Kongo-Kinshasa – Seder och bruk

Kongo-Kinshasa är ett mångkulturellt samhälle med vitt skilda lokala traditioner och sedvänjor i olika delar av landet. Religionen och det franska språket är två saker som förenar befolkningen.

Att det råder en utbredd fattigdom betyder inte att det är acceptabelt att en utländsk besökare klär sig slarvigt i möten med kongoleser. Generellt är umgänget mellan människor avspänt, och reglerna för klädseln inskränker sig i stort sett till att man ska vara ren och prydlig. Jeans anses inte prydliga i mer officiella sammanhang och kvinnor i kortbyxor anses utmanande.

Ju närmare bekanta kongoleser är, desto mer fysisk kontakt förekommer det mellan dem. När man skakar hand med en vän kan man samtidigt hålla sin andra hand om vännens överarm eller klappa vännen på axeln. En utländsk man bör dock undvika att röra vid en kongolesisk kvinna, utöver handhälsningen.

Humor uppskattas i konversationen. Ett säkert sätt att vinna sympati är att skämta om sig själv, men inte så intimt och avslöjande att man förlorar omgivningens respekt.

De flesta människor är troende men det finns inga större religiösa motsättningar inom landet och religion är inte något hett diskussionsämne. Däremot bör man vara försiktig med att ställa frågor om krigen. De många krigsåren, och de svåra umbäranden de fört med sig, gör att nästan alla kongoleser har personliga erfarenheter som är plågsamma att ta upp med främlingar.

Krigen har också gjort etnicitet till en ytterst känslig fråga. I delar av landet kan det fortfarande vara livsfarligt att tillhöra “fel” etnisk grupp i ett visst sammanhang.

Som i alla andra länder ägnas de stora helgerna framför allt åt att äta god mat. Moambe är en klassisk kongolesisk kryddig sås gjord på palmnötter eller jordnötter och som ofta serveras till stekt kyckling. I brist på kyckling kan vilken sorts kött som helst passa. Chikwanga är en rätt som tillagas av kassavarot och serveras inlindad i bananblad. Fufu är ett klistrigt mos som ofta görs av kassavamjöl. Det kan formas i handen till en bulle och serveras till vilken mat som helst, ungefär som potatis eller ris.

Julen är den största helgen och de flesta firar den i december medan anhängarna av kimbanguistkyrkan (se Religion) firar jul den 25 maj eftersom Kristus enligt deras övertygelse föddes i maj, inte i december.

Självständighetsdagen den 30 juni räknas bland landets största helgdagar liksom Befrielsedagen den 17 maj, den dag 1997 då Laurent Kabila utropades till president.

Vid högtidliga tillfällen sjungs Debout Congolais (Stå upp, kongoleser), som var landets nationalsång 1960–1971 och återinfördes 1997. Däremellan hette nationalsången La Zaïroise. Båda texterna hyllar det enade kongolesiska folket som rakryggat och stolt marscherar mot framtiden.

Om våra källor