PAIGC-partiet vinner parlamentsvalet i juni, men i slutet av året upplöser president Umaro Sissoco Embaló församlingen efter strider mellan nationalgardet och presidentgardet i huvudstaden.

Elva människor mister livet i ett kuppförsök.

Afrikanska självständighetspartiet för Guinea-Bissau och Kap Verde (PAIGC) blir största parti i parlamentsvalet i mars, men det blir Umaro Sissoco Embaló från Madem-G15 som segrar i presidentvalet senare under året. Han lyckas dock inte få sin kandidat till premiärminister godkänd av parlamentet, men Nuno Gomes Nabiam tillträder ändå.

Femton parlamentsledamöter utesluts ur regeringspartiet PAIGC sedan de har röstat nej till regeringens budget. De vägrar acceptera uteslutningen och ockuperar parlamentsbyggnaden.

De uteslutna ledamöterna bildar ett nytt parti, Madem-G15.

President José Mário Vaz avskedar sin premiärminister Domingos Simões Pereira. Det utlöser en svårlöst politisk kris i landet. 

PAIGC blir största parti i parlamentsvalet och dess kandidat José Mário Vaz segrar i presidentvalet

President Malam Bacai Sanhá avlider. När PAIGC:s Carlos Gomes Júnior ser ut att vinna presidentvalet tar militären makten i en kupp.

Arméchefen general Batista Tagme Na Wa dödas i ett bombattentat. Dagen efter mördas även president João Bernardo Vieira. PAIGC:s Malam Bacai Sanhá väljs till ny president.

FN-organet UNODC varnar för att Guinea-Bissau blivit ett transitland för smuggling av narkotika mellan Latinamerika och Europa.

Den forna diktatorn João Bernardo Vieira väljs på nytt till president.

Partiet PAIGC segrar i parlamentsvalet.

Militären tar makten i en oblodig kupp i september sedan parlamentsvalet skjutits upp flera gånger. Arméchefen Verissimo Correia Seabra utropar sig till president. En civil övergångsregering tillträder i oktober.

Kumba Yalá avskedar regeringen, upplöser parlamentet och utlyser nyval.

Oppositionsledaren Kumba Yalá från partiet PRS vinner presidentvalet. Hans parti hade året innan blivit största parti i parlamentsvalet.

Inbördeskrig bryter ut. Ett fredsavtal undertecknas i slutet av året och en regional fredsstyrka skickas till Guinea-Bissau.

Det gamla maktpartiet PAIGC vinner det första allmänna valet sedan flerpartidemokrati infördes 1990. Den forna diktatorn João Bernardo Vieira segrar i presidentvalet, men med knapp marginal.

Flerpartisystem införs.

Premiärminister João Bernardo Vieira tar makten i en kupp vilket leder till att Kap Verde bryter kontakten med Guinea-Bissau året därpå.

Portugal erkänner Guinea-Bissaus som en självständig stat. Året därpå får även Kap Verde sitt oberoende; Kap verde och Guinea-Bissau har tillsammans bekämpat det portugisiska kolonialstyret genom rörelsen PAIGC.

Luis Cabral blir president i Guinea-Bissau. Han är ny ledare för PAIGC sedan hans bror Amilcal Cabral mördats. 

Guinea-Bissau utropar sig som en självständig stat.

Amilcar Cabral, PAIGC:s grundare, mördas i grannlandet Guinea.

Partiet PAIGC inleder en väpnad kamp mot kolonialmakten Portugal.

Partiet PAIGC grundas av kapverdiern Amilcar Cabral. Dess mål är att befria Guinea-Bissau och Kap Verde från kolonialmakten Portugal.