President Alassane Ouattaras parti RHDP vinner egen majoritet i parlamentsvalet.

Presidentval hålls trots coronapandemin och oppositionens protester. President Alassane Ouattara, ställer upp för omval sedan hans tilltänkte efterträdare plötsligt avlidit. Han vinner med 95 procent av rösterna. 40 kandidater underkänns inför valet som också bojkottas av två framträdande oppositionspolitiker.

Den förre presidenten Laurent Gbagbo frias av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) från anklagelser om att han varit en ”indirekt medförövare” vid mord, våldtäkter, förföljelse och andra inhumana handlingar.  

Guillaume Soro, med ett förflutet som rebelledare, premiärminister och talman, döms i sin frånvaro till 20 års fängelse och böter på motsvarande 7,6 miljoner dollar. Han förbjuds även att inneha ett offentligt ämbete under fem år. 

Den förre presidenten Laurent Gbagbo döms i sin frånvaro till 20 års fängelse för plundring av den västafrikanska centralbanken (BCEAO) i samband med krisen efter valet 2010.

En ny författning antas efter att ha godkänts i en folkomröstning. För att få delta i ett presidentval måste en kandidat kunna bevisa att hen har en ivoriansk förälder, inte två som det stod tidigare. President Alassane Ouattaras allians RHDP vinner parlamentsvalet, men valdeltagandet är lågt.

Alassane Ouattara väljs om som president med 84 procent av rösterna, men bara drygt hälften av väljarna röstar.

Alassane Ouattara kan till sist tillträda som president efter ingripande från en FN-styrkan och Frankrike. Den förre presidenten Laurent Gbagbo utlämnas till Internationella brottmålsdomstolen. Partier som stödjer Ouattara vinner stort i höstens parlamentsval, som bojkottas av Gbagbos FPI.

Presidentval hålls efter att ha skjutits upp flera gånger. 14 kandidater deltar och president Laurent Gbagbo och den förre premiärministern Alassane Ouattara möts i den andra valomgången. Valkommissionen slår fast att Ouattara har vunnit, men Gbagbo vägrar att erkänna sig besegrad. Ouattara och Gbagbo utser var sin regering. Samtidigt ökar våldet i landet.

Ett fredsavtal sluts som banar väg för en samlingsregering och demokratiska val. Rebelledaren Guillaume Soro utses till premiärminister.

Inbördeskrig bryter ut sedan grupper av soldater revolterat och deras rebellrörelse MPCI tagit kontroll över halva Elfenbenskusten. Oroligheterna sprider sig i landet och alla parter begår svåra övergrepp. Frankrike och den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas skickar soldater till en fredsbevarande styrka.

FPI-ledaren Laurent Gbagbo ser ut att besegra den sittande presidenten och tidigare kuppledaren Robert Gueï i presidentvalet. Denne avbryter rösträkningen och utser sig själv till president. Efter att ha förlorat arméns stöd flyr han utomlands och Gbagbo utses till president. Författningen ändras så att en presidentkandidat måste vara född ivorian och hens bägge föräldrar måste också vara ivorianer. Dessutom måste en kandidat ha bott i Elfenbenskusten utan avbrott under de senaste tio åren.

Militären tar makten I en kupp och president Henri Konan Bédié flyr utomlands. Kuppledaren Robert Gueï utropar sig till president och tillsätter en samlingsregering.

Henri Konan Bédié vinner presidentvalet. Inför valet har en ny lag införts som kräver att kandidater måste bevisa att de härstammar från Elfenbenskusten och har bott där oavbrutet i fem år före valet.

President Félix Houphouët-Boigny avlider. Hans död utlöser en maktkamp mellan premiärminister Alassane Ouattara och nationalförsamlingens talman Henri Konan Bédié, som den senare vinner. 

President Félix Houphouët-Boigny går med på att införa flerpartidemokrati. Han besegrar ändå Laurent Gbagbo från FPI med klara siffror i presidentvalet i siffror. I november segrar presidentens parti PDCI i parlamentsvalet. Alassane Ouattara utses till premiärminister.

President Félix Houphouët-Boignys födelseby Yamoussoukro görs till ny huvudstad i Elfenbenskusten.

Félix Houphouët-Boigny utropar Elfenbenskusten som en självständig stat efter att ha varit en fransk koloni sedan 1893.  Samma år antas en ny författning och Houphouët-Boigny blir den nya statens president. Hans parti PDCI är enda tillåtna parti och så förblir det i tjugo år, fram till 1990.