Filippinerna – Ekonomisk översikt

Traditionellt har jordbruk, fiske och skogsbruk utgjort basen i Filippinernas ekonomi, men numera har tjänstesektorn och tillverkningsindustrin större ekonomisk betydelse. Viktiga är också remitteringarna, det vill säga pengar som filippinier utomlands skickar hem. I landet finns en stor informell ekonomi, främst i de större städerna.

Filippinerna är ett lägre medelinkomstland enligt Världsbankens klassificering av världens länder i fyra olika inkomstkategorier. Det är den näst lägsta av fyra inkomstnivåer (se alla länder här).

Tillverkningsindustrin, framför allt produktion av elektrisk och elektronisk utrustning, står för merparten av exporten. Exportindustrin påverkas starkt av konjunktursvängningar i Kina, Japan och USA dit en stor del av varorna säljs.

Remitteringarnas andel av BNP varierar, men de motsvarar ungefär en tiondel. Under 2010-talets andra hälft skickades mindre belopp än tidigare från Mellanöstern på grund av lägre oljepriser och gulfstaternas ansträngningar för att minska beroendet av utländsk arbetskraft. Remitteringarna minskade också tillfälligt under coronapandemin 2020–2021.

Finanssektorn och turismen har fått ökad ekonomisk betydelse. Även nyare nischer har vuxit snabbt: kundtjänst och utveckling för utländska IT-företag, produktion av animerad film, marknadsundersökningar, bolag som arbetar för vårdinstitutioner med exempelvis utskrift av journalanteckningar med mera. Dessa branscher är koncentrerade till städerna. Företagen lockas till Filippinerna av god tillgång på högutbildad arbetskraft med kännedom om amerikansk kultur. Ökad automatisering inom dessa tjänster har dock gjort att tillväxten bromsat in under senare år.

God ekonomisk tillväxt

På 1960-talet var Filippinerna ett av regionens rikaste länder, men årtiondena därefter stagnerade ekonomin samtidigt som tillväxten tog fart i grannländerna. Under 1990-talets första hälft vände utvecklingen uppåt, men 1997 drogs landet med i Asienkrisen, en finanskris som drabbade framför allt banksystemen.

Exportframgångar inom telekom ledde till ekonomisk återhämtning runt millennieskiftet. Filippinerna har sedan dess haft en god ekonomisk tillväxt, med undantag för 2020 då restriktioner i samhället under coronapandemin gjorde att ekonomin krympte med en tiondel. Landet klarade den globala finanskrisen 2008–2009 relativt bra, mycket tack vare remitteringar som gjorde att privatkonsumtionen inte sjönk.

Som ett led i försöken att få fart på ekonomin efter coronapandemin lättade regeringen 2022 på restriktioner för utländskt ägande inom telekom, flyg och fartygsfrakt. För bolag som förser invånarna med el och vatten behöll man den tidigare gränsen på 40 procent för utländskt ägande.

Inflationen tog fart 2018, mattades därefter av, för att åter öka 2022, då framför allt energi- och matpriserna steg i spåren av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina samma år.

Budget- och handelsunderskott

Den filippinska ekonomin har avreglerats sedan 1990-talet. Statliga monopol har avskaffats, valutarestriktioner har tagits bort och en rad statliga bolag har privatiserats.

Stora underskott rådde länge i statens budget men från 2010-talet har dessa minskat genom besparingar och höjda skatter på till exempel alkohol och tobak. Ansträngningar har gjorts för att komma åt skattesmitare och minska korruptionen inom den offentliga sektorn. Filippinerna finns dock med på det internationella organet FATF:s grå lista över länder som inte gör tillräckligt för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

Dålig infrastruktur är ett hinder för ekonomisk utveckling. Sedan 2010 har dock förbättringar gjorts av vägar, hamnar, flygplatser och elnät, delvis med hjälp av privata investeringar. Planer finns på att bygga ett nytt tunnelbanesystem i Manila.

De utländska investeringarna har ökat sedan 2010, om än från en låg nivå. Utlandsskulden är en ekonomisk börda, även om den har minskat under senare år. Filippinerna har vanligtvis underskott i handelsbalansen, det vill säga importen är större än exporten.

Om våra källor