Palestina – Ekonomisk översikt

Israeliska restriktioner och inbördes palestinsk osämja samverkar till att göra de ekonomiska utsikterna dystra för palestinierna. Ett uppsving efter fredsavtalen med Israel på 1990-talet har förbytts i isolering och biståndsberoende.

Världsbanken placerar Palestina i gruppen lägre medelinkomstland, se översikt här. Det är den näst lägsta av fyra kategorier. Israel klassas å sin sida som ett höginkomstland.

Nästan hela budgeten består av bistånd från utlandet samt de tull- och momsintäkter som Israel administrerar. Budgetstöd är avgörande för Palestinska myndighetens förmåga att klara av sina åligganden och avlöna sina anställda. Både USA och arabländer använder inskränkningar i biståndet som påtryckningsmedel eller för att markera politiskt missnöje. Till följd av islamiströrelsen Hamas anfall mot Israel 2023, med ett stort antal civila offer, ifrågasätts biståndet bland annat i EU-länder. Humanitärt bistånd brukar vara det sista biståndsgivare drar in, däremot kan framtiden för utvecklingsbistånd vara osäker om det inte kan klarläggas att det inte gynnar terrorgrupper som Hamas. Det faktum att Hamas har den lokala kontrollen i Gazaremsan försvårar insyn.

Israel kontrollerar all import och export från Västbanken och Gaza. I tider av oro har Israel helt enkelt stängt gränserna både för handel och för palestinier som arbetar i Israel. Även det barriärbygge som ska hindra självmordsbombare från att ta sig in i Israel, andra avspärrningar och byråkratiska hinder har allvarligt hämmat den palestinska ekonomin, liksom de återkommande krigen mellan Israel och radikala grupper i Gaza.

Servicesektorn, dvs olika former av tjänster och handel, dominerar. Men Palestinska myndigheten har en nyckelroll som arbetsgivare på Västbanken, där en fjärdedel av befolkningen tros vara direkt beroende av anställningar i offentliga organ.

Handeln med omvärlden går med stort underskott. Kostnaderna för importen överstiger inkomsterna från exporten flera gånger om. 80 procent av den palestinska exporten går till Israel. Resten går till arabländer – främst Jordanien, Förenade arabemiraten och Egypten – men också till Nederländerna och till Tyskland säljs vissa varor.

Palestiniernas behov av att importera basvaror som livsmedel är stort liksom behovet av byggvaror, särskilt till återuppbyggnad i Gazaremsan som är satt under blockad av Israel sedan islamiströrelsen Hamas lokala maktövertagande 2006–2007. ”Tunnelekonomi” har blivit en av följderna: smuggling av allt från förnödenheter till vapen genom olagliga tunnlar till Egypten, grävda under gränsen. Både israeliska och egyptiska myndigheter har ingripit för att blockera och rasera tunnlarna.

Israels blockad mot Gaza försvårar verksamheten även för företag i området, inte minst genom att köpkraften hos konsumenterna minskar.

I och med den israeliska ockupationen 1967 blev gästarbete i Israel inom jordbruk, servicenäringar och byggverksamhet en viktig inkomstkälla för palestinier. I början av 1990-talet jobbade cirka 150 000 palestinier i Israel. Men terrordåd och bojkotter riktade mot Israel ledde till att arbetstillstånden begränsades och den palestinska arbetskraften ersattes med personal från andra håll, främst Balkan och Thailand. De palestinska gästarbetarna har blivit fler igen sedan dess. 2021 framkom att arbetstillstånd skulle ges till drygt 100 000 palestinier inne i Israel och 30 000 i de judiska bosättningarna på Västbanken. Den palestinska statistikmyndigheten har brukat räkna med att ungefär var sjätte yrkesverksam får försörjning genom arbete i Israel och Israel är mer benäget att ge arbetstillstånd till personer från Västbanken än till Gazabor.

Enligt uppgifter på nyåret 2023 från forskningsinstitutet Masarat i Gaza lämnade 36 000 människor remsan under den föregående femårsperioden för försöka emigrera. Somliga, oklart hur många, drunknade i Medelhavet.

Palestina använder israeliska shekel som valuta i enlighet med avtal som slöts i Paris som led i Osloprocessen på 1990-talet. I takt med att Israels ekonomi blir alltmer digital uppstår nu hakar i systemet. Palestinier som arbetar i Israel får sin lön i sedlar, men pengarna cirkulerar inte snabbt in i den israeliska ekonomin igen, och palestinska handlare får betala avgifter för kontanthanteringen. Somliga palestinska experter vill att Palestina ska skaffa sig en egen valuta eller övergå till att använda jordanska dinarer, som också cirkulerar på Västbanken. Israels centralbank framhåller för sin del att de kontanta betalningarna gör det svårare att övervaka eventuella överföringar till militanta rörelser.

Företagssamarbeten mellan Israel och Palestina förekommer, på senare år bland annat på IT-området. En handfull israeliska IT-företag har samarbetat med palestinska företag. Israelisk brist på ingenjörer skulle kunna vara till fördel för välutbildade palestinier, enligt nyhetssajten Ynet. 2018 utexaminerades cirka 3 000 ingenjörer från palestinska universitet. Ett hinder för dem är att investerare som aktar sig för risk undviker att satsa direkt i de palestinska områdena. Medan Israel är i färd med att bygga ut 5G-nät har palestinierna bara haft tillgång till 3G på Västbanken och 2G i Gazaremsan. I slutet av 2021 kom ett israeliskt politiskt klartecken för 4G, men i praktiken har licenserna låtit vänta på sig.

Att Israel har väldigt mycket större inkomster från turismen beror inte minst på badorterna vid Medelhavet och Röda havet – men det handlar också om att även inkomster som genereras av palestinska sevärdheter stannar i Israel. De flesta besökare flyger in via Israel som därmed får landningsavgifter, hotellnätter, inkomster för reseföretag och shopping. Några av de främsta sevärdheterna ligger i Jerusalems gamla stad, som Israel har annekterat. Standarden är lägre inom den palestinska turistnäringen, vilket också talar för att skillnaden i intäkter består.

Kommunikationer

Svårigheter för palestinier att få färdas mellan Västbanken och Gazaremsan, över israelisk mark, har skärpt tudelningen av den inte färdigbildade staten Palestina. Israeliska gränskontroller och militära vägspärrar försvårar resor och transporter mellan de palestinska enklaverna på Västbanken, liksom export och import av varor.

Enklavindelningen formaliserades genom Osloprocessen, som stegvis gav palestinierna lokalt självstyre framför allt runt städer. Tre femtedelar av Västbanken har kvarstått under full israelisk kontroll; där, i det som kallas område C, finns ett vägnät som inte skapats för palestiniernas behov utan för att binda samman judiska bosättningar med Israel och med varandra, och för att underlätta israeliska arméns rörelser. Vägarna bevakas med vägspärrar och ”flygande inspektioner”. Vägnätet för bosättare är under fortsatt utbyggnad, till stor del på tvångsinlöst palestinsk mark. Den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem publicerar listor över vägspärrar och över vägar som är förbjudna för palestinier.

När det gäller Gaza kontrollerar Israel gränserna till sjöss och i luften, till största delen också på marken. Varuleveranser och persontransporter in i Gaza från Israel kanaliseras genom enstaka gränsövergångar. Via gränsövergången i Rafah kan personer resa till och från Egypten, men egyptiska myndigheter tillämpar restriktioner, bland annat oberäkneliga öppettider. Varulaster från Egypten måste passera gränsstationen Kerem Shalom, som drivs av en israelisk myndighet.

På grund av blockaden har palestinier i Gaza endast tillgång till den del av Medelhavet som ligger närmast stranden. Israel ingriper också mot fartyg från andra länder som försöker ta sig till palestinsk hamn.

Efter Osloprocessen byggdes på 1990-talet en flygplats i Gazaremsan, som blev palestiniernas enda förbindelse med omvärlden som inte kontrollerades av Israel eller Egypten. Men flygrörelserna blev få och försvårades av att teknisk utrustning länge blev liggande i den israeliska hamnen Ashdod. Det var en av många dispyter mellan israeler och palestinier som ledde till att frukterna av fredsavtalen inte blev de förväntade. Endast flygningar i dagsljus mellan Gaza och Jordanien respektive Egypten kunde genomföras. Radar och rullbana förstördes några år senare av Israel. Efter Hamas maktövertagande i Gazaremsan 2007 och islamiströrelsens återkommande konflikt med Israel har flygplatsen legat oanvändbar.

Hela Västbankens gräns mot Jordanien kontrolleras av israeler. En palestinier som vill resa in från Jordanien till Västbanken över Jordanfloden måste passera en israelisk gränskontroll vid Allenbybron. För israeler och turister finns fler tillåtna passager.

Behov av åtgärder

Fortsatt krigsrisk och minskat bistånd från omvärlden gör att Världsbanken beskriver läget för den palestinska ekonomin som oroande.  De svåra förhållanden som råder i Gazaremsan drar ner resultaten. Världsbanken återgav 2022 beräkningar av arbetslösheten till 17 procent på Västbanken och 44 procent i Gazaremsan. De vedergällningsanfall som Israel genomför mot Gazaremsan efter terrordåden av Hamas 2023 förvärrar läget.

Världsbanken har sedan tidigare lyft fram att det behövs åtgärder för att den privata sektorn ska kunna skapa jobb. Banken, som regelbundet utvärderar förhållandena, vill att Israel

• förbättrar procedurerna vid gränsövergångar som gör handel dyrare och krångligare för palestinska företag än för israeliska
• lyfter restriktionerna som begränsar palestiniers tillgång till område C (den majoritet av marken på Västbanken där Israel har full kontroll)
• lyfter blockaden mot Gaza
• förtydligar listan över produkter som har både civil och militär användning och därför är förbjudna eller kräver särskilda tillstånd.

Palestinska myndigheten har för sin del bland annat fått råden att reformera regelverket för företag och effektivisera skatteuppbörden.

Världsbanken framhåller också att den palestinska ekonomin är på efterkälken i fråga om digitalisering.

Källor till denna text