Sri Lanka – Jordbruk och industri

Jordbruket är en av hörnstenarna i Sri Lankas ekonomi och sysselsätter runt en fjärdedel av arbetskraften. Exportgrödorna te, gummi och kokos upptar drygt en tredjedel av odlingsmarken. På resten odlas framför allt ris. Industrin domineras av tillverkning av lättare konsumtionsvaror. Kläder är Sri Lankas viktigaste exportvara.

I början av 1970-talet nationaliserades alla plantager, men sedan 1990-talet har nya lagar lett till att plantageodlingarna nästan uteslutande sköts av privata ägare. Den tidigare skarpa gränsen mellan plantageodling av exportgrödor och småbruk för husbehov har alltmer suddats ut. Numera produceras merparten av kokosnötterna, teet och gummit av småbönder.

Plantageodlingarna finns främst i det regnrika sydvästra Sri Lanka. Te växer på upp till 2 000 meters höjd, medan gummiträd odlas på lägre sluttningar och kokospalmerna finns i låglandet. Andra grödor som odlas för export är kakao, paprika och kryddor som nejlika, muskot, kardemumma och kanel.

Matgrödorna odlas av privata bönder på små fält. Ris är lankesernas basföda och odlas av småbönder i hela landet på mer än 40 procent av den uppodlade marken. Skördarna har ökat genom större odlingsarealer och förbättrade odlingsmetoder, vilket har bidragit till att risimporten minskat markant. Risskördarna tiofaldigades mellan början av 1950-talet och 2010. Andra vanliga grödor är sockerrör, majs, potatis, sötpotatis och kassavarötter.

Uppfödning av kor, bufflar, getter och höns är en viktig bisyssla till åkerbruket.

Fiskets betydelse för ekonomin ökar och står numera för några procent av exportinkomsterna. Fisk och skaldjur är dessutom en viktig del av basfödan för många lankeser. Den mesta fisken fångas i havet och endast en mindre del i sötvattendrag.

I Sri Lankas fabriker tillverkas framför allt kläder och andra textilier samt livsmedel. Andra industrier framställer kemikalier samt plast- och gummiprodukter. Det finns också en tobaksindustri och företag för cementproduktion. De flesta fabriker finns i storstaden Colombo med omnejd.

Drygt en fjärdedel av arbetskraften återfinns inom industrisektorn om gruvdrift och byggnation räknas in.

Under 1960- och 1970-talet stödde staten den inhemska industrin genom skyddstullar mot import och med statliga satsningar på att bygga upp industrier. Ända fram till 1990-talet var så gott som all tung industri statligt ägd.

Under 1990-talet privatiserades de flesta av dessa företag. Det var i vissa fall svårt att finna köpare och 2010 beslutade regeringen att stoppa privatiseringarna. I några fall köpte staten tillbaka privatiserade företag. Det skedde till exempel med flygbolaget Sri Lanka Airlines. Efter 2015 har försöken att sälja ut statsägda företag återupptagits, men nästan utan framgång.

I Sri Lanka finns flera så kallade ekonomiska frizoner, där utländska företag driver textilindustrier som ger jobb inte minst åt kvinnor. Arbetsförhållandena i frizonerna beskrivs som hårda och lönerna är låga.

Om våra källor