Israel – Seder och bruk

Israel grundades som en sekulär stat men är ändå präglat av religiösa judiska traditioner. Särskilda lagar skyddar den judiska vilodagen, sabbaten, som pågår från fredag kväll till lördag kväll – från solnedgång till solnedgång. Judiska helger, liksom för övrigt också muslimska, inleds på kvällen före själva helgdagen.

Under sabbaten avhåller sig religiösa judar från att arbeta, resa och bedriva handel. Då kan det vara svårt att hitta fungerande färdmedel, affärer, matställen och samhällsservice. Bussar går i regel inte, däremot taxibilar. På vissa ställen där det bor ultraortodoxa riskerar den som åker bil under sabbaten att utsättas för stenkastning. Att beordra anställda att arbeta under sabbaten är egentligen förbjudet, utom för sjukvårdspersonal, säkerhetsansvariga och andra med särskilda tillstånd, men den lagen efterlevs inte. Ultraortodoxa demonstrerar mot företag som bryter mot sabbatslagen, och protesterna får ibland stöd av sekulära krafter inom exempelvis fackföreningsrörelsen.

Hur sabbaten ter sig för en besökare beror till stor del på var i landet man befinner sig. I den moderna storstaden Tel Aviv håller många affärer, kaféer och restauranger öppet, men tidigt på fredagskvällen är det ändå ganska tomt på gatorna eftersom många familjer, också de som inte är särskilt religiösa, samlas till den traditionella sabbatsmåltiden. Senare på fredagskvällen tar nattlivet fart igen.

För Israels muslimer är fredagen den religiöst föreskrivna veckohelgen och för de kristna är det söndagen, men söndag är vanlig arbetsdag i Israel.

Råd till resenären

I äldre delar av Jerusalem, som är helig stad för tre världsreligioner, bör turister vara försiktiga med att ta närgångna bilder av exempelvis ultraortodoxa judar, beslöjade muslimska kvinnor eller personer som utövar någon form av andakt. Militärer och poliser ska man inte fotografera någonstans i Israel. I de troendes kvarter rör sig även utländska besökare mest i klädsel som inte visar för mycket bar hud. Möjligheten att besöka religiösa platser kan variera, med hänsyn till olika helgdagar och till säkerhetsläget. Det gäller till exempel Tempelberget (jämför kapitlet Jerusalem), som kan vara avstängt för turister under muslimska helger.

Utlänningar brukar tycka att det är lätt att få kontakt med folk. Många israeler beskriver sin umgängesstil som burdus men hjärtlig. Något av självbilden framgår kanske av att infödda (judiska) israeler brukat kalla sig sabra (kaktusfikon): taggiga utanpå, söta inuti. (Angående olika befolkningsgrupper, se vidare Befolkning och språk.)

Blir man hembjuden till någon kan man första gången ta med blommor eller godis. Är hemmet strängt religiöst (judiskt eller muslimskt) är det kanske inte självklart att män och kvinnor hälsar på varandra och skakar hand, men i normalfallet beter man sig ungefär som i Sverige. Shalom (”Fred”) är det allmänna hälsningsordet på hebreiska.

På restaurang kan man ge tio procent i dricks.

Den som från Israel vill ta sig till Betlehem eller andra platser på Västbanken reser säkrast i fordon som inte är Israel-registrerade, eftersom sådana ofta utsätts för stenkastning i palestinska områden. (Betlehem ligger på Västbanken, som Israel ockuperar, även om staden fick lokalt självstyre genom fredsprocessen på 1990-talet.) Registreringsskyltarna har olika färger. Det finns varianter beroende på om bilen är privat- eller myndighetsägd. Israeliska privatbilar har gula skyltar. På Västbanken och i Gaza har privata fordon vita skyltar.

Judisk klädsel

Religiösa och andra gruppers kläd- och uppförandekoder är en vetenskap för sig. Det är en allmän uppfattning bland judar att män ska täcka sin hjässa när de deltar i judiska religiösa sammanhang eller besöker synagogor eller heliga platser. För kvinnor finns ingen sådan allmän regel, även om judiska kvinnor ur vissa grupper sätter en ära i att dölja sitt hår. En del ortodoxa män, och alla ultraortodoxa, bär huvudbonad utanför hemmet.

Hattar och andra klädesplagg med gamla anor visar på olika gruppers ursprung och tillhörighet. I Israel ser man också ofta män som klär sig modernt men bär en liten kalott på hjässan. På hebreiska kallas kalotten kippa. Den kan bäras tillfälligt av vilken man som helst, som vid en sabbatsmåltid, men att ständigt bära kippa är särskilt vanligt bland de så kallade nationalreligiösa.

Kosher och halal

Israelerna äter ofta riklig frukost. Lunchen, då barnen brukar komma hem från skolan och äta, är huvudmålet, medan man intar en lättare måltid på kvällen.

Mat som serveras på hotell och restauranger är, om inte annat anges, kosher, det vill säga följer judendomens regler för vad som får ätas. Dessa regler har sitt ursprung i Bibelns Moseböcker. Välkänt är att man inte ska äta fläsk, blodmat eller skaldjur och att kött- och mjölkprodukter inte tillagas eller äts tillsammans. Omkring två tredjedelar av Israels judiska befolkning sägs tillämpa kosherreglerna. Det finns gott om restauranger som serverar mat som inte är kosher, och det går bra att köpa fläsk i matvarubutiker.

All mat som är kosher är också halal, det vill säga tillåten föda för muslimer. Men medan många muslimer betraktar alkohol eller vissa alkoholhaltiga drycker som förbjudna, finns inget alkoholförbud i judendomen. Måttlighet skattas högt.

Helgdagar och högtider

Israeliska helger följer traditionell judisk tideräkning som utgår från månens faser. Det innebär att helgdagarna byter datum från år till år i den västerländska almanackan. Det gäller även icke-religiösa helger och minnesdagar: Israels minnesdag för Förintelsen (18 april 2023/6 maj 2024), minnesdagen för dem som dött i strid för den judiska staten (25 april 2023/13 maj 2024) och självständighetsdagen (26 april 2023/14 maj 2024). Mellan de två senare dagarna, som följer direkt på varandra, sker ett snabbt skifte i stämningsläge – från högtidlig sorgsenhet till uppsluppen glädje. En del familjer firar självständighetsdagen med att åka på picknick.

Viktiga judiska religiösa helger är påsken (pesah, det osyrade brödets högtid) på våren och försoningsdagen (yom kippur) på hösten, drygt en vecka efter det judiska nyåret.

De muslimska helgerna följer också månens faser, fast enligt en annan kalender än den judiska. Muslimska och kristna helger firas i Israel av respektive anhängare men är inte officiella helgdagar.

Om våra källor