En samlingsregering bildas med huvudsakligen ministrar från SPLM och SPLM-IO. För tredje gången sedan självständigheten 2011 styrs Sydsudan med de politiska ärkerivalerna Salva Kiir Mayardit och Riek Machar som president respektive vicepresident.

Nya häftiga strider utbryter och fredsprocessen går i stå. Runt halva befolkningen svälter och mängder av civila flyr.

Presidenten och SPLM-ledaren Salva Kiir och ledaren för det oppositionella SPLM-IO Riek Machar undertecknar ett maktdelningsavtal som ska få slut på inbördeskriget. Flera andra motståndsgrupper skriver också på avtalet. Machar blir en av fem vicepresidenter och SPLM-IO får plats i regeringen. Vid den tidpunkten har fler än 380 000 människor dödats till följd av inbördeskriget.

FN fastslår att omfattande svält i Sydsudan är orsakad av mänskliga faktorer, framför allt inbördeskriget och en ekonomisk kollaps.

SPLM-IO-ledaren Machar återvänder till Juba och svärs in som vicepresident, men avskedas tre månader senare efter nya konflikter med president Kiir. Machar går åter i exil.

President Kiir avskedar sin regering samt vicepresident Machar i samband med en maktkamp inom det regerande SPLM. Machar bildar rebellrörelsen SPLM-IO genom en utbrytning ur SPLM. Fullskaligt inbördeskrig följer. SPLM-IO tar kontroll över flera städer, tusentals människor dödas och många flera flyr. Uganda går in i kriget på regeringens sida.

Sydsudan återupptar sin oljeproduktion sedan en konflikt med Sudan bilagts gällande avgifterna för transport av olja från det kustlösa Sydsudan till hamnstaden Port Sudan vid Röda havet.  Länderna enas också om att dra tillbaka sina trupper från gränsen och inrätta en demilitariserad buffertzon.

Efter att ha stridit om den oljerika gränsregionen Abyei i flera veckor ockuperar Sydsudan det stora oljefältet och gränsstaden Heglig men drivs snart tillbaka av Sudan. Sudanesiskt flyg bombar området Bentiu i Sydsudan.

Den 9 juli bildas den självständiga republiken Sydsudan genom en utbrytning ur Sudan.

Norra Sudan ockuperar i maj den omstridda oljerika gränsregionen Abyei, men månaden därpå enas de två parterna om att demilitarisera Abyei och låta en etiopisk fredsbevarande styrka övervaka vapenvilan.

Det sydsudanesiska folket säger i en folkomröstning i januari ja till full självständighet från Sudan.

Norra Sudan och Södra Sudan säger att de accepterar Internationella skiljedomstolen i Haags beslut om gränsdragningen i den omstridda oljerika gränsregionen Abyei och att det stora oljefältet Heglig tillfaller Norra Sudan.

Strider trappas upp mellan arabisk milis och SPLM i det omstridda gränsområdet Abyei.

Hundratals människor dödas i häftiga strider kring staden Malakal, de allvarligaste striderna sedan ett fredsavtal ingick 2005.

Det långvariga inbördeskriget mellan norra och södra Sudan tar slut genom ett fredsavtal som säger att Sudan under en sexårig övergångsperiod ska vara en federation mellan de norra och södra delarna. Därefter ska södra Sudans framtida status avgöras i en folkomröstning i södern. En ny författning ger den södra landsänden långtgående självstyre, och en regering dominerad av den forna gerillan SPLM tillträder i södra Sudan.

Södra Sudans ledare John Garang omkommer i en flygolycka i augusti. Han ersätts av Salva Kiir Mayardiit.

General Omar al-Bashir kommer till makten i Sudan genom en militärkupp.

Strider bryter åter ut mellan norra och södra Sudan sedan president Jaafar Numeiri avskaffat söderns självstyre. Gerillarörelsen SPLM leds av Johan Garang.

Olja upptäcks i Unity State i södra Sudan.

Södra Sudan får ett visst mått av självstyre genom ett fredsavtal som undertecknas i Addis Abeba i Etiopien.

Inbördeskrig utbryter mellan Sudans regeringsstyrkor och en separatistisk gerilla i södern.