Palestina – Jordbruk och industri
Jordbruk har traditionellt varit en viktig palestinsk näring. Såväl odlingsmark och bete som fiskevatten har minskat genom att Israel tagit arabiskägd mark i besittning. De industrier som finns är småskaliga och inriktade på marknaden i närområdet.
Viktiga grödor är tomater, oliver och citrusfrukter. Från boskapsuppfödningen kommer fårkött och getost.
När Israel tagit kontroll över marker och vatten har det skett antingen för direkt eget bruk (som de judiska bosättningarna på Västbanken och i Östra Jerusalem) eller i militära syften, exempelvis bygget av en säkerhetsbarriär på Västbanken och avgränsning av havet utanför Gazas kust. I Beit Jala nära Betlehem till exempel är den judiska bosättningen Gilo till stor del byggd genom att palestinskägda olivlundar tvångsinlösts. Ett utbrott av mul- och klövsjuka bland boskap på Västbanken 2022 kan tjäna som exempel på hur alla omständigheter kopplas till ockupationen: när djurbesättningar måste avlivas fruktar palestinska bönder att mark som får ligga obetad ska tas i anspråk av israeler som hävdar att marken saknar ägare.
Palestinskt lantbruk begränsas också av att Israel i huvudsak kontrollerar vattenresurserna (se Naturtillgångar, energi och miljö). Bara en mindre del av odlingarna konstbevattnas.
Fiske bedrivs i havet utanför Gazaremsan, men inskränks av att Israel från och till minskar den zon utanför stranden vid Medelhavet som palestinska båtar får fiska i. på 1990-talet gav Gazaremsan en fiskezon på 20 sjömil. Under orostider har fiskezonen av Israel minskats ända ned till mellan tre och tolv sjömil. I och med det har tusentals palestinska fiskare förlorat sin inkomst och livsmedelsförsörjningen i Gaza har försämrats.
Industri
Industrin är föga utvecklad. Jordbruksprodukter, tvål, kläder och möbler framställs småskaligt, vanligen i familjeföretag.
Staden Hebron på Västbanken (på arabiska al-Khalil) är känd för småindustrier av flera slag, bland annat glas och textilier.
Tvålen från Nablus är berömd och har mycket lång tradition. Produktionen bygger på att trakten frambringar olivolja av hög kvalitet.
På Västbanken finns flera hundra stenbrott där man hämtar vit kalksten, kallad Jerusalemsten, som byggmaterial. Samhället Beit Fajjar är centrum för brytningen.