Sri Lanka – Inrikespolitik och författning

Sri Lanka är en republik som kombinerar ett parlamentariskt styrelseskick med presidentstyre. Landet hade mellan 2022 och 2024 en samlingsregering, ledd av högerpolitikern Ranil Wickremesinghe och med uppgift att rädda landet ur ekonomiskt kaos. Krisregeringen tillsattes när bröderna Rajapaksas styre rämnade till följd av massprotester. Presidentvalet i september 2024 ledde till maktskifte då vänsterpolitikern Anura Kumara Dissanayake segrade.

Dissanayake vann valet efter en lugn valrörelse. Han segrade med löften om att omförhandla ett ekonomiskt räddningspaket från IMF, ett lån som innebär en tuff åtstramningspolitik med höjda skatter och slopade subventioner på mat och bränsle.

Dissanayake leder det radikala vänsterpartiet JVP, som har ett våldsamt förflutet (se Modern historia). JVP ingår i partialliansen NPP. Sedan 2022, då Sri Lanka genomgick politiskt och ekonomiskt kaos, har stödet för JVP och NPP vuxit.

Oppositionsledaren Anura Kumara Dissanayake vann presidentvalet 2024 efter en valrörelse med löften om bättre levnadsvillkor för fattiga. Han kallade sig länge marxist men har tonat ned den vänsterradikala retoriken.  Foto: Eranga Jayawardena/AP/TT

Näst flest röster i presidentvalet fick Sajith Premadasa, ledare för det näst största partiet SJB. Den sittande presidenten Ranil Wickremesinghe, som förknippas med åtstramningspolitiken, kom först på tredje plats.

Efter sitt tillträde utsåg president Dissanayake akademikern och parlamentsledamoten Harini Amarasuriya till ny premiärminister – Sri Lankas första kvinnliga premiärminister sedan 2000. Han tog själv hand om finans- och försvarsministerposterna. Dissanayake upplöste därefter parlamentet och utlyste nyval till den 14 november – nästan ett år i förtid.

Expresident Ranil Wickremesinghe fick kritik för det hårdföra sätt som polis och militär hanterade regeringskritiska demonstranter på 2022. Han var då premiärminister. Foto: Eranga Jayawardena/AP/TT 

Ranil Wickremesinghe är ledare för det lilla högerpartiet UNP och nära allierad till Rajapaksafamiljen (se nedan). Sedan han i juli 2022 hade valts till ny president av parlamentet utsåg han Dinesh Gunawardene från vänsterpartiet MEP till premiärminister för samlingsregeringen, där bland andra Rajapaksas SLPP samt partier som representerar muslimer och tamiler ingick. SJB stod utanför regeringen.

Wickremesinghe tog själv hand om finansministerposten. Hans första prioritet var att säkra ett nytt ekonomiskt räddningspaket från IMF, vilket lyckades i mars 2023 (se Ekonomisk översikt).

Bröderna Mahinda Rajapaksa (vänster) och Gotabhaya Rajapaksa (höger) drev en politik som brukar beskrivas som singalesnationalistisk. Foto: AP/TT

Samlingsregeringen tillträdde efter en tumultartad period. Tidigare samma månad hade massprotesterna tvingat dåvarande presidenten Gotabhaya Rajapaksa att avgå (se Modern historia). Wickremesinghes band till Rajapaksa gjorde att protesterna fortsatte efter maktskiftet. En människa avled när demonstranterna stormade premiärministerkansliet. Wickremesinghe införde undantagstillstånd och beordrade militären att återställa ordningen. Bröderna Mahinda och Gotabhaya Rajapaksa styrde landet 2019–2022 som premiärminister respektive president tillsammans med en SLPP-dominerad koalitionsregering. De var kontroversiella politiker som hade centrala roller när regeringsstyrkorna besegrade den tamilska gerillan LTTE 2009 efter ett inbördeskrig som krävde mellan 80 000 och 100 000 människors liv. Gotabhaya Rajapaksa har anklagats för såväl förskingring som krigsförbrytelser under sin tid som försvarsminister i dåvarande presidenten Mahinda Rajapaksas regering i krigets slutskede.

Efterverkningarna av inbördeskriget 1983–2009 kastar fortfarande skuggor över politiken. Bakgrunden till kriget var motsättningar mellan singaleserna och den tamilska minoriteten. Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE) kämpade för en självständig tamilsk stat och kontrollerade under flera år stora områden i norr och öster innan den besegrades.

Kritiken mot bröderna Rajapaksa handlar dels om hur militären efter krigsslutet agerade regeringens förlängda arm i de tamildominerade områdena i norr och kontrollerade det dagliga livet där, dels om hur tiotusentals tamiler som placerats i flyktingläger inte kunde återvända hem på grund av kvarvarande minor, förstörda hus och konfiskerad mark. Än i dag finns runt 25 000 internflyktingar i landet.

President Rajapaksa utsåg Wickremesinghe till ny premiärminister i maj 2022, men demonstrationerna fortsatte och kulminerade den 9 juli när Rajapaksa tvingades fly från sitt residens utanför Colombo med hjälp av militären innan byggnaden stormades av tusentals demonstranter. Gotabhaya Rajapaksa gick i självvald exil och meddelade sin avgång.

Kraven på att Rajapaksabröderna ska prövas rättsligt för beslut och handlingar under deras maktinnehav lever kvar och triggades när Wickremesinghe försåg expresidenten med ett nytt officiellt residens och en egen säkerhetsstyrka vid hans återkomst till Sri Lanka sensommaren 2022.

Många lankeser blev också provocerade när Wickremesinghe i september samma år utökade sin regering med 37 nya medlemmar, samtliga från Rajapaksas gamla regering. Varje ny minister fick tre bilar med gratis bränsle, en bostad med egen stab och livvaktsstyrka – allt finansierat av den utfattiga lankesiska staten.

Samtidigt uppmanade FN:s kontor för mänskliga rättigheter samlingsregeringen att upphöra med "den militarisering" av landet som pågick i form av fortsatta tillslag mot fredliga demonstranter.

Vid tiden för presidentvalet 2024 var ekonomin stabilare men fortfarande bräcklig (se Ekonomisk översikt). För invånarna finns numera mer mat och andra förnödenheter att tillgå, och elavbrotten är färre. Samtidigt har fattigdomen ökat fyra år i rad, enligt Världsbanken som bedömer att var fjärde lankes lever i fattigdom.

En kritiserad besparing som Wickremesinghe gjorde var att på obestämd tid skjuta upp lokalvalen som skulle ha hållits i mars 2023. Högsta domstolen slog i augusti 2024 fast att beslutet var olagligt. Det är oklart vad det innebär för Wickremesinghe, som genom valförlusten förlorade sin åtalsimmunitet.

FÖRFATTNING

Sri Lanka kombinerar ett parlamentariskt system med presidentstyre. Presidenten är statschef och överbefälhavare och utser regeringen. Presidenten kan avskeda ministrar, även premiärministern, och kan själv inneha valfria ministerposter. För att få stöd för lagförslag som parlamentet förkastat kan presidenten utlysa en folkomröstning. Presidenten har rätt att upplösa parlamentet efter halva mandatperioden på fem år.

Genom författningstillägg från 2022 begränsades presidentens tidigare omfattande kontroll över polisen och rättsväsendet samt dennes utnämningsrätt inom statsförvaltning och domstolar.

Presidenten väljs direkt av folket. En person kan inneha presidentämbetet i högst två mandatperioder.

Det lagstiftande parlamentet har 225 ledamöter som väljs i allmänna val genom ett proportionellt valsystem. Parlamentet har möjlighet att avsätta regeringen genom misstroendevotum. Tillägg till och ändringar av författningen kan göras med två tredjedelars majoritet i parlamentet.

President- och parlamentsval hålls minst vart femte år. Val kan tidigareläggas. Rösträttsåldern är 18 år.

Sri Lanka är indelat i nio provinser med varsitt folkvalt parlament samt en regering. Högsta befattningshavare i varje provins är guvernören som utses av centralregeringen. På nivån under provinserna återfinns 25 distrikt vilka styrs av en utnämnd distriktssekreterare.

Provinserna skapades genom ett tillägg till grundlagen 1987. Bakgrunden var den tamilska minoritetens krav på självstyre i de tamildominerade områdena i norr och öster. Enligt tillägget ska provinserna bland annat få ha hand om utbildning, jordbruk, markfrågor, hälsovård samt inre lag och ordning. I realiteten är självstyret ytterst beskuret eftersom nationella lagar övertrumfar provinslagar. Provinsregeringarna är dessutom beroende av centralregeringen för sina budgetar.

Läs om Sri Lankas rättsväsen i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

Det singalesnationalistiska Sri Lankas folkfront (Sri Lanka Podujana Peramuna, SLPP) är sedan valet 2020 Sri Lankas klart största parti och ingick i samlingsregeringen 2022–2024. SLPP bildades 2016 när Rajapaksalägret formellt bröt sig ur det gamla moderpartiet, det vänsterorienterade Sri Lankas frihetsparti (Sri Lanka Nidahas Paksaya; mest känt under sin engelska förkortning SLFP). Redan efter 2015 års val klövs dock SLFP i ett Rajapaksavänligt läger och en fraktion som motsatte sig bröderna.

SLFP grundades på 1950-talet och kallade sig då socialistiskt men kom senare att stå för politisk mångfald och marknadsekonomi. Tillsammans med det högerinriktade Förenade nationella partiet (Eksath Jathika Pakshaya; känt under sin engelska förkortning UNP) dominerade SLPF det politiska livet i närmare 70 år efter självständigheten 1948.

Inför valet 2020 splittrades även UNP då majoriteten av partiets parlamentsledamöter gick över till den nybildade alliansen Fred-Folkets makt (Samagi Jana Balawegaya, SJB). Alliansen omfattar även högerpartiet Nationella arvspartiet (Jathika Hela Urumaya, JHU) samt ett tamilskt och ett muslimskt parti. Bara en liten grupp medlemmar stannade kvar i UNP. I valet blev SJB näst störst i parlamentet.

UNP grundades 1946 och var landets första regeringsparti. Det satt senare vid makten 17 år i sträck från 1977 till 1994. UNP har haft starkt stöd inom landets näringsliv. Liksom SLFP hade UNP sin väljarbas bland singaleserna, men UNP hanterade ofta frågan om minoriteternas rättigheter med större försiktighet än SLFP. Efter krigsslutet 2009 tappade UNP mark men återkom i regeringsställning efter att ha gett SLFP-kandidaten Maithripala Sirisena sitt stöd i presidentvalet 2015. Den UNP-ledda regeringen avgick 2019.

SLFP:s och UNP:s splittring har förändrat partilandskapet. Moderpartierna har i det närmaste utraderats. I valet 2020 fick de ett mandat vardera.

Tamilska nationella alliansen (Tamil National Alliance, TNA) är parlamentets tredje största parti. Alliansen samlar flera partier som förespråkar ökat tamilskt självstyre i norra och östra Sri Lanka. Tidigare kämpade TNA för självständighet för tamilerna men det kravet övergavs efter inbördeskrigets slut. TNA anses ha stått den tamilska gerillan LTTE nära under kriget.

Det tidigare vänsterextrema singalesnationalistiska partiet Folkets befrielsefront (Janatha Vimukthi Peramuna, JVP) är numera en etablerad kraft i parlamentet, trots ett våldsamt förflutet (se Modern historia). I valet 2020 ledde JVP alliansen Nationella folkets makt (Jathika Jana Balawegaya, med den engelska förkortningen NPP) som vann tre mandat.

Andra partier som kan nämnas är det tamilska Eelam folkets demokratiska parti (Eelam People's Democratic Party, EPDP), Nationella frihetsfronten (Jathika Nidahas Peremuna, JNP), bildat 2008 genom en utbrytning ur JVP, och det vänsterorienterade Folkets förenade front (Mahajana Eksath Peramuna, MEP).

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Sri Lanka i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Asiatiska väljare satsar på nya kort (2024-10-18)
Sydasien – kuvad opposition kan slå tillbaka (2024-02-15)
Sri Lanka: ur askan i elden (2022-04-07)
Minnena av våldet kan både ena och söndra Sri Lanka (2019-05-18)
Buddistiskt extremistvåld mot muslimer i Sri Lanka (2018-08-20)