Israel – Religion

Israel definieras som en judisk stat – samtidigt råder religionsfrihet. Stat och religion ska vara åtskilda ­– samtidigt har auktoriteter inom ortodox trosutövning ensamrätt på att godkänna äktenskap och skilsmässor. De senaste åren har strikt religiösa grupper ökat sitt inflytande.

Fyra femtedelar av Israels befolkning kan betecknas om judar, men synen på vem som får kalla sig jude är inte entydig. Nationalstatslagen från 2018 som definierar landet som judiskt har riktat ljuset mot att det finns flera olika definitioner. I civila domstolar tillämpas, till exempel i invandringsärenden, mer generösa regler än enligt strikt religiös lag (se nedan).

Nästan alla judar i Israel identifierar sig som tillhöriga en av fyra huvudgrupper: haredim (ultraortodoxa), datim (religiösa), masortim (traditionella) och hilonim (sekulära).

Statistik brukar visa att den sekulära gruppen är klart störst, 44 procent 2023. Drygt en tiondel är ultraortodoxa, men de utgör en betydligt större andel – en tredjedel ­– av de israeler som bor på Västbanken, som Israel kallar Judéen och Samarien. De ultraortodoxa familjerna har genomsnittligt fler barn än andra.

Den moderna israeliska staten utformades av sekulariserade judar, huvudsakligen från Europa och med vänsterideologi. Staten gav trots det ultraortodoxa rabbiner (präster) formell ensamrätt att uttolka halakha, religiös lag. Ändringar av civilstånd måste registreras vid religiösa domstolar, där ortodoxa regler gäller. Överrabbinerna godtar inte beslut som fattats inom de mer liberala riktningar som kallas reformjudendom och konservativ judendom (läs mer om överrabbinatets inflytande i Sociala förhållanden).

För överrabbinatet gäller att den som vill kalla sig jude ska ha judisk mor eller konvertera enligt ortodoxa principer. Enligt lagen som ger rätt till återvändande – att invandra till Israel – räcker det att vara barnbarn till en jude. Av alla som invandrade till Israel 2018 var det bara 39 procent som betraktades som judar enligt överrabbinatets definition. 

De skilda principerna skapar besvärliga förutsättningar för personer som tillhör andra judiska inriktningar. De kan få tillstånd att invandra, men får inte automatiskt äktenskap och skilsmässor godkända. Många av invandrarna från Ryssland, cirka 15 procent av befolkningen, måste gå tillbaka mer än ett led i familjen för att hitta sitt judiska påbrå, och de lever inte heller i enlighet med judiska matregler, kosher, som bland annat innebär att man inte äter griskött.

I spåren av den ryska invasionen i Ukraina 2022 meddelades att det skulle bli lättare för ukrainska judar att invandra, men bara om de kunde betecknas som judar enligt den striktare definitionen.

Det finns några fall där kända personer, främst lingvisten Uzzi Ornan och författaren Yoram Kaniuk, har tagit strid för att inte behöva identifiera sig som judar, men mindre etniskt och religiöst präglade alternativ som ”israel” har varit svåra att få godkända. Högsta domstolen kom 2013 fram till att den inte hade befogenhet att införa nya identitetskategorier. Många sekulära judar – personer som inte är aktivt troende men iakttar traditioner som judiskt helgfirande – motsätter sig att definitionen alls ska vara religiös. På nationella ID-kort har etnisk tillhörighet avskaffats, men den (och därmed en antydan om religiös definition) kan framgå av att födelsedatum enligt den judiska kalendern skrivs ut, såvida bäraren inte begär att få slippa det.

Bara omkring hälften av de ultraortodoxa männen yrkesarbetar. Majoriteten av de övriga studerar religion på heltid med ”lön” från staten. Det är ett förhållande som orsakar politiska spänningar och regeringar av olika sammansättning har haft som mål att få ut fler ultraortodoxa i arbete. 

Israelisk lag säger att staten ska verka till stöd även för judar som lever i diasporan, utanför Israel. Men de ultraortodoxa rabbinerna har på senare år tagit strid mot auktoriteter inom andra inriktningar. Det orsakar krångel inte minst för judar som är bosatta utomlands. I USA, där det finns en stor grupp med starka band till Israel, tillhör majoriteten av judarna de mer liberala inriktningarna.

På senare år har ultraortodoxa partier ingått i landets koalitionsregeringar. Rabbinerna har därigenom fått mer politisk makt. De ultraortodoxa partierna har ofta ett ansträngt förhållande till Högsta domstolen, som har försökt att begränsa de ultraortodoxas privilegier. Samtidigt har flera försök att inskränka domstolens självständighet gjorts av politiska partier.  Spänningarna mellan religiösa och sekulära israeler är starkast i Jerusalem. Konflikten kan till exempel handla om vad slags trafik som ska tillåtas under vilodagen, sabbaten (fredag kväll till lördag kväll). På senare år har man börjat uppmärksamma en grupp som kallas anusim: personer som känner sig tvingade till ett liv enligt ultraortodoxa principer, men inte vågar ta avstånd från de stränga reglerna utåt.

Högsta domstolen slog 2021 fast att staten måste godkänna personer som judar även om de omvänt sig inom de mer liberala inriktningarna. Ortodoxa politiker har tagit strid i frågan (se Kalendarium).

Enligt israelisk lag är det straffbart att ge stöd till den som aktivt försöker förmå någon att byta religion. Israel åtnjuter stöd från evangelikala rörelser i USA, men reagerade skarpt 2020 när en USA-baserad evangelikal TV-kanal började sända på hebreiska i Israel. Innehåll som uppfattas som kristet missionerande riktat till judar ogillas och ledde i detta fall till att Israels myndighet för radio och TV stoppade sändningarna.

Bland araberna i Israel finns tre religiösa grupper: muslimer, kristna och druser. Sunnimuslimerna är den största gruppen. Druserna, vars religion uppstod som en utlöpare ur shiitisk islam, är den minsta. 2023 angavs de kristnas antal till 185 000 (en liten årlig ökning noteras). Drygt hälften uppger att de bekänner sig till något av de katolska samfunden. Störst är Melkitiska kyrkan (grekisk-katolsk).

Eftersom muslimska föräldrar gärna ger sina söner namn efter profeten är, något överraskande, Muhammad det vanligaste pojknamnet i Israel. Hos judiska familjer är det vanligaste pojknamnet David. Flickornas vanligaste namn är Maryam respektive Tamar.

Om våra källor