Östtimor – Jordbruk och industri

Förutsättningarna för jordbruk är inte de bästa i Östtimor, där livsmedel måste importeras. Ändå är upp emot 80 procent av befolkningen sysselsatt med att odla marken och föda upp djur. Industrin domineras av olje- och naturgasutvinning.

Den bergiga terrängen gör det svårt att odla i de centrala delarna, risken för torka är stor och jorden är med några få undantag näringsfattig. Omkring en tredjedel av hushållen är beroende av odling för eget bruk och de flesta av dem lider periodvis av matbrist.

Majs är traditionellt basföda och odlas särskilt i bergstrakterna, där svedjebruk förekommer. Kassava, sötpotatis och soja är också vanliga grödor. Vid kusterna, där odlingsvillkoren är gynnsammare och det finns mer vatten, är risodling viktig. Under 1980- och 1990-talen byggdes bevattningssystemen för risodling ut.

Den främsta exportgrödan är kaffe, men små plantager med bland annat kokosnötter, nejlika, vanilj, kanel och kakao finns också. Kaffet står för runt 90 procent av det sammanlagda exportvärdet, om olja och naturgas inte räknas in.

Kaffeodlingen infördes av portugiserna och under den indonesiska ockupationen 1975–1999 fick militären monopol på kaffeproduktionen. Monopolet började lösas upp under 1990-talet och ersattes av ett kooperativt system, som även efter Östtimors självständighet har skött en del av försäljningen. Nästan allt kaffe i Östtimor är ekologiskt odlat. Särskilt USA och Tyskland är stora köpare av det högkvalitativa kaffet.

Boskapsuppfödning har traditionellt varit viktigt. De stora grässlätterna är lämpliga som betesmark. Uppfödning av kor, getter, svin, kycklingar och vattenbufflar är vanligast.

Fiskbeståndet är stort utanför kusterna och fisket anses vara en av Östtimors mest lovande näringar. En liten fiskeindustri byggdes upp av indoneserna och den får numera statliga utvecklingsbidrag. Även fisk- och skaldjursodling förekommer.

Industrisektorn består av olje- och gasproduktion samt en liten och relativt outvecklad tillverkningsindustri. Framställning av textilier, möbler och kaffe är viktigast. Kapital kommer från statliga satsningar, bistånd och en del utländska investeringar. Det gäller även de bevattningskanaler som är nödvändiga för kaffeodling. Brist på välutbildad arbetskraft råder, vilket hämmar en fortsatt utveckling av industrin.

Om våra källor