Omfattande demonstrationer för demokrati resulterar i att polisen och armén sätts in för att kväsa protesterna. Ett 40-tal människor dödas i sammandrabbningarna. 

Swaziland byter namn till Eswatini. 

Flera ledare för oppositionsrörelsen Pudemo och dess ungdomsförbund grips, anklagade för att ha stöttat en terrorgrupp. De friges 13 månader senare utan att någon rättegång hållits. 

En finansiell kris i kombination med kungens slöseri leder till omfattande protester. 

En ny författning antas men det innebär inga väsentliga förändringar av det politiska systemet. 

Kung Msawati III inför undantagstillstånd för att kväsa missnöjesyttringar. 

Parlamentsval hålls enligt ett det system som kungen lanserat året innan. Valdeltagandet blir lågt. Samma system används vid de följande parlamentsvalen. 

Kungen beslutar att utöka nationalförsamlingens platser till 65, varav 55 ska tillsättas i allmänna direkta val. Kandidaterna ska dock nomineras av lokala råd, vilka vanligen är kungatrogna. När oppositionen motsätter sig förslaget upplöser kungen parlamentet och förklarar att han ensam ska styra landet genom dekret.

Kungen går med att ordna val till parlamentet, men det handlar om indirekta val och reformen förkastas av demokratirörelsen.

Den avlidne monarken Sobhuzas 18-årige son Mswati kröns till kung under namnet Mswati III. 

Kung Sobhuza II avlider; en långdragen maktkamp inom kungafamiljen följer. 

Kung Sobhuza upplöser parlamentet och förbjuder alla partier sedan oppositionen vunnit vissa framgångar i parlamentsvalet 1972. 

Swaziland frigörs från kolonialmakten Storbritannien och blir ett självständigt land.