Israel – Kultur

Israel har starka kulturella traditioner inom de flesta konstarter, inte minst musiken och litteraturen. Ett av uttrycken för förnyelse är samtidigt den moderna hebreiskan, som har skapats inom ramen för statsbyggandet.

Shmuel Yosef Agnon (1888–1970) fick Nobelpriset 1966 för ett författarskap som bottnade i återupplivandet av hebreiskan, som länge hade använts enbart som liturgiskt språk (se Befolkning och språk). Inom populärmusiken har staten uppmuntrat sånger på modern hebreiska, ofta med patriotiska teman.

För svensk publik är Amos Oz (1939–2018) troligen den mest kände författaren. Han var också debattör och känd från fredsrörelsen. Ett tjugotal böcker har översatts till svenska, bland dem barndomsskildringen Panter i källaren,  släktkrönikan En berättelse om kärlek och mörker samt Hur man botar en fanatiker, och han har tilldelats Stig Dagerman-priset. Både Oz och David Grossman, internationellt prisbelönt för En häst går in på en bar, fanns bland de kulturpersonligheter som protesterade mot den nya nationalitetslag Israels parlament antog 2018. Bland yngre författare kan nämnas Assaf Gavron, prisbelönt för Uppe på höjden, en satiriskt upplagd bok som utspelar sig i en bosättning på Västbanken.

Yoram Kaniuk (1930–2013) översattes till många språk. Han deltog i kriget 1948 men blev med tiden besviken på hur staten utvecklades. Det väckte uppseende när han gick till domstol för att få ändra beteckningen på sitt id-kort från ”judisk” till ”icke-religiös”, och vann. Flera av Kaniuks berättelser har filmats.

Arabiskspråkiga författare som Emile Habibi (1922–1996), behandlar ofta palestinska erfarenheter. En av Habibis efterföljare, Sayed Kashua, skriver på hebreiska – hans debutroman handlar om att vara arab i Israel. Mahmoud Darwish (1941–2008), upphovsman till en palestinsk självständighetsförklaring, betraktas som palestinsk nationalpoet. 

Liksom litteraturen tar film i Israel ofta upp de svåra erfarenheter som turbulenta politiska händelser ger. 2017 fick Foxtrot av Samuel Maoz ett silverlejon vid filmfestivalen i Venedig. Filmen handlar om ett föräldrapar som får reda på att deras son har stupat. Waltz with Bashir är en internationellt hyllad animerad krigsdokumentär som går tillbaka på upphovsmannen Ari Folmans erfarenhet av Israels krig i Libanon 1982.

De flesta filmer görs på hebreiska, men också engelska och arabiska förekommer som filmspråk. Den israeliskarabiska episodfilmen Ajami från 2009 fick landets finaste filmutmärkelse Ophirpriset.

Blandad musikalisk tradition

Israels filharmoniska orkester grundades på 1930 talet och fick sitt nuvarande namn sedan staten utropats 1948. Västerländsk klassisk musik har stark ställning och det finns flera symfoniorkestrar. En problematisk fråga är framföranden av Richard Wagners musik, som man undviker med anledning av tonsättarens antisemitism, som är väl belagd.

Liturgisk musik, gudstjänstmusik, har bevarats genom århundraden.

Folkmusiktraditionerna är många eftersom judar har invandrat från olika delar av världen. Från Östeuropa kom klezmer. Tidigare hade de orientaliska judarnas folkmusik lite av underdog-status jämfört med ideal som kom med ashkenaziska invandrare från Europa, men det har ändrats. Två sångerskor har blivit särskilt kända: Ofra Haza (1957–2000), med jemenitisk familjebakgrund, nådde internationell berömmelse med traditionellt låtval och nutida arrangemang. Yasmin Levy, född 1975, har spanskjudisk familjehistoria. Under hennes uppväxt uppmuntrades en form av spanska som bevarats av familjer ända sedan judar fördrevs från Spanien för över 500 år sedan. Hon framför också gärna andra sånger inom spansk tradition. Levy fick Anna Lindh-priset som kulturell brobyggare 2006.

Gruppen Bustan Abraham (”Abrahams trädgård”) samlade judiska och arabiska musiker till huvudsakligen instrumentala skivinspelningar och konserter fram till några år efter millennieskiftet. Musiken – framförd på bland annat stränginstrumentet qanun, oud (luta) och darbuka (handtrumma) – gav utrymme för många stilar och traditioner, bland annat turkisk och arabisk folkmusik.

Från Nasaret kommer de tre bröderna Adnan, Samir och Wisam Joubran som spelar luta i grupp och har en internationell karriär under namnet Le Trio Joubran. De spelar traditionell palestinsk musik.

Det officiella Israel förhöll sig till en början avogt mot nya strömningar som pop och rock. The Beatles tilläts inte uppträda i landet på 1960-talet. Sedan dess har många israeler lagt sig till med modern livsstil. Eurovision Song Contest har en entusiastisk publik, med israeliska segrar i tävlingen 1978, 1979 och 1998 och 2018. Men man hittar inom populärmusiken också namn som David Broza, ett spanskinfluerat israeliskt svar på Bruce Springsteen.

Rika kulturlager från olika epoker

Klippfästningen Masada och tempel med anknytning till olika religioner är de mest kända byggnadminnesmärkena (se Jerusalem). Utgrävningar pågår hela tiden och nya fynd görs ständigt. Arkeologi kan samtidigt vara ett laddat ämne: Vad händer om man vid en kyrka eller en moské hittar spår av ett judiskt tempel från äldre tid? Hur undersöker man ett tidigare kulturlager utan att förstöra spännande lämningar från en senare epok som lagrats ovanpå? Även "vardagsfynd" kan föra livet i äldre tid närmare oss. 2016 hittades i Tel Lachish ungefär mitt emellan Jerusalem och Beer Sheva en elfensbenskam som är 3 700 år gammal. Alfabetiska tecken i kanaaneisk skrift som ristats in i den har tolkats till betydelsen "Må detta elfenben utrota lössen i hår och skägg". Föremålet var alltså en luskam.

Förutom välkända äldre byggnadsverk finns också hyllad modern arkitektur. I Tel Aviv byggdes en stor mängd byggnader i funktionalistisk stil som ritats av judiska arkitekter som lämnade det nazistiska Tyskland på 1930-talet för det dåvarande brittiska mandatet Palestina. Stadsdelen, som kallas "den vita staden", vittnar om Bauhausskolans inflytande och klassas som världsarv av FN-organisationen Unesco.

Inom arkitektur och formgivning har Israel ett välkänt namn i Londonbaserade Ron Arad, född 1951.

Om våra källor