Oppositionspartiet CNRT, med Xanana Gusmão i spetsen, vinner parlamentsvalet med god marginal över regerande Fretilin, men får inte egen majoritet. Tredje störst blir Demokratiska partiet. Khunto och PLP får också platser i den lagstiftande församlingen.

Xanana Gusmão väljs till premiärminister för en regering med CNRT och Demokratiska partiet.

Den partipolitiskt obundne politikern José Ramos-Horta vinner presidentvalet över Fretilins Francisco "Lu-Olo" Guterres som suttit på presidentposten sedan 2017. Ramos-Horta ledde östtimorianer i exil under befrielsekriget mot ockupationsmakten Indonesien och mottog Nobels fredspris 1996 för den insatsen.

Regeringen mellan CNRT, PLP och Khunto spricker på grund av inre motsättningar. Premiärminister Taur Matan Ruak från PLP lämnar in sin avskedsansökan, men president Guterres uppmanar honom att stanna på posten för att lotsa landet genom coronapandemin som nyligen nått Östtimor. Taur Matan Ruak bildar en ny regering bestående av PLP, Khunto, Demokratiska partiet och Fretilin. 

Trepartikoalitionen Alliansen för förändring och utveckling (AMP) mellan CNRT, PLP och Khunto vinner ett nyval till parlamentet. Taur Matan Ruak blir premiärminister. Ruak har tidigare varit gerillaledare, försvarsminister och president.

Östtimor och Australien undertecknar ett avtal om hur gränsen ska dras i det oljerika Timorsjön som skiljer länderna åt. Konflikten om gränsdragningen har pågått i ett årtionde och handlar om hur oljan på havets botten ska fördelas.

I parlamentsvalet får de två största partierna Fretilin och CNRT nästan lika många röster. Ingen av dem vinner tillräckligt många röster för att kunna bilda regering på egen hand. Fretilin bildar en minoritetsregering tillsammans med det lilla Demokratiska partiet.

Fretilinledaren och veteranpolitikern Francisco Guterres vinner presidentvalet. Guterres seger är väntad eftersom både Fretilin och CNRT stödjer honom. Guterres tillhör den politiska eliten och var gerillasoldat under befrielsekriget från Indonesien.

Den permanenta skiljedomstolen i Haag säger ja till att på Östtimors begäran granska gränskonflikten med Australien om oljefälten i Timorsjön.

Relationerna till Australien ansträngs när Östtimor upptäcker att australiska underrättelseofficerare i hemlighet avlyssnat ett regeringssammanträde för att vinna fördelar under förhandlingarna om Timorsjön 2004.

FN och Australien avslutar sina fredsbevarande insatser i landet.

Premiärminister Gusmãos parti CNRT vinner parlamentsvalet. En CNRT-ledd koalitionsregering fortsätter att regera.

Det före detta gerillaledaren Taur Matan Ruak vinner presidentvalet.

Ett antal rebeller döms till som mest 16 års fängelse för ett mordförsök på president José Ramos-Horta 2008. Ramos-Horta mildrar senare deras straff.

Östtimors och Indonesiens gemensamma sanningskommission lämnar sin slutrapport. I den fastslås att Indonesien gjort sig skyldigt till brott mot de mänskliga rättigheterna under den våldsvåg som föregick folkomröstningen om Östtimors självständighet 1999 (se Demokrati och rättigheter samt Modern historia). Indonesiens president Yudhoyono uttrycker “djup beklagan” men ber inte Östtimor om ursäkt.

President José Ramos-Horta skottskadas av rebelliska soldater i Dili. Rebelledaren Alfredo Reinado dödas under attacken.

Premiärminister José Ramos-Horta vinner presidentvalet.

Fretilin vinner flest platser i parlamentsvalet men lyckas inte få egen majoritet. CNRT samlar flest ledamöter bakom sig och partiledaren Gusmão blir ny premiärminister.

Den icke-militära FN-missionen Unmit (UN Integrated Mission in East Timor) inrättas.

Premiärminister Mari Alkatiri tvingas avgå på grund av kritik mot hans roll under våldsamheterna tidigare under året. José Ramos-Horta tar över som premiärminister.

En Australienledd utländsk styrka anländer till Dili för att återställa ordningen efter det att en grupp avskedade soldater (före detta gerillamän) drabbat samman med regeringsstyrkor och situationen urartat i en våldsvåg med omfattande plundring och minst 25 döda. Runt 150 000 människor flyr och blir internflyktingar i tillfälliga läger utanför Dili.

En FN-rapport om misstänkta människorättsbrott under den indonesiska ockupationen konstaterar att ockupationen ledde till fler än 100 000 östtimorianers död.

Östtimor och Australien ingår ett avtal om att dela på de stora intäkterna från olje- och gasreserverna i Timorsjön. Uppgörelsen om själva gränsdragningen skjuts på framtiden.

Östtimor och Indonesien undertecknar avtal som fastslår gränsdragningen mellan länderna.

De sista australiska fredsbevarande soldaterna lämnar Östtimor.

Utvinning av naturgas inleds i Timorsjön.

Den indonesiska tribunal som utreder militärens misstänkta övergrepp under våldsvågen vid folkomröstningen 1999 är klar efter två år: en av 18 tilltalade fälls för brott mot de mänskliga rättigheterna, det är en östtimoriansk milisledare, Eurico Guterres.

Östtimor får en författning.

Xanana Gusmão vinner presidentvalet.

FN inrättar missionen Unmiset (UN Mission of Support in East Timor) som ska bistå de östtimorianska myndigheterna.

Den 20 maj blir Östtimor självständigt efter 24 år av indonesisk ockupation.

Fretilin vinner valet till en ny konstituerande församling.

Östtimor ingår en överenskommelse med Australien om hur framtida olje- och naturgasreserver i Timorsjön ska fördelas. Östtimor ska få 90 procent.

I en FN-organiserad folkomröstning röstar 78 procent av östtimorianerna för självständighet. Folkomröstningen omges av våldshandlingar när miliser som motsätter sig självständighet löper amok. Miliserna får stöd av indonesisk militär. Upp emot 1 000 människor dödas och var fjärde östtimorian flyr, flertalet till indonesiska Västtimor. Stabiliteten återupprättas gradvis sedan en australiskledd fredsbevarande styrka anlänt.

Den fängslade gerillaledaren Xanana Gusmão friges från fångenskapen i Indonesiens huvudstad Jakarta.

FN-förvaltningen Untaet (UN Transitional Administration in East Timor) inrättas för att administrera Östimor fram till självständigheten.

Östtimors biskop Carlos Bélo och José Ramos-Horta, ledare för östtimorianer i exil under den indonesiska ockupationen, får motta Nobels fredspris för sina insatser under självständighetskampen.

Gerillaledaren Xanana Gusmão tillfångatas utanför Dili och döms året därpå till livstids fängelse. Straffet mildras senare.

Militären skjuter skarpt in i ett begravningsfölje för en dödad Fretilinanhängare. Fler än 100 sörjande dödas i massakern på Santa Cruz kyrkogård.

Xanana Gusmão blir ledare för Fretilins väpnade gren Falintil.

Den portugisiska kolonialförvaltningen drar sig tillbaka och självständighetsrörelsen Fretilin utropar Östtimors självständighet. Indonesien invaderar med kampen mot kommunismen som förevändning. Fretilins väpnade gren Falintil inleder ett befrielsekrig mot ockupationsmakten. Omkring 200 000 människor dödas i strider, förtryck och svält som en följd av ockupationen som varar till 1999.

En revolution i Portugal leder till ett löfte om att alla kolonier ska få lov att bli självständiga.

Japan invaderar och ockuperar Östtimor. Upp emot 60 000 östtimorianer dödas i strider mellan japanska och australiska soldater.

Ön Timor delas i en östlig portugisisk del och en västlig nederländsk del.

Portugiser invaderar ön Timor och upprättar en station för handel med sandelträ.