Centralafrikanska republiken
Politisk oro, kupper, inbördeskrig, korruption och vanstyre har gjort Centralafrikanska republiken till ett av Afrikas fattigaste länder, trots rika tillgångar på bland annat diamanter, guld och uran. Den senaste våldsvågen i landet utlöstes 2012 när en muslimskt dominerad rebellgrupp under en kort period tog makten i landet. Sedan dess har val hållits och flera fredsavtal har slutits, men oroligheter har fortsatt att blossa upp.
Välj kapitel här
Viktiga händelser
-
2023
-
Den ryska Wagnergruppens ledare Prigozjins död i augusti väcker frågor om framtiden för styrkan, som president Touadéra är starkt beroende av. Regimen säger sig dock räkna med styrkans fortsatta insatser genom ett avtal med Kreml.
I en kontroversiell folkomröstning den 30 juli röstar, officiellt, 95 procent av väljarna för att ändra författningen så att presidentens ämbetsperiod ökar från fem till sju år samtidigt som gränsen för omval tas bort. Officiellt var valdeltagandet 57 procent medan oppositionen hävdar att det på sin höjd var 13 procent. Folkomröstningen utlystes av president Touadéra, som kritiker anser försöker klamra sig fast vid makten genom förslaget. EU och USA varnar för att demokratin undergrävs och splittringen i landet ökar än mer (se Inrikespolitik och författning.)
Sedan inbördeskrig brutit ut på våren i grannlandet Sudan flyr tusentals sudaneser över gränsen till Centralafrikanska republiken.
-
2021
-
I början av året behärskar rebellalliansen Patriotiska koalitionen för förändring (CPC), där ex-president François Bozizé spelar en viktig roll, två tredjedelar av landet. De trycks tillbaka av FN-styrkan Minusca och regeringsstyrkor som nu får stöd av rwandiska soldater och ryska legosoldater.
-
2020
-
Faustin-Archange Touadéra väljs om som president i ett omtvistat val där ex-presidenten François Bozizé inte får delta. Kort före valet tar rebellalliansen CPC till vapen mot regeringen.
-
2019
-
Ett nytt fredsavtal sluts i februari efter långa förhandlingar som ska ge rebellerna plats i regeringen. Senare samma år hoppar flera av rebellrörelserna av.
-
2016
-
Nya strider bryter ut, men efter medling av katolska kyrkan sluts ett nytt fredsavtal med 13 av 14 milisgrupper.
Den före detta premiärministern Faustin-Archange Touadéra blir president efter att vunnit en andra omgång av presidentvalet i början av året.
-
2015
-
Ett fredsavtal sluts i Bangui med representanter för regeringen, ett antal miliser, religiösa grupper och andra organisationer. Flera rebellgrupper deltar dock inte. I slutet av året godkänns en ny författning i en folkomröstning.
-
2014
-
Michel Djotodia avgår som president efter påtryckningar från andra afrikanska ledare. Banguis borgmästare Catherine Samba-Panza utses till interimspresident.
-
2013
-
Sélékas ledare Michel Djotodia utnämner sig själv till ny president och upphäver författningen och upplöser parlamentet. På många håll bildas kristet dominerade självförsvarsmiliser, så kallade "anti-balaka" för att bekämpa Séléka. Senare samma år upplöser Djotodia Séléka, men många rebeller vägrar att lägga ner vapnen och våldet förvärras ytterligare.
-
2012
-
En ny rebellrörelse, Séléka, som främst består av muslimer rycker fram mot huvudstaden Bangui som den intar i början av 2013. Séléka uppges nu kontrollera tre fjärdedelar av landet.
-
2011
-
Allmänna val hålls. President Bozizé besegrar den förre presidenten Ange-Félix Patassé. Den Bozizé-trogna alliansen KNK vinner parlamentsvalet.
-
2009
-
En samlingsregering bildas, där även företrädare för två rebellgrupper blir representerade. Nya strider bryter ut.
-
2008
-
Fredsavtal sluts med två rebellgrupper.
-
2007
-
En ny FN-styrka, Minurcat, skickas till Centralafrikanska republiken och Tchad för att skydda civila. Året efter bidrar även EU med en fredsstyrka – Eufor Tchad/RCA
-
2005
-
Kuppmakaren François Bozizé vinner presidentvalet. Hans huvudmotståndare Ange-Félix Patassé tillåts inte att ställa upp. Oroligheterna i landet fortsätter.
-
2003
-
Arméchefen François Bozizé, som legat bakom två av de tre kuppförsöken i början av 2000-talet, tar makten i en kupp. Året efter tar flera motståndsgrupper till vapen mot regimen.
-
2002
-
Ännu ett kuppförsök misslyckas.
En regional fredsstyrka anländer.
-
2001
-
Två kuppförsök slås ned med hjälp av libyska soldater.
-
1998
-
FN skickar en fredsstyrka till Centralafrikanska republiken. Styrkan blir kvar i två år.
-
1996
-
Missnöje med landets usla ekonomi leder till oroligheter. Året efter sluts ett fredsavtal som ger upprorsmakarna amnesti.
-
1993
-
Ange-Félix Patassé vinner presidentvalet, men kan tillträda på posten först två år senare. Den nya författning som antas då ger presidenten stor makt.
-
1990
-
Efter protester tvingas president André Kolingba återinföra flerpartidemokrati.
-
1982
-
En avsatt premiärminister, Ange-Félix Patassé, gör ett misslyckat kuppförsök mot president Kolingba.
-
1981
-
General André Kolingba tar makten.
-
1979
-
Kejsar Jean Bédel Bokassa störtas i en oblodig kupp. David Dacko blir president på nytt.
-
1976
-
President Jean Bédel Bokassa utropar Centralafrikanska kejsardömet och låter kröna sig som kejsare. Samtidigt hårdnar förtrycket i landet.
-
1966
-
President David Dackos kusin, arméchefen Jean Bédel Bokassa, tar makten i en kupp och utnämner sig till president på livstid.
-
1962
-
President David Dacko förbjuder alla partier utom sitt eget.
-
1960
-
Centralafrikanska republiken, som ingått i Frankrikes kolonialvälde, blir en självständig stat med David Dacko som president.