Kongo-Kinshasa – Kultur

Kongo-Kinshasa har rika kulturella traditioner och många folkgrupper är framstående inom träsnideri, konsthantverk, skulptur, måleri, musik och dans. I slutet av 2010-talet höjdes allt fler röster för att kräva att kulturskatter som förts ut ur landet under kolonialtiden ska lämnas tillbaka.

I den traditionella musiken används bland annat harpor, lutor, xylofoner och särskilt trummor. Populärmusiken, soukous, blandar traditionella rytmer och instrument med influenser från andra kontinenter. Särskilt stort inflytande under kolonialtiden hade kubansk och annan latinamerikansk dansmusik. Från 1960-talet och senare har kongolesisk musik lånat mycket från västerländsk rock. Soukousmusiken utvecklades på klubbar i Kinshasa och spreds över världen, särskilt sedan många av de populäraste artisterna emigrerat i början av 1990-talet. Bland de största soukousartisterna kan nämnas Sam Mangwana som haft flera olika band bland annat African All Stars och Festival des Maquisards, Papa Wemba (som avled 2016), gruppen Viva la Musica, sångaren Kanda Bongo Man, sångerska Tshala Muana (1958–2022) och gitarristen Diblo Dibala.

Staff Benda Bilili, är en musikgrupp där de flesta har fysiska funktionshinder och tidigare levde på härbärgen eller på gatan. Bandet har varit verksamt sedan 2005 och gjorde internationell succé efter att den första skivan Très släpptes 2009. En dokumentärfilm om bandmedlemmarnas historia och karriär har visats på biografer världen över. Några år senare splittrades bandet och två av ursprungsmedlemmarna spelar nu i gruppen Mbongwana Star.

2021 sattes den kongolesiska varianten av musiken och dansen rumba upp som ett kulturellt världsarv av FN:s kulturorgan Unesco. Själva ordet rumba kommer från kikongaspråket och betyder navel.

Hösten 2011 hade den första spelfilmen som producerats i landet på 25 år premiär: Viva Riva! i regi av Djo Tunda Wa Munga.

Någon äldre skriven litteratur finns inte, men däremot en rik muntlig tradition av sånger, sagor, myter och ordspråk. Den moderna skönlitteraturen har utvecklats snabbt och är vanligtvis skriven på lingala eller franska. Fiston Mwanza Mujilas debutroman Tram 83 är översatt till svenska, bland andra välkända författare finns Koli Jean Bofane, Clémentine Nzuji, Kama Kamanda och barnboksförfattaren Dominique Mwankumi.

Under kolonialtiden fördes mängder av konst- och kulturföremål ut ur landet och hamnade så småningom hos konstsamlare och på museum i Europa. Regeringen i Kongo-Kinshasa har krävt att den forna kolonialmakten Belgien återbördar Kongos kulturskatter. Debatten aktualiserades i samband med återinvigningen av Afrikamuseet utanför Bryssel 2018. Det finns även privata initiativ med samma målsättning. Affärsmagnaten och konstsamlaren Sindika Dokolo (som avled 2020) hade under många år spårat och köpt upp afrikanska konstföremål som tagits från kolonierna. Även den kongolesiske aktivisten Emery Mwazulu Diyabanza har blivit känd för sin kampanj med krav på att förlorade kulturföremål förs tillbaka till sina ursprungsländer. Han dömdes 2020 till böter för att ha försökt stjäla kulturföremål från Tchad som ingår i samlingarna på museet Quai Branly i Paris. Diyabanza förklarade att aktionen var ett sätt att dra uppmärksamhet till föremålets afrikanska ursprung.

I juni 2022, i samband med det belgiska kungaparets statsbesök blev det klart att  Belgien skulle återlämna 84 000 konstföremål som Belgien till Kongo-Kinshasa.

Om våra källor