Kongo-Kinshasa – Utbildning

Efter årtionden av ekonomisk vanskötsel och blodiga konflikter är skolväsendet i Kongo-Kinshasa svårt eftersatt. Barnen ska börja skolan vid sex års ålder och formellt är det första sexåriga stadiet obligatoriskt men i praktiken får många barn, framför allt i konfliktområdena, ingen undervisning alls.

Skolsystemet präglas av dålig kvalitet, dålig infrastruktur och lågt skoldeltagande. Enligt den amerikanska biståndsorganet USAID går omkring 3,5 miljoner barn inte i skolan. En av de främsta orsakerna är våld och oro som har fortsatt trots att det på pappret råder fred i landet sedan 2003. Särskilt i Kivuprovinserna i öster har skolor vandaliserats, plundrats eller intagits av milisgrupper som använt dem som förläggningar och ofta förstört inredning och material. Föräldrar är rädda för att låta sina barn gå till skolan och lärarfrånvaron är hög på grund av rädslan för attacker och det allmänt dåliga säkerhetsläget.

Utbredd fattigdom är också ett problem. Skolan ska vara avgiftsfri men föräldrarna måste ofta betala lärarlöner och skolmaterial. Det råder stor brist på skollokaler och utbildade lärare.

En knapp tredjedel av barnen beräknas fortsätta till den tvååriga motsvarigheten till högstadiet och det fyraåriga gymnasiet, i huvudsak i städerna. Fler pojkar än flickor går i de högre klasserna.

Religiösa samfund har spelat en avgörande roll för framväxten av ett skolsystem. Under kolonialtiden tillhandahöll både katolska och protestantiska församlingar undervisning och byggde skolor i de områden där de verkade. I mitten av 1970-talet slöt staten och landets fyra största religiösa samfund ett avtal som innebar att församlingar fortsatt får driva skolundervisning så länge de följer den nationella läroplanen och andra regler för exempelvis klasstorlek och lärarbehörighet. En viktig punkt i avtalet är att skolorna är statliga även om de drivs av religiösa organisationer. Flera religiösa samfund har kopplingar utomlands vilket är en viktig del av skolornas finansiering. 

Regeringen lägger mindre pengar på utbildning än vad afrikanska länder söder om Sahara vanligtvis gör.

Det finns nationella universitet i Kinshasa, Lubumbashi, Kisangani och Goma. Det finns också en rad privata och regionala universitet och högskolor runt om i landet och sammanlagt beräknas drygt 500 000 kongoleser läsa på universitetsnivå. De familjer som har råd skickar ofta sina barn att studera utomlands.

Om våra källor