Israel – Geografi och klimat

Israel ligger i Västasien, i den vagt avgränsade del av världen som kallas Mellanöstern. Landet har en lång kust mot Medelhavet och i söder en kort kust mot Aqabaviken, som är en del av Röda havet. Israels gränser är omstridda.

I sexdagarskriget 1967 (se Modern historia) erövrade Israel östra Jerusalem samt Golanhöjderna längs gränsen till Syrien. Östra Jerusalem och Golan har ställts under israelisk lagstiftning. Vidare ockuperade Israel i kriget 1967 Västbanken (västra Jordanstranden) och Gazaremsan (Gaza). Israelisk militär lämnade Gaza 2005, men har behållit kontrollen över större delen av Västbanken.

Det egentliga Israel är stort som Ångermanland. Längst norrut, nära gränsen till Libanon och Syrien, ligger landets högsta punkt Meronberget (1 208 meter).

Galileen i norr är Israels grönaste och vattenrikaste område. Genom östligaste Galileen, från Libanon i norr, rinner floden Jordan söderut. Floden flyter genom sjön Genesaret, som är Israels främsta vattenreservoar. Galileen skiljs från Västbanken av en bördig förkastningsdal, Yisreelslätten. På Västbanken finns två bergsområden: de samariska bergen i norr och de judeiska bergen i söder. Under Västbankens porösa berg och kullar samlas regnvatten naturligt i underjordiska grundvattenmagasin, akviferer.

Mellan Västbanken och Medelhavet upptas Israel till stor del av kustslätter. Dessa är bördiga men blir allt torrare och sandigare ju längre söderut och ju närmare Gaza man kommer.

Den djupt nedskurna Jordandalen skiljer Israel och Västbanken från Jordanien i öster. Floden Jordan följer dalens botten och mynnar i Döda havet som är jordens lägst belägna sjö, drygt 400 meter under havsytan. Döda havet saknar utlopp: nästan inga djur eller växter kan leva i dess salta, mineralrika vatten. Eftersom både Israel, Västbanken och Jordanien avleder vatten från Jordanfloden krymper Döda havet i snabb takt. Söder om Döda havet fortsätter Jordandalens förkastningsspricka ned till Aqabaviken.

Genom Sodomberget, Har Sedom vid Döda havet, löper saltgrottan Malham som enligt en mätning 2019 är minst en mil djup. Från grottans "tak" hänger droppstenar, stalaktiter. Det regnvatten som faller i ökentrakter är sällan rikligt, men det tränger ned genom berget så att en saltgrotta är i ständig förvandling.

Södra Israel upptas av Negevöknen som mest är halvöken, med låga sandstenskullar och slätter. Längst ned i söder vidtar branta berg, kratrar och platåer.

Delat styre på Västbanken

På Västbanken är majoriteten av invånarna palestinier men sedan 1970-talet har israeliska nybyggare tillåtits upprätta så kallade bosättningar. Palestinierna kräver att den israeliska ockupationen upphör, att bosättningarna avvecklas och att Västbanken och Gazaremsan erkänns som staten Palestina.

1993 slöts det första Osloavtalet som gav palestinierna visst självstyre på Västbanken. Sedan Osloprocessen, som omfattade flera avtal, delas Västbanken i tre typer av områden, A, B och C. I område A som omfattar 18 procent av ytan har de palestinska myndigheterna kontrollen. I område B – 22 procent – har palestinierna den civila kontrollen men israeliska armén sköter säkerheten. Resten – område C – kontrolleras av Israel. Område A och område B är uppdelade på över 200 enklaver, enheter som ligger utspridda och omgivna av område C. Israel kontrollerar vägarna mellan de palestinska enklaverna. Vägnätet för bosättare är under fortsatt utbyggnad och det sker till stor del på tvångsinlöst palestinsk mark. Den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem publicerar listor över vägspärrar och över vägar som är förbjudna för palestinier.

När Israel utrymde Gazaremsan tog palestinierna över makten inne i området.

Både israeler och palestinier gör anspråk på Jerusalem (i fråga om palestinierna åtminstone stadens östra, äldre del) som sin huvudstad. På arabiska kallas Jerusalem al-Quds, den heliga. 

Över 130 länder har erkänt staten Palestina men bara några få i Västeuropa, däribland Sverige.

Klimat