bakom mordet.

En ny demokratisk författning antas och Blaise Compaoré väljs till president i ett val som bojkottas av oppositionen. Hans parti segrar klart i parlamentsvalen 1992 och 1997.

Landets ledare Thomas Sankara och 13 av hans medarbetare dödas i en kupp som leds av Sankaras närmaste man, Blaise Compaoré. Det styrande revolutionsrådet avskaffas och privata investeringar tillåts på nytt.

Thomas Sankara, en ung kapten, tar makten. Han vill göra upp med de gamla ledarnas maktmissbruk och korruption och driver igenom en afrikansk "kulturrevolution" med radikala reformer. Bönderna gynnas på stadsbornas bekostnad och makten tas över av av ett revolutionsråd bestående av både militärer och civila. 1984 döper Sankara om Övre Volta till Burkina Faso.

Militären tar makten i en kupp, men inbördes splittring inom militärstyret leder till en ny kupp 1982 och major Jean-Baptiste Ouédraogo blir landets starke man.

Övergången till civilt styre avbryts och militären åter makten. Alla partier förbjuds. Det nya militärstyret lyckas inte få ordning på ekonomin. 1977 antas en ny författning och ett år senare tar en civil regering över makten.

En ny författning antas som förutskickar en övergång till civilt styre. Partiet UDV vinner parlamentsvalet och en civil regeringschef tillsätts.

President Maurice Yaméogo avsätt i en militärkupp, som leds av general Sangoulé Lamizana.

Efter många år under franskt styre blir Burkina Faso en självständig stat under sitt dåvarande namn Övre Volta. Maurice Yaméogo väljs till president.