Parlamentet godkänner en grundlagsändring som innebär att det rådande presidentstyret ersättes av ett parlamentariskt system. Reformen ger Gnassingbé en möjlighet att bli regeringschef den dag han inte längre kan väljas om som president (grundlagen tillåter bara ett omval). Oppositionen försöker stoppa reformen som ses som ett trick för president Faure Gnassingbé att klamra sig fast vid makten för lång tid framöver.

I parlamentsvalet i maj vinner president Gnassingbés parti Unir en majoritet av mandaten.

President Faure Gnassingbé vinner ännu en gång en överlägsen seger i ett presidentval. Hans motståndare Agbéyomé Kodjo anklagar regeringen för grovt valfusk, men författningsdomstolen avslår Kodjos överklagande.

Parlamentet antar en författningsändring som föreslagits av regeringen för att få slut på protester mot presidentfamiljens långa maktinnehav. Ändringen säger att presidenten, till skillnad från tidigare, bara kan väljas om en gång men innebär samtidigt att den sittande presidenten Faure Gnassingbés tidigare mandatperioder inte räknas. Oppositionen är emot förändringen då den gör det möjligt för Gnassingbé att ställa upp i de två kommande presidentvalen.    

President Faure Gnassingbés parti Unir vinner parlamentsvalet som bojkottas av några oppositionspartier men inte av alla.

Stora demonstrationer mot president Faure Gnassingbé arrangeras i hela landet, även i norr där regeringen vanligtvis har stöd. Protesterna blir utdragna och leder till flera dödsskjutningar.

Faure Gnassingbé väljs om till president. 

President Faure Gnassingbés parti som nu kallas Unir vinner det parlamentsval som skulle ha hållits under 2012.

Faure Gnassingbé väljs om som president och oppositionspartiet UFC bereds plats i regeringen.

För första gången på tjugo år hålls parlamentsval med alla ledande oppositionspartier. President Faure Gnassingbés parti RPT vinner och valet får godkänt av internationella observatörer.

President Gnassingbé Eyadéma avlider efter att ha suttit längre vid makten än någon annan afrikansk ledare. Eyadémas son Faure Gnassingbé blir president genom ett våldsamt val med många dödsoffer. Tusentals togoleser flyr till grannländerna Benin och Ghana.

En dialog med oppositionen inleds efter löften från EU om återupptaget bistånd.

Parlamentet beslutar att presidentkandidater måste ha bott i Togo i minst ett år före valet vilket drabbar oppositionsledaren Gilchrist Olympio i exil. Flera oppositionspartier bojkottar parlamentsvalet som vinns av president Gnassingbé Eyadémas RPT.

En författningsändring tillåter presidenten att ställa upp för omval ett obegränsat antal gånger.

De största oppositionspartierna bojkottar parlamentsvalet som president Gnassingbé Eyadémas parti PRT vinner. Efter medling av EU ingår regimen och oppositionen ett avtal om att hålla nyval året därpå men valet skjuts senare upp.

President Gnassingbé Eyadéma utropas som segrare i ett omstritt presidentval som följs av oroligheter.

När oppositionen går mot seger i parlamentsval ogiltigförklarar Högsta domstolen valresultatet i några valkretsar där oppositionen vunnit. Vid omval i dessa valkretsar segrar president Gnassingbé Eyadémas parti RPT.

Presidentval hålls men det bojkottas av oppositionen. Den sittande presidenten Gnassingbé Eyadéma får därmed nästan alla röster.

Politiska partier blir åter tillåtna efter några år av protester, strejker och dödsskjutningar. Politiska fångar friges och en nationell konferens sammankallas för att reformera det politiska systemet. Konferens slutar i kaos men leder till bildande av en samlingsregering, ledd av advokaten Joseph Kokou Koffigoh.

President Gnassingbé Eyadéma väljs om till president.

Ett kuppförsök kräver 13 liv. Upp emot 30 personer döms till döden eller livstids fängelse. De flesta av dödsdomarna omvandlas senare till fängelse.

President Etienne Eyadéma lyckades med auktoritära metoder behålla presidentmakten, trots oro och kuppförsök. För att stärka togolesernas nationalkänslor uppmanar han dem att ta afrikanska namn som förnamn. Själv lägger han till Gnassingbé som mellannamn. 

President Etienne Eyadéma bildar Togolesiska folkets samling (RPT) som blir enda tillåtna parti.

Kuppledaren från 1963 Etienne Eyadéma tar själv makten i en oblodig kupp. Eyadéma blir president och upplöser alla politiska partier.

Togos första ledare, Sylvanus Olympio, dödas i en militärkupp ledd av arméofficeren Etienne Eyadéma. Olympios svåger och politiska rival Nicolas Grunitzky görs till president.

Togo blir självständigt med Sylvanus Olympio som president.