Den styrande militärregimen säger med omedelbar verkan upp fredsavtalet från 2015 mellan regeringen och tuaregiska rebeller.

En ny författning, framtagen av militären och godkänd i en kritiserad folkomröstning, träder i kraft. Den ger presidenten ökade maktbefogenheter och betonar Malis suveränitet. Personer som har genomfört kupper innan författningen trädde i kraft beviljas amnesti för eventuella brott.

Malis militära makthavare uppmanar FN-missionen i Mali (Minusma) att lämna landet omedelbart. Den 29 juni röstar FN:s säkerhetsråd enhälligt för att avsluta Minusma inom ett halvår. Den 11 december avslutas formellt Minusmas uppdrag.

Kuppledaren och översten Assimi Goïta genomför en andra militärkupp på mindre än ett år. Ett nytt civil-militärt övergångsstyre tillträder. Frankrike fattar beslut om att minska sin truppnärvaro i Sahel-området och inleda en reträtt från Mali.

President Ibrahim Boubacar Keïta störtas i en militärkupp, efter månader av regimkritiska gatuprotester. Kuppen leds av överste Assimi Goïta.

Den pensionerade militärledaren Bah N’Daw utnämns till president för ett civil-militärt övergångsstyre som ska leda landet i 18 månader fram till allmänna val.

Inrahim Boubacar Keïta väljs om till president, samtidigt som Malis norra och mellersta delar härjas svårt av islamistiska terrorister.

Internationella krigsbrottsdomstolen (ICC) finner en malisk jihadist skyldig till att ha deltagit i förstörelsen av ett antal helgedomar i den berömda ökenstaden Timbuktu 2012.

Maliska hantverkare återuppbygger de berömda mausoleerna i Timbuktu på FN:s uppdrag. Mausoleerna förstördes 2012 av militanta islamister.

Ett fredsavtal undertecknas mellan den maliska regeringen och tuaregiska rebeller efter decennier av strider. Tuaregerna ger upp kravet på en självständig stat i norr medan regeringen beviljar straffrihet till rebelledarna samt lovar tuaregerna utökat regionalt självstyre.

Sedan en vapenvila med regeringen brutit samman inleder tuaregiska rebeller en offensiv i norra Mali och intar flera städer, bland andra Kidal, Menaka och Tessalit. Nya samtalsrundor inleds senare under året i Algeriet.

Militanta islamister intar staden Konna i mellersta Mali och marscherar mot huvudstaden Bamako. Frankrike hjälper regeringen att tränga tillbaka islamisterna och överlämnar sedan ansvaret för säkerheten i norra Mali till FN-styrkan Minusma.

Ibrahim Boubacar Keïta segrar i presidentvalet och hans parti RPM vinner en majoritet av mandaten det efterföljande parlamentsvalet.

Tuaregiska rebeller erövrar norra Mali och utropar en självständig stat. Militanta islamister tar därefter över kontrollen över norra Mali och avancerar sedan söderut. Regeringens oförmåga att hantera upproret leder till en militärkupp. President Amadou Toumani Touré avsätts.

President Amadou Tomani Touré blir omvald för en andra femårsperiod och den partiallians som stöder honom ökar sitt antal mandat i parlamentsvalet.

Amadou Toumani Touré vinner presidentvalet med en överväldigande majoritet av rösterna. Anklagelserna om utbrett valfusk är många.

Expresident Moussa Traoré döms till döden för korruption men får straffet omvandlat till livstids fängelse av president Alpha Konaré.

Ett fredsavtal undertecknas med upproriska tuaregiska klaner.

Alpha Konaré blir Malis första demokratiskt valda president när han segrar i ett flerpartival.

President Moussa Traoré störtas i en militärkupp.

Mali utkämpar ett gränskrig med Burkina Faso.

Den avsatte presidenten Modibo Keïta avlider i fängelse och protester utbryter.

President Modibo Keïta avsätts i en militärkupp av löjtnant Moussa Traoré.

Mali blir självständigt från kolonialmakten Frankrike med Modibo Keïta som president. Landet omvandlas till en socialistisk enpartistat.