En maktkamp mellan överbefälhavare Abdel Fattah Abdelrahman al-Burhan och Mohamed Hamdan Daglo (Hemeti), ledare för den ökända paramilisen RSF, utvecklas till regelrätta strider mellan regeringsstyrkorna och RSF. Tusentals civila dödas i striderna och miljontals tvingas fly, främst från Khartoum och Darfur. Sjukvård och annan samhällsservice bryter samman, och svår matbrist sprider sig.

General Abdel Fattah al-Burhan som leder det militärdominerade råd som delar makten med en civil övergångsregering gör slut på övergångsstyret genom en militärkupp. Motiveringen är att starka inre motsättningar gör landet omöjligt att styra. Därmed styr militären Sudan på egen hand.

FN och AU avslutar formellt sin gemensamma fredsbevarande mission (Unamid) i Darfur i västra Sudan. Omkring 300 000 människor har dödats och runt 2,5 miljoner har blivit hemlösa under konflikten i Darfur som utbröt 2003.

Flera större rebellrörelser ingår fredsuppgörelser med Sudans övergångsregering.

Militären avsätter den auktoritäre presidenten Omar al-Bashir som styrt Sudan i 30 år. Ett civil-militärt övergångsstyre tillträder som består av två delar: ett militärt dominerat suveränt råd, lett av kuppledaren och generalen Abdel Fattah al-Burhan, samt en regering med den civile ekonomen Abdalla Hamdok som premiärminister. Expresident Omar al-Bashir döms till två års husarrest för mutbrott.

De diplomatiska relationerna med USA återupprättas.

Folkliga protester utbryter runt om i landet när slopade subventioner leder till snabba prisökningar på bland annat mat och drivmedel. Protesterna utvecklas i slutet av året till landsomfattande massdemonstrationer mot president Omar al-Bashir och hans regim.

Omar al-Bashir, som suttit vid makten sedan 1989, vinner presidentvalet i april och kan därmed sitta kvar i ytterligare fem år. Han vinner med 95 procent av rösterna sedan större delen av oppositionen bojkottat valet. Valdeltagandet är mycket lågt.

Chefsåklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) lägger ned utredningen av misstänkta krigsförbrytelser under konflikten i Darfur i västra Sudan på grund av bristande stöd från FN:s säkerhetsråd.

Sudan enas med Sydsudan om att återuppta oljeutvinningen som stoppats på grund av en konflikt mellan länderna om avgifter som Sydsudan betalar till Sudan för att få lov att transportera oljan i ledningar genom Sudan till hamnstaden Port Sudan vid Röda havet. Sydsudan saknar kust och möjligheter att exportera sin olja på annat sätt. Grannländerna enas också om att upprätta en demilitariserad zon längs de omstridda gränsområdena.

Sydsudan bryter sig ur Sudan och blir en självständig nation i juli, men vissa gränskonflikter återstår.

Den största rebellrörelsen i regionen Darfur, Jem, sluter fred med al-Bashirregeringen och kriget förklaras vara över. Strider med mindre rebellgrupperingar fortsätter.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdar en ny arresteringsorder för al-Bashir som denna gång gäller folkmord i Darfur. Året innan, 2009, utgick en arresteringsorder för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Darfur.

Omar al-Bashir blir omvald som president för en ny femårsperiod.

Regeringen i norra Sudan och företrädare för det självstyrande södra Sudan accepterar Internationella skiljedomstolen i Haags utslag om gränsdragningen i den omstridda och oljerika regionen Abyei mellan norr och söder. Det stora oljefältet Heglig tillfaller Norra Sudan.

Sudan bryter de diplomatiska relationerna med grannlandet Tchad i väster. Al-Bashirregimen anklagar Tchad för att bistå rebeller i Darfur som går till angrepp mot Omdurman, huvudstaden Khartoums tvillingstad.

Häftiga strider utbryter mellan regeringsstyrkor och trupper från det självstyrande södra Sudan i den oljerika gränsregionen Abyei. Parterna enas om att vända sig till Internationella skiljedomstolen i Haag för att få en lösning på gränskonflikten.

FN:s säkerhetsråd röstar för att sända en fredsbevarande mission, Unamid, till regionen Darfur i västra Sudan. Missionen består av 26 000 man.

Regeringen och den viktiga rebellgruppen SLM i Darfur i västra Sudan sluter fred. Andra motståndsgrupper fortsätter strida i området.

Regeringen i Khartoum undertecknar i januari ett fredsavtal med SPLM-gerillan i södra Sudan.

John Garang, ledare för SPLM som nu omvandlats till politiskt parti, tillträder i juli som Sudans vicepresident (president är Omar al-Bashir). En ny författning ger Södra Sudan ett stort mått av självstyre. En månad senare omkommer Garang i en flygolycka och ersätts av Salva Kiir.

Armén går till offensiv mot rebelluppror i regionen Darfur i väster. Hundratusentals civila flyr till grannlandet Tchad. Regimvänliga arabiska miliser, kallade janjawider, utför systematiska övergrepp och mord på icke-arabiska bybor i Darfur.

Sudan börjar exportera olja.

En ny författning antas efter en folkomröstning där 96 procent av deltagarna röstar för författningsförslaget.

USA raketbeskjuter en läkemedelsfabrik i Khartoum där USA misstänker att material till kemiska vapen framställs.

Generalen och kuppledaren Omar al-Bashir utses till president.

Militären griper makten genom en kupp ledd av general Omar al-Bashir.

Parlamentsval hålls och en koalitionsregering tillträder, ledd av Ummapartiets ledare Sadiq al-Mahdi.

President Jaafar Numeiri avsätts av militären efter en period av folkliga massprotester.

President Numeiri inför islamiska sharialagar.

Inbördeskrig utbryter mellan regeringsstyrkor och gerillarörelsen SPLM i södra Sudan. SPLM leds av John Garang.

Olja upptäcks i Bentiu i södra Sudan.

Ett fredsavtal undertecknas i Addis Abeba mellan regeringen och motståndsrörelsen Anya Nya. Södra delen av Sudan blir en självstyrande region.

General Jaafar Numeiri leder en militärkupp och kommer till makten.

General Ibrahim Abboud förlorar makten i den så kallade Oktoberrevolutionen. En islamistledd regering bildas.

Inbördeskrig bryter ut mellan regeringssidan och den separatistiska rörelsen Anya Nya.

General Ibrahim Abboud genomför en militärkupp mot en civil, folkvald regering som valts ett år tidigare.

Sudan blir självständigt från Egypten och Storbritannien.