Sri Lanka

Sri Lanka – Geografi och klimat

Sri Lanka är en önation i Indiska oceanen, strax sydöst om Indiens sydspets. Landet består av en stor huvudö och närliggande småöar. Till ytan är Sri Lanka ungefär jämstort med Irland. Landets klimat är tropiskt och präglas av monsunvindar.

I de inre delarna av södra Sri Lanka ligger ett höglandsområde med bergstoppar på över 2 000 meters höjd. En av de högsta topparna är Adam's Peak (Sri Pada) som syns vida omkring. Hit vallfärdar främst buddister och hinduer, men berget hålls som heligt även av muslimer och kristna. Från höglandet som täcks av lågväxande skog och gräsmark rinner floder i alla väderstreck.

Runt bergsområdet breder lågland ut sig. I sydväst där det regnar mycket dominerar regnskog. Låglandet består i övrigt mest av skoglös savann. Längs kusterna, som präglas av sandstränder och laguner, växer en del mangroveskog. Totalt är ungefär en femtedel av landytan täckt av skog.

Det finns många djurarter som är unika för Sri Lanka. Landet har ett ganska stort elefantbestånd, som lever skyddat i flera nationalparker.

Klimatet styrs av monsunvindar. Nordostmonsunen blåser från december till mars och sydvästmonsunen mellan maj och oktober.

Mest regnar det i sydväst, där det i genomsnitt faller omkring 2 500 mm nederbörd per år. Även höglandet får en del regn, medan det är torrt i nordväst och sydöst.

Temperaturen är hög. Den varierar föga mellan årstiderna och under dygnet, men skiljer sig mellan regionerna. I sydväst är det varmt. I Colombo ligger medeltemperaturen på 27 grader. Ännu varmare är det längst i norr, där det kan bli upp till 38 grader. I högländerna är medeltemperaturen omkring 18 grader.

Läs om klimatförändringar i Naturtillgångar, energi och miljö.

Om våra källor

Sri Lanka – Befolkning och språk

I Sri Lanka finns flera folkgrupper. Flest är singaleserna som utgör tre fjärdedelar av befolkningen. Näst största folkgrupp är tamilerna. Ett inbördeskrig pågick mellan singaleser och tamiler 1983–2009. Landet är tätast befolkat i sydväst, där den största staden Colombo ligger. De torra områdena i norr och öster är glest befolkade, med undantag för Jaffnahalvön längst i norr.

Befolkningstillväxten är låg jämfört med andra utvecklingsländer. Födelsetalen har hållits nere genom familjeplanering, det vill säga nationella upplysningskampanjer i syfte att förmå föräldrar att skaffa färre barn. De relativt låga födelsetalen i kombination med en allt längre livslängd har gett Sri Lanka en av de äldsta befolkningarna i Asien.

Singaleserna anses ha sitt ursprung i norra Indien men invandrade till Sri Lanka för omkring 2 500 år sedan. Tamilerna, som delas in i lankesiska och indiska tamiler, har sitt ursprung i södra Indien. De lankesiska tamilerna kom liksom singaleserna till Sri Lanka före vår tideräkning. De utgör en majoritet i de norra och östra delarna av landet.

De indiska tamilerna kom under kolonialtiden på 1800-talet för att arbeta på plantager. De lever än i dag främst i plantageområdena i det centrala höglandet; de kallas även bergstamiler. De båda grupperna har trots sitt gemensamma ursprung knappt några band till varandra. De indiska tamilerna stod utanför det inbördeskrig mellan singaleser och tamiler som pågick från 1983 till 2009 (se Modern historia).

Tamilerna upplever sig ofta som andra klassens medborgare och anser sig vara diskriminerade på många samhällsområden. De lankesiska tamilernas kamp för en självständig stat i norr utgjorde bakgrunden till inbördeskriget som krävde 80 000–100 000 människors liv. Över en halv miljon människor beräknas ha flytt landet medan drygt två miljoner tvingades lämna sina hem men blev kvar i Sri Lanka. Efter kriget befann sig runt 300 000 internflyktingar i regeringskontrollerade läger. Lägren avvecklades efter hand men ännu 2020 hade runt 25 000 internflyktingar inte kunnat återvända hem.

En relativt stor minoritet utgörs av muslimer. De kallas officiellt morer (ett gammalt spanskt ord för nordafrikaner). En del av dem har påbrå från arabiska handelsmän som kom till ön för många hundra år sedan, men de flesta är etniska tamiler som konverterat från hinduismen. De bor utspridda längs kusterna, inte minst i Östra provinsen där de utgör ungefär en tredjedel av befolkningen.

Muslimerna kom ofta i kläm under inbördeskriget och har de senaste åren blivit måltavla för radikala buddistiska grupper som anser att muslimerna har för mycket inflytande i samhället. Buddistiska munkar har lett våldsamma attacker mot moskéer och muslimska företag och flera dödsoffer har krävts.

Bland muslimerna finns en liten grupp kallad malajer, vars förfäder kom från Java under det holländska kolonialväldet på 1600- och 1700-talet.

En annan minoritet är burgerna, som är ättlingar till holländska och portugisiska kolonisatörer. Ursprungsbefolkningen vedda har nästan helt trängts undan av de andra folkgrupperna. Ett okänt antal, kanske tusen personer, lever i otillgängliga trakter.

Liksom indierna är singaleserna och tamilerna indelade i kaster (sociala klasser). Alla föds in i en viss kast och kasttillhörigheten avgör allt från personens karriärmöjligheter till val av partner. Trots att diskriminering på grund av kasttillhörighet är förbjuden spelar kastväsendet fortfarande en viktig roll, inte minst inom politiken. De flesta indiska tamiler tillhör lägre kaster.

Språk

Singaleserna talar ett indoeuropeiskt språk, singalesiska eller sinhala, som är besläktat med språk som talas i norra Indien. Tamilernas språk tamil är ett dravidiskt språk som även talas i den sydindiska delstaten Tamil Nadu.

Det gamla kolonialspråket engelska är på tillbakagång som förstaspråk men är gångbart i stora delar av samhället, inte minst i de övre samhällsklasserna. Engelska används också till viss del inom förvaltningen. I religiösa sammanhang används pali (theravadabuddismens heliga språk), arabiska och sanskrit.

Frågan om officiellt språk var länge känslig. När singalesiskan gjordes till landets enda officiella språk 1956 protesterade tamilerna kraftigt och oroligheter bröt ut i hela landet. Sedan 1988 är även tamil officiellt språk.

Om våra källor

Sri Lanka – Religion

Sri Lankas författning slår fast att religionsfrihet ska råda, men också att staten ska främja buddismen. Nästan alla singaleser bekänner sig till theravadabuddismen, medan majoriteten av landets tamiler är hinduer.

Theravadabuddismen, "den lilla farkosten", förekommer också i Myanmar (tidigare Burma), Thailand, Laos och Kambodja. För anhängarna står Buddhas filosofi i centrum och Buddha ses som en vishetslärare och ett föredöme men inte som en frälsargestalt vilket är fallet inom mahayanabuddismen, "den stora farkosten", som finns i till exempel Tibet, Kina, Japan, Korea och Vietnam.

Det buddistiska munkväsendet har stort politiskt inflytande i Sri Lanka. Foto: AP/TT

Det finns tre buddistiska munkordnar som tillsammans kontrollerar betydande egendomar i det inre av Sri Lanka. Dessa ordnar, med sina drygt 50 000 munkar, har ett stort inflytande över opinionsbildningen i landet. Omkring 6 000 buddisttempel ligger utspridda över Sri Lanka och i landet finns flera av de viktigaste buddistiska vallfärdsmålen (se Kultur).

Enligt folkräkningen från 2012 är drygt 70 procent av lankeserna buddister, medan närmare 13 procent är hinduer, nästan 10 procent muslimer och drygt 6 procent är katoliker.

Islam kom till Sri Lanka på 700- och 800-talen med arabiska handelsmän. Muslimer antas också ha invandrat från Indien under århundradenas lopp. Muslimerna bekänner sig till islams huvudriktning sunni.

Katolicismen dominerar inom landets kristna minoritet. Det finns både kristna singaleser och kristna tamiler. De lever huvudsakligen i den sydvästra delen av landet.

Den religiösa toleransen har traditionellt ofta varit stor, men på senare år har buddistiska extremister allt oftare attackerat landets religiösa minoriteter. Sedan 2013 har nationalistiska singalesiska buddistiska organisationer i ökad utsträckning attackerat muslimer. Tidigare har militanta buddister regelbundet angripit kristna mål men attackerna mot muslimerna har antagit helt andra proportioner och flera människor har dödats.

Extremisterna anförs av Buddistiska brigaden (Bodu Sala Sena, BBS). Brigaden har som mål att säkra buddistisk dominans i det lankesiska samhället och anser att den muslimska befolkningen utövar för stort inflytande inom politiken och affärslivet. BBBS kräver bland annat att det ska bli förbjudet att bära slöja på offentlig plats och att det muslimska sättet att slakta djur ska förbjudas.

Under senare år har även militanta islamistiska grupperingar varit aktiva. Det blev uppenbart i april 2019 när ett tiotal självmordsbombare slog till mot tre kyrkor och tre lyxhotell i sydvästra delen av landet. 258 människor dödades och runt 500 skadades. Enligt regeringen låg den inhemska islamistiska gruppen NTJ (National Thowheeth Jama’ath) bakom och hade sannolikt stöd av Islamiska staten (IS).

Efter terrordåden ökade trakasserierna och hatbrotten mot landets muslimska minoritet. Flera moskéer och musliksägda butiker och företag vandaliserades eller sattes i brand. I mars 2021 infördes en rad lagar som bland annat innebar att runt 1 000 muslimska skolor stängdes, att slöjor som täcker hela ansiktet förbjöds och att alla importerade muslimska texter ska granskas. En annan ny lag gör det möjligt för polisen att frihetsberöva en person i upp till två år utan åtal om han eller hon misstänks stödja en "våldsbejakande extremistisk religiös ideologi".

Om våra källor

Sri Lanka – Utbildning

Utbildningsnivån i Sri Lanka är högre än i många andra utvecklingsländer, även om den är något lägre bland minoritetsgrupperna, särskilt bland de indiska tamilerna i höglandet. Läs- och skrivkunnigheten är mycket hög.

Avgiftsfri och obligatorisk skola har funnits sedan 1940-talet. Barnen börjar i skolan vid fem års ålder och måste enligt lag gå elva år i skolan. I stort sett alla barn påbörjar det första, femåriga stadiet och nio av tio även det fyraåriga högstadiet.

Därefter följer fyra gymnasieår varav de första två är obligatoriska. De sista två gymnasieåren är högskoleförberedande. Närmare var femte student går vidare till universitet och högskola. Bland dem är fler flickor än pojkar.

Nästan alla skolor är statliga. Undervisningen sker på singalesiska eller tamil. De olika folkgrupperna får undervisning i sina respektive religioner. Vissa buddisttempel driver skolor, så kallade pirivenas.

Under kolonialtiden (1802–1948) gav britterna tamilerna bättre möjligheter till utbildning än övriga folkgrupper, ett förhållande som bestod även efter självständigheten. För att ändra på detta infördes 1974 ett strikt kvoteringssystem till universiteten. Systemet gjorde att många tamiler inte kunde studera på universitet, något de upplevde som diskriminerande. En följd av systemet är att det numera råder brist på tamiltalande lärare.

Sri Lanka har 17 universitet (2023) och en rad högskolor, men antalet platser på de högre utbildningarna är begränsat. Dessutom är utbildningsprogrammen dåligt anpassade till efterfrågan på arbetsmarknaden. För få naturvetare och för många humanister utbildas vilket får till följd att många unga akademiker går arbetslösa.

Om våra källor

Sri Lanka – Sociala förhållanden

I sociala hänseenden som inkomstnivå, läskunnighet, barndödlighet och medellivslängd ligger Sri Lanka bra till i en regional jämförelse. Andelen fattiga lankeser minskade betydligt efter inbördeskrigets slut 2009, men ökade åter markant under den ekonomiska krisen i början av 2020-talet. Ett annat problem är att tillgångarna är skevt fördelade.

De fattiga finns främst på landsbygden, samt i de tamildominerade norra och östra delarna av Sri Lanka, vilka härjades mest av inbördeskriget 1983–2009. Med fattigdomen följer undernäring. Ungefär var femte barn väger mindre än vad det ska.

Mitt under den politiska och ekonomiska krisen, i november 2022, varnade FN för att antalet lankeser som behövde humanitär hjälp på kort tid hade dubblerats till 3,4 miljoner. I juni samma år hade antalet uppskattats till 1,7 miljoner. Ännu 2023 hade närmare fyra miljoner invånare svårt att få tag i tillräckligt med mat, enligt FN-organet FAO, som uppskattade att fler än var fjärde hushåll hade tvingats dra ner på sådant som vård och barnens skolgång, eller hade tvingats sälja viktiga saker som jordbruksredskap. Särskilt hårt har befolkningen i norr drabbats då människorna där kämpar med att återuppbygga sin region efter inbördeskriget.

I FN:s index över mänsklig utveckling (HDI) återfinns Sri Lanka bland den hälft av världens länder som har den högsta utvecklingsnivån (se hela listan här). Bland Sydasiens sju länder rankas Sri Lanka allra högst. Landet bedöms ha en "hög utvecklingsnivå", den näst högsta av fyra kategorier i världen.

Att de sociala förhållandena trots allt är relativt goda för ett utvecklingsland avspeglar långvariga statliga satsningar på utbildning och hälsovård. Det finns inget heltäckande socialförsäkringssystem, men ålderspensionärer och funktionshindrade får ett engångsbelopp av staten. Socialhjälp kan ges till behövande men de summor som betalas ut är låga. De som har en formell anställning betalar till en försäkring som ger fler förmåner. Offentligt anställda omfattas av ett särskilt pensionssystem.

Sri Lanka har ett ganska effektivt vårdsystem. Sjukvården är avgiftsfri och det finns relativt många sjukhus. Det har resulterat i förhållandevis låg barnadödlighet och hög medellivslängd.

En rad problem kvarstår dock. Det råder brist på utbildad vårdpersonal, särskilt läkare och sjuksköterskor. Trångboddhet gör att infektionssjukdomar som malaria, denguefeber och hjärninflammation sprids. Inbördeskrigets många tusen skadade och invalidiserade ger en ökad belastning på sjukvården.

Inbördeskriget bidrog till ökad brottslighet och många vapen är i omlopp i samhället. Inte sällan var våldsverkarna varit soldater som deserterat från armén eller den tamilska gerillan.

Hög ungdomsarbetslöshet är ett annat problem. Regeringen försöker vidta olika arbetsmarknadsåtgärder för att minska den risk för social oro som höga arbetslöshetstal bland utbildade ungdomar ofta utgör. En statlig arbetslöshetsförsäkring finns sedan 1977.

Social struktur

Kastväsendet genomsyrar det lankesiska samhället. Social ordning och status är viktigt. Kastsystemet skapar en strikt social rangordning där var och en från födseln anses ha en given plats. I hemmet betraktas fadern eller den äldste mannen som överhuvud. Chefen på en arbetsplats har självklar auktoritet, liksom äldre personer och medlemmar av överordnade kaster.

Kastsystemet innebär att olika folkgrupper till stor del ägnar sig åt olika yrken. Singaleser är ofta statsanställda medan tamilerna i större utsträckning sysslar med handel. Bland de lägre kasterna finns grupper som av tradition ägnar sig åt särskilda hantverk, som mattvävare eller korgmakare. Traditionen luckras dock gradvis upp. Yrken blir i lägre grad ärftliga allt eftersom fler får en formell skolutbildning.

Över huvud taget har klass – som mer avgörs av individens ekonomiska ställning – börjat spela större roll. Klasstillhörighet avgörs främst av språk- och utbildningsnivå, tillgångar och sociala nätverk snarare än av en nedärvd roll i hierarkin.

Familjeliv

En stor majoritet av lankeserna bor på landsbygden. Boningshusen är ofta vitputsade och byggda för att stänga ute hettan men släppa in luft. Kök och tvättrum ligger vanligtvis på husets baksida. Eftersom religionen har ett stort inflytande i det dagliga livet har många buddister och hinduer, och även kristna, små altare i hemmen eller utanför på gården.

Kvinnan är mer jämställd mannen än i flera av de övriga länderna i Sydasien. Sri Lankas kvinnor omfattades av den allmänna rösträtten som infördes 1931 och landet fick världens första kvinnliga premiärminister 1960. Flickor går i skolan i lika hög grad som pojkar och läs- och skrivkunnigheten är hög även bland kvinnor. Det är ganska vanligt att kvinnor arbetar utanför hemmet. Klädindustrin anställer främst kvinnor, och bland de hundratusentals lankeser som arbetar utomlands finns ett stort antal kvinnliga hembiträden. Många är också lärare eller sjuksköterskor.

Inofficiellt diskrimineras dock kvinnor både på arbetsmarknaden och inom utbildningssystemet. I hemmet är det i stort sett bara kvinnor som lagar mat och sköter hushållet. Våldtäkter och annat våld mot kvinnor utgör ett stort problem. Många av de kvinnor och flickor som arbetar som hembiträden behandlas illa. Barnprostitution är vanligt. Våld och sexuella trakasserier mot kvinnor leder sällan till dom och straff.

Traditionellt arrangeras äktenskap inom alla folkgrupper, även om det har blivit vanligare att unga människor själva bestämmer vem de vill gifta sig med. Arrangerade äktenskap sker normalt mellan personer av samma kast och sociala ställning. Efter giftermålet flyttar kvinnan vanligen hem till mannens familj, men utan att kapa banden till sin egen familj. Det är vanligt att bo många tillsammans. En storfamilj kan bestå av flera kärnfamiljer med egna hushåll. Giftasåldern ligger i snitt runt 25 år. Barnäktenskap har aldrig varit vanliga i Sri Lanka.

Arvsrätten ska formellt vara lika men religiösa traditioner går ibland före. Bland muslimer ärver kvinnor mindre än män. Allmänt är det också vanligt att söner får ärva mark, medan döttrar får eventuell lös egendom.

Till skillnad från en del andra länder i Asien är idealet att ha en blandad barnkull, även om söner också här möjligen står något högre i kurs. Första barnet får för lankeser gärna vara en flicka, eftersom hon kan väntas hjälpa till att passa småsyskon. Barn är annars allas angelägenhet och blir gärna ompysslade och omhändertagna av både kvinnor och män. Med stigande ålder får barnen ta ökat ansvar i hushållet och de väntas lära sig att visa respekt, blygsamhet och självkontroll. När de kommer upp i skolåldern väntas barnen satsa på studierna och det är mycket vanligt med privata lektioner vid sidan av den ordinarie undervisningen.

Barn under 14 år får inte arbeta enligt lag, och straffskalorna för dem som bryter mot lagen har höjts, men många barn tvingas ändå arbeta. Jordbruket är den sektor som använder flest barnarbetare, men barn finns även i gruvor, på byggen och i tillverkningsindustrin.

Homosexualitet är brottsligt enligt en lag som tillkom under kolonialtiden. Rättegångar för misstänkt homosexualitet är ovanliga, men enligt hbtq-aktivister utnyttjas lagen av polisen för att slå till mot gayrörelsen.

Om våra källor

Sri Lanka – Kultur

Den lankesiska kulturen har präglats av närheten till den indiska kontinenten. De mest utpräglade arkitektoniska verken är de buddistiska stuporna, stora domformade byggnadsverk som ofta hyser reliker.

De flesta stuporna ligger numera i ruiner. De mest kända, Thuparama dagaba och Ruwanweli dagaba i Anuradhapura, byggdes under århundradena före vår tideräkning. I Anuradhapura finns också Sri Mahabodhi-trädet, ett av världens äldsta träd, och ett skott från det träd som Buddha ska ha fått sin uppenbarelse under. Heliga tandens tempel i staden Kandy är ett annat buddistiskt vallfärdsmål.

Utsmyckade elefanter är ett vanligt inslag i Sri Lankas festivaler. Foto: AP/TT

Sri Lankas mest kända konstverk är klippmålningarna vid Sigiriya, utförda på 500-talet. De visar himmelska nymfer som sprider blommor.

Singalesernas litteratur är starkt påverkad av buddismen och går tillbaka till början av vår tideräkning. Den skrevs inledningsvis på det litterära språket elu, men verk på singalesiska finns bevarade sedan 900-talet. Kända tidiga verk är de historiska krönikorna om Sri Lanka, Dipavamsa och Mahavamsa, som i original skrevs på språket pali (theravadabuddismens heliga språk).

Under 1400- till 1600-talet var singalesisk diktning framstående. Den mest kände diktaren är 1600-talspoeten Alagiyavanna Mukaveti. Under 1900-talet växte en modern inhemsk litteratur fram, med företrädare som Martin Wickramasinghe, Ann Ranasinghe och Romesh Gunesekera. I den moderna singalesiska litteraturen är det framför allt novellerna som har lyskraft. På tamil skrivs främst noveller och poesi.

Den lankesiska författaren Shehan Karunatilaka (1975–) vann det brittiska Bookerpriset 2022 i kategorin skönlitteratur för sin roman "The Seven Moons of Maali Almeida". Romanen handlar om en krigsfotograf som mördas under inbördeskriget på 1980-talet. Karunatilaka blev den andra lankesiska författaren att motta det prestigefulla priset, efter Michael Ondaatje vars roman The English Patient (Den engelske patienten) tog hem Bookerpriset 1992. Bland tidigare böcker av Karunatilaka kan nämnas debutromanen "Chinaman: The Legend of Pradeep Mathew" (2011).

Traditionella maskdanser och dansdramer ackompanjeras av trummor. I Heliga tandens tempel har den avancerade ves-dansen utvecklats ur indiska dansdramer skrivna på sanskrit. Ves dansas av särskilda tempeldansare. I ves blandas sanskritdramat med traditionella förbuddistiska danser. Särskilt kända är djävulsdansarna som utför komplicerade danser iklädda masker.

Som första drama på singalesiska räknas Ediriweera Saratchandras Maname (Kunganamn) från 1956.

Filmer produceras i huvudsak på singalesiska. Tamilspråkiga filmer importeras från Indien.

Om våra källor

Sri Lanka – Seder och bruk

Kastväsendet gör att Sri Lanka kan beskrivas som ett hierarkiskt samhälle. Den sociala hierarkin bidrar till att lankeser gärna är formella i kontakter med främmande. Titel och efternamn används vid tilltal när man inte känner varandra.

Äldre lankeser hälsar gärna med händerna mot varandra framför bröstet. Män kan skaka hand, medan kvinnor ofta undviker fysisk kontakt med främlingar. Lankeser som känner varandra hälsar vanligtvis genom att bara le och nicka.

Det är viktigt att inte förlora ansiktet eller värdigheten i sociala sammanhang. Därför undviker lankeser vanligtvis att offentligt uttala kritik mot en annan person. Av samma anledning kan en person ha svårt att säga nej till exempelvis en inbjudan, utan föredrar i stället att svara undvikande.

Om man vill överlämna ett visitkort, en present eller dylikt ska man göra det med båda händerna. Undvik att ge blommor, de förknippas med sorg. Ge heller inte bort en vin- eller whiskyflaska om du inte säkert vet att mottagaren dricker alkohol. Hinduer bör man inte ge skinnvaror till.

Till bords

Vid en middagsbjudning är det vanligt att man sitter till bords först efter ett par timmar. En gäst bör alltså undvika att komma utsvulten. När måltiden så småningom har avnjutits brukar det i stället snart vara dags att bryta upp.

Utländska gäster bör komma ihåg att bara äta med högerhanden, om inga bestick erbjuds. Använd bröd eller ris för att få upp maten från tallriken. Lämna lite mat på tallriken när du är belåten, annars signalerar du att du vill ha mer.

Ris och curry är basföda. Vitt ris kompletteras med ett antal curryrätter som kan innehålla grönsaker, kött eller fisk. De innehåller ofta kokosmjölk och är starkt kryddade. Maten äts ofta med olika platta bröd och någon variant av chiliröra, sambal. En lankesisk specialitet är hoppers, tunna surdegspannkakor gjorda på ris, och string hoppers, nystan av färska risnudlar.

Traditionellt har lankeser i huvudsak ätit mat hemma, men det är numera vanligt med restauranger i städerna. Både hinduer och buddister kan vara ovilliga att äta mat som tillretts av någon av lägre kast. Alkohol fördöms formellt av buddister, hinduer och muslimer men konsumeras ändå i ganska stora mängder. Lokala spritsorter är arrak eller toddy, som görs av palmsaft.

Högtider och helgdagar

Eftersom buddistiska, hinduiska, muslimska och kristna högtider iakttas är antalet religiösa helgdagar stort. Dessutom finns några nationella högtider, som självständighetsdagen den 4 februari och arbetarrörelsens dag 1 maj. Nyår firas av singaleser och tamiler under en vecka i april. Det är också en skördefest då man klär upp sig i nya kläder, äter gott och leker lekar.

Vid fullmåne firar buddisterna poya-dagar. I maj är firandet särskilt omfattande i och med vesak, då Buddhas födelse och livsgärning uppmärksammas. Folk beger sig till templen klädda i vitt, och tusentals lyktor tänds. I staden Kandy firas under flera dagar i juli eller augusti esala perahera – tandfestivalen – med danser och praktfullt utsmyckade elefanter i procession. Den heliga tanden som finns i Kandy anses ha varit Buddhas. Hinduerna firar bland annat dipawali, en ljusfestival, medan muslimerna iakttar fastemånaden ramadan och de kristna firar jul.

Om våra källor

Sri Lanka – Äldre historia

Majoritetsfolket singaleserna och den tamilska minoriteten kom troligen till Sri Lanka mellan 200- och 400-talet f Kr. Buddismen introducerades under 200-talet f Kr. Portugiser lockades under 1500-talet till ön av den lukrativa kryddhandeln. I slutet av 1700-talet togs handeln över av britterna och 1802 blev ön den brittiska kronkolonin Ceylon. Som första koloni i Asien höll Ceylon 1931 allmänna val till ett nationellt råd.

Fynd av stenverktyg tyder på att människor har funnits på ön Sri Lanka i 500 000 år. Den lilla folkgruppen vedda utgör en rest av ursprungsbefolkningen. De större folkgrupperna kom betydligt senare till ön från Indien. Både singaleser och tamiler menar att de var först. Modern forskning gör gällande att singaleserna invandrade cirka 400 år före vår tideräkning, medan tamilerna kom ett par hundra år senare.

De första singalesiska samhällena växte fram på den norra delen av ön. Från Indien kom på 200-talet f Kr buddismen som anammades av singaleserna. Mellan 200- och 1000-talet e Kr upplevde den buddistiska singalesiska kulturen en storhetsperiod. Då utvecklades bland annat ett avancerat system för att konstbevattna risfält vilket låg till grund för välståndet.

Upprepade invasioner från Sydindien ledde till att dessa kungadömen bröt samman under 1200-talet. Singaleserna flyttade till öns mer regnrika sydvästra del. En tamilsk provins grundades med indisk hjälp i norr. Den hade sin storhetstid på Jaffnahalvön kring 1300-talet.

Européerna anländer

Kryddhandel lockade européer till ön. När portugiserna anlände 1505 fanns det två singalesiska kungadömen, Kotte och Kandy, i söder och ett tamilskt rike i norr. Dessutom fanns där muslimska morer, ättlingar till arabiska handelsmän som anlänt på 700- och 800-talen. Dessa kontrollerade kryddhandeln. Trots motstånd lyckades portugiserna kolonisera stora delar av ön inom ett sekel, och deras missionärer spred med viss framgång katolicismen.

I mitten av 1600-talet fördrevs portugiserna av nederländarna, som i sin tur besegrades av britterna i slutet av 1700-talet. Britterna kallade ön Ceylon och gjorde den till en brittisk kronkoloni 1802.

Den brittiska kolonisationen förändrade öns ekonomiska och sociala system i grunden. Tidigare hade ris odlats för inhemsk konsumtion. Huvuddelen av befolkningen var självförsörjande bönder. Under britternas styre infördes plantageodling av gummi och te för export. Skog skövlades och risodlingen utarmades.

Nationalism växer fram

Ön lyckades inte längre vara självförsörjande på livsmedel. Penningekonomi infördes och befolkningen tvingades betala skatt. Som en motreaktion på de förändringar som kolonialismen fört med sig uppstod buddistiskt inspirerade nationalistiska strömningar mot slutet av 1800-talet. Främste ledare för denna rörelse var Anrika Dharmapala, som reformerade buddismen och lade grunden för den buddistisk-singalesiska nationalismen. Tanken föddes om ett Ceylon som hade i uppgift att bevara den rätta buddistiska tron.

I början av 1900-talet uppstod bland den engelsktalande eliten en mer politisk nationalistisk rörelse. Kraven på självstyre ökade, samtidigt som minoritetsgrupperna, framför allt tamilerna, krävde skydd för sina intressen i utbyte mot stöd för singalesernas frihetssträvanden.

I enlighet med en grundlagsreform 1931 infördes ett nationellt råd med lagstiftande uppgifter inom ramen för det brittiska styret. Samma år höll Ceylon som första koloni i Asien allmänna val till det nationella rådet.

Om våra källor

Sri Lanka – Modern historia

Den brittiska kolonin Ceylon (numera Sri Lanka) blev en självständig stat 1948. Redan under det första årtiondet som fri nation ökade motsättningarna mellan majoritetsfolket singaleserna och den tamilska minoriteten. Under 1970-talet inledde gerillan Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE) ett väpnat uppror för en egen tamilsk stat. Först 2009 tog inbördeskriget slut genom att LTTE besegrades militärt. Tiden därefter har dominerats av ekonomisk och politisk kris.

I februari 1948 blev Ceylon en självständig stat inom Samväldet, med Stephen Senanayake som premiärminister. Han var också ledare för det högerorienterade Förenade nationella partiet (UNP) som han hade grundat 1946. När Senanayake dog 1952 tog hans son Dudley Senanayake över och UNP segrade stort i parlamentsvalet samma år.

I valet 1956 vann det socialistiska Sri Lankas frihetsparti (SLFP), grundat av Solomon Bandaranaike. SLFP vann till stor del genom att spela på singalesnationalistiska känslor. Motsättningarna mellan singaleser och tamiler hade vuxit sig starkare. Kravaller bröt ut när Bandaranaike efter valet gjorde singalesiska till enda officiella språk (tidigare var det engelska).

När Bandaranaike mördades 1959 tog hans änka Sirimavo över. Hon blev världens första kvinnliga premiärminister. Ekonomin styrdes i mer socialistisk riktning, skolor och företag förstatligades.

UNP och Dudley Senanayake återkom i regeringsställning 1965, för att på nytt ersättas av Sirimavo Bandaranaike 1970.

Ceylon blir Sri Lanka

Ett uppror bröt ut 1971, lett av studenter och aktivister i den vänsterextrema singalesnationalistiska rörelsen Folkets befrielsefront (JVP) som inte tyckte att regeringens politik var tillräckligt radikal. Upproret slogs brutalt ned av polisen och armén. Över 1 200 människor miste livet.

Genom en ny författning blev landet 1972 en republik med namnet Sri Lanka. Under 1970-talet upplevde sig tamilerna alltmer diskriminerade. Krav på ökat självstyre ersattes allt oftare av krav på en egen stat i norr och öster: Eelam. Flera radikala rörelser bildades. LTTE tog till vapen för sin sak.

I valet 1977 återkom UNP till makten. Året därpå antogs en ny författning som stärkte presidentmakten. UNP-ledaren J R Jayawardena blev president och vann även det första presidentvalet 1982. UNP-regeringen öppnade ekonomin för utländska investeringar, lät privatisera statliga förtag och uppmuntrade privat företagsamhet. Regeringen skar ned sociala bidrag. Tillväxten ökade, men det gjorde även de sociala klyftorna.

Inbördeskriget bryter ut

Från slutet av 1970-talet tilltog de politiska oroligheterna, både från tamilskt och singalesiskt håll. När LTTE, eller de "tamilska tigrarna", i juli 1983 dödade flera singalesiska soldater i ett överfall bröt de värsta våldsamheterna dittills ut. Det var främst tamiler som föll offer för singalesers vrede. Hundratals slogs ihjäl. Över 100 000 tamiler flydde till Indien. I sina försök att slå ned LTTE gick militären hårt fram i de tamildominerade områdena i norr och öster. Inbördeskriget var ett faktum.

Snart hade LTTE kontroll över stora delar av Jaffnahalvön i norr och utförde terrordåd i söder. De manövrerade ut andra tamilska gerillagrupper och etablerade ett globalt kontaktnät till stöd för sin kamp.

I juni 1987 slöts ett första fredsavtal mellan LTTE och regeringen, efter medling av Indiens premiärminister Rajiv Gandhi. En indisk fredsstyrka skickades till Sri Lanka men den hamnade i strider med gerillan. Styrkan utökades efter hand till över 100 000 man. Den indiska närvaron bidrog till att det singalesnationalistiska JVP inledde en terrorkampanj mot anhängare av fredsavtalet.

Ranasinghe Premadasa från UNP valdes 1988 till ny president. UNP vann det följande parlamentsvalet. Samma år blev tamil officiellt språk jämte singalesiska, ett viktigt inslag i fredsavtalet.

Rajiv Gandhi mördas

Men någon fred existerade inte. Den indiska fredsstyrkan drogs tillbaka 1990. Samma år besegrade militären JVP, men till ett högt pris: stora egendomar hade förstörts och tusentals liv gått till spillo. I norr angrep LTTE muslimer. Flera hundra dödades i massakrer och tiotusentals fördrevs.

I maj 1991 mördades Rajiv Gandhi i ett självmordsattentat under ett valmöte i den indiska delstaten Tamil Nadu. LTTE låg bakom dådet som fick till följd att gerillan förlorade sitt tidigare stöd i Indien. I ett nytt självmordsdåd i Colombo 1993 dödades president Premadasa.

I valet 1994 återkom SLFP i regeringsställning. Partiet ledde en valallians som blev störst i parlamentet och i presidentvalet segrade dess kandidat Chandrika Bandaranaike Kumaratunga. Hennes mor, veteranen Sirimavo Bandaranaike, utsågs till premiärminister.

I norr utförde LTTE terrordåd mot centrala mål. Inför presidentvalet 1999 skadades Kumaratunga i ett sprängattentat. Hon blev omvald några dagar senare.

Terrorism

Gerillan angrep 2001 den internationella flygplatsen utanför Colombo. Halva Sri Lanka Airlines flygplansflotta förstördes. Attentatet var ett hårt slag mot ekonomin och turismen. Regeringsstyrkorna svarade med flyganfall och LTTE kontrade med fler självmordsdåd.

I ett nyval i december 2001 blev UNP störst i parlamentet och bildade en UNP-ledd regering. En spänd situation uppstod, då president Kumaratunga från SLFP och premiärminister Ranil Wickremesinghe från UNP var politiska ärkefiender.

UNP-regeringen gav klartecken till nya medlingsförsök, som tidigare hade inletts under norsk ledning. I februari 2002 ingick regeringen och gerillan vapenvila på obestämd tid. LTTE sade sig överge kravet på full självständighet och förhandlingar inleddes om regionalt självstyre. En nordisk observatörsstyrka tillsattes.

I april 2003 avbröt LTTE fredssamtalen i protest mot "svikna löften". Utsikterna för fred minskade ytterligare i februari 2004, då president Kumaratunga, som var kritisk till samtalen, utlyste val till i april. Segrare blev den nybildade oppositionsalliansen Förenade folkets frihetsallians (UPFA), där förutom SLFP och andra tidigare allianspartier även JVP ingick.

Militären avancerar

Sri Lanka drabbades hårt av flodvågskatastrofen i Indiska oceanen den 26 december 2004. Över 30 000 lankeser dödades och uppemot en halv miljon blev hemlösa i den tsunami som följde på en jordbävning utanför Indonesiens kust. Den största ödeläggelsen skedde på sydkusten och i de LTTE-kontrollerade områdena i nordöst. Internationella organisationer inledde ett hjälparbete, men spänningar uppstod mellan regeringen och LTTE när insatserna skulle samordnas.

I augusti 2005 mördades utrikesminister Lakshman Kadirgamar, en tamil, av LTTE. När presidentval hölls i november vann SLFP:s kandidat, premiärministern Mahinda Rajapaksa, känd för en tuff attityd mot LTTE. Gerillan bidrog till hans seger genom att hålla vallokalerna stängda i de områden som den kontrollerade. Mycket få tamiler röstade.

Under 2006 utförde LTTE flera spektakulära självmordsdåd. Militären genomförde flyganfall mot tamilska ställningar. Flera sjöslag utkämpades mellan gerillans så kallade havstigrar och marinen. Hundratals människor dödades och tiotusentals tvingades fly.

Armén återtog kontrollen över den viktiga hamnen i Trincomalee i öster. Det skedde med stöd av den så kallade Karuna-fraktionen som brutit sig ur LTTE. I juli 2007 hade regeringsstyrkorna säkrat kontrollen över nästan hela östra Sri Lanka. I september 2008 inledde militären en offensiv i norr och återtog stegvis LTTE-kontrollerad mark.

LTTE besegras

I januari 2009 föll Kilinochchi som i tio år varit LTTE:s ”huvudstad”. Snart intog militären hela Jaffnahalvön. Till slut kontrollerade LTTE bara en liten remsa av nordöstkusten där tiotusentals civila var instängda. Gerillan anklagades för att använda de civila som mänskliga sköldar, och militären för att urskillningslöst bomba området.

I maj 2009 förklarade president Rajapaksa att LTTE var besegrad och att gerillans högste ledare Velupillai Prabhakaran var död. Från LTTE kom ett uttalande om att den väpnade kampen var över. Priset för freden blev högt. Tusentals människor dog under slutoffensiven och hundratusentals drevs på flykt. Enligt FN dödades sammanlagt mellan 80 000 och 100 000 människor under kriget.

Uppemot 300 000 civila hamnade i regeringskontrollerade flyktingläger. Snart kom internationell kritik för att flyktingarna hölls instängda i månader, ofta under usla förhållanden. FN:s människorättskommissarie och människorättsorganisationer anklagade båda parter för krigsförbrytelser i krigets slutskede.

Segern över LTTE stärkte regeringen bland singaleserna och president Rajapaksa passade på att utlysa val i förtid, till i januari 2010. Oppositionen samlades i alliansen Förenade nationella fronten (UNF), ledd av den förre premiärministern Ranil Wickremesinghe. Oppositionens presidentkandidat blev general Sarath Fonseka, som under kriget varit högsta militära ledare och nära bundsförvant till Rajapaksa. De två segerherrarna blev därefter ovänner och rivaler.

Rajapaksa vinner valet

Valkampanjen blev våldsam. Rajapaksa omvaldes med god marginal, men valdeltagandet blev rekordlågt – 50 procent. Singaleser röstade oftast på Rajapaksa, tamiler och muslimer på Fonseka. I norr och öster kunde många tamiler inte ta sig till sin vallokal, vilket bidrog till det låga valdeltagandet och sannolikt till Rajapaksas seger. Valobservatörer kritiserade regeringen för att ha utnyttjat polisen och medierna för att påverka resultatet.

Fonseka hävdade att valet präglades av fusk. Han sade sig vilja vittna inför en internationell domstol om människorättsbrott begångna av regeringssidan i krigets slutskede. Dagen därpå greps Fonseka, anklagad för att ha planerat att störta regeringen. Han dömdes senare till flera fängelsestraff, bland annat för att ha anklagat försvarsministern, presidentens bror, för att ha beordrat godtyckliga avrättningar av gripna gerillasoldater. Fonseka benådades 2012 av president Rajapaksa.

Inför parlamentsvalet i april 2010 splittrades oppositionen när några småpartier bildade en egen valallians under ledning av den häktade Fonseka. UPFA vann en förkrossande seger, men fick inte den två tredjedelars majoritet som krävdes för att på egen hand ändra i författningen.

Auktoritärt styre

Efter valet tog Mahinda Rajapaksa själv hand om flera ministerposter och två av hans bröder fick plats i regeringen. Allt fler uppdrag inom statsmakten tillsattes med släktingar. Rajapaksa genomdrev en författningsförändring som innebar att presidenten kunde väljas om ett obegränsat antal gånger och att presidentens redan stora befogenheter stärktes ytterligare. Den som var kritisk till hans auktoritära styre levde farligt. Människorättsaktivister och regimkritiker trakasserades, och flera mord på journalister förblev ouppklarade.

Efter kriget styrdes den tamildominerade Nordprovinsen direkt av regeringen i Colombo. Militären var regeringens förlängda arm i norr och kontrollerade stora delar av det dagliga livet där. Som en del av regeringens återuppbyggnadsprojekt konfiskerade militären mark och inrättade så kallade säkerhetszoner. Enligt regeringen var militärens närvaro nödvändig för att förhindra att den upplösta och förbjudna LTTE skulle återuppstå.

Flyktinglägren för tamiler avvecklades efter hand men tiotusentals flyktingar kunde inte återvända hem. I en del fall fanns risk för olyckor med kvarvarande minor, på andra håll hade husen förstörts eller marken konfiskerats.

Något år efter Rajapaksas återval ökade trycket mot regeringen. De förbättringar som lankeserna förväntat sig genom freden uteblev. Regeringen tvingades införa åtstramningar för att komma till rätta med ett långvarigt budgetunderskott. Många fick mindre i plånboken samtidigt som priserna steg och arbetslösheten ökade. Protester mot regeringens politik blev allt vanligare och vid flera demonstrationer använde säkerhetsstyrkorna våld vilket utlöste vrede mot regeringen.

Sirisena blir president

Efter att ha förlorat några provinsval 2014 utlyste Rajapaksa val till i januari 2015, två år i förväg. Presidenten utmanades överraskande av en av sina SLFP-ministrar, Maithripala Sirisena, som fick stöd av UNP samt av muslimer och hinduer. Sirisena segrade i presidentvalet, något som föreföll otänkbart när Rajapaksa utlyste valet. Sirisena hade inför valet utlovat en reformpolitik med minskad makt till presidenten.

Till ny premiärminister utsåg Sirisena UNP-ledaren Ranil Wickremesinghe. För att få ett bredare stöd för sin reformpolitik tog Sirisena i sin regering in 26 parlamentsledamöter som fram tills nyligen hade tillhört SLFP.

I april 2015 beslutade parlamentet att en person kan vara president i högst två mandatperioder. Presidentens rätt att tillsätta höga tjänstemän inom rättsväsendet, polisen, valmyndigheten och statsförvaltningen avskaffades.

Rajapaksa och hans politiska krets motarbetade Sirisena när de kunde. När regeringen fick allt svårare att bedriva sin reformpolitik utlyste Sirisena nyval till i augusti 2015. Två politiska läger stod mot varandra: UNP och en rad minoritetspartier i alliansen Förenade nationella fronten (UNF), samt den Rajapaksavänliga alliansen UPFA, där delar av SLFP ingick. UNF segrade över UPFA.

Sirisena bildade en ny regering med UNP och delar av SLFP. Wickremesinghe blev kvar som premiärminister. Sirisena innehade försvarsministerposten.

Inre splittring, politisk kris

Under 2017–2018 blev det uppenbart att Sirisena inte bara måste utkämpa en maktstrid med Rajapaksa. En spricka mellan presidenten och premiärministern vidgades snabbt. Det knakade i fogarna i regeringssamarbetet mellan UNP och Sirisenas SLFP-falang och i oktober 2018 lämnade SLFP regeringen. Sirisena utnämnde oväntat expresident Mahinda Rajapaksa till ny premiärminister.

Wickremesinghe och UNP vägrade acceptera bytet av regeringschef och vände sig till domstol med motiveringen att presidenten enligt 2015 års författningsändringar inte kunde avskeda premiärministern. Det måste göras av parlamentet, som dominerades av UNP. På Colombos gator samlades anhängare till såväl Wickremesinghe som Rajapaksa i våldsamma protester.

För att undvika en omröstning i parlamentet upplöste Sirisena församlingen och utlyste nyval till i januari 2019. Men Högsta domstolen ogiltigförklarade presidentens dekret om att upplösa parlamentet, med motiveringen att det stred mot författningen. En dag senare riktade parlamentet en misstroendeförklaring mot Rajapaksa och i december återinstallerades Wickremesinghe som premiärminister.

Terrordåd mot kyrkor och hotell

Påskdagen den 21 april 2019 drabbades Sri Lanka av ett terrordåd när ett tiotal självmordsbombare slog till mot tre kyrkor (i Colombo, Batticaloa och Negombo) och tre lyxhotell i Colombo. 258 människor dödades och runt 500 skadades. Bland de döda fanns ett 40-tal utländska medborgare (inga svenskar).

Regeringen förklarade att den inhemska islamistgruppen NTJ (National Thowheeth Jama’ath) låg bakom attentaten, men att de hade haft hjälp av internationella jihadistnätverk. Islamiska staten (IS) tog kort därpå på sig dådet.

Kritik riktades mot regering och myndigheter för en alltför långsam respons. Det avslöjades att indiska underrättelser om att ett större attentat planerades på lankesisk mark hade fallit mellan stolarna och inte nått regeringen. Bedömare ansåg att maktkampen mellan presidenten och regeringen hade bidragit till den sena reaktionen. Regeringen avskedade rikspolischefen och den högsta tjänstemannen på försvarsdepartementet.

I en polisjakt greps ett 100-tal misstänkta gärningsmän. Den utpekade huvudmannen, NTJ-ledaren Zahran Hashim, sprängde sig till döds i attacken. I augusti 2019 hävdes det undantagstillstånd som införts efter terrordåden. Då var alla gärningsmän gripna eller dödade enligt polisen.

Högsta domstolen slog 2023 fast att Sirisena och fyra chefer inom polis, försvar och underrättelsetjänst bar ansvaret för att myndigheterna inte lyckats förhindra attentaten. De beordrades att betala skadestånd till offrens efterlevande.

Bröderna Rajapaksas styre

Gotabhaya Rajapaksa segrade i presidentvalet 2019 efter en valrörelse som han ägnat åt säkerhetsfrågor. Parlamentsvalet 2020 blev en storseger för SLPP. Presidenten utsåg Mahinda till premiärminister för en SLPP-ledd fempartiregering. President Rajapaksa tog hand om försvarsministerposten. En tredje broder, Chamal Rajapaksa, samt Mahindas son Namal fick också platser i regeringen.

Den första delen av mandatperioden kom att präglas av coronapandemin och en ekonomisk kris som förvärrades när turistinkomster uteblev. 2021 uppstod matbrist sedan regeringen beordrat nationell nedstängning på grund av pandemin. Rajapaksas ekonomiska politik förvärrade en redan allvarlig skuld- och betalningskris (se Ekonomisk översikt).

Akut brist på förnödenheter fick den sociala oron att växa. Protester mot regeringens sätt att hantera krisen gjorde att alla ministrar utom Mahinda och Gotabhaya avgick. I president Rajapaksas nya regering fanns färre släktingar.

Gatuprotesterna utvecklades i maj till kravaller, med ett tiotal döda, när demonstranterna möttes av Rajapaksaanhängare. Byggnader med kopplingar till Rajapaksafamiljen brändes ned och SLPP-politiker fick sina bostäder och bilar förstörda. En parlamentsledamot sköt ihjäl en demonstrant när bilen han färdades i omringades av folkmassan. Politikern lynchades sedan hans livvakt skjutits ihjäl.

Premiärminister Mahinda Rajapaksa fick evakueras från sin bostad till en flottbas sedan folkmassan försökt storma hans hem. Han meddelade därefter sin avgång. Den 9 juli tvingades presidenten fly från sitt residens utanför Colombo med hjälp av militären innan byggnaden stormades av tusentals demonstranter. Gotabhaya Rajapaksa gick i exil och meddelade sin avgång.

Om våra källor

Sri Lanka – Demokrati och rättigheter

Sri Lanka är demokratiskt i den meningen att maktskiften sker genom allmänna val. Samtidigt finns det många exempel på maktmissbruk, korruption, valfusk och politiskt våld.

Fri partibildning råder och politiska partier kan verka fritt. Men många toppolitiker har genom åren dödats, både i interna partistrider och av extremister bland såväl tamiler som singaleser.

Författningen garanterar medborgarna grundläggande fri- och rättigheter, men Freedom House betecknar landet som endast delvis fritt.

Fackföreningarna är starka och har spelat en historiskt viktig roll, inte minst på plantagerna. Strejkrätten omfattar alla utom statstjänstemän. Presidenten har rätt att olagligförklara strejker inom industrin.

Sri Lankas kvinnor omfattas av den allmänna rösträtt som infördes 1931 och landet fick världens första kvinnliga premiärminister 1960. Men även om det finns kvinnor i ledande politisk ställning är bara några få procent av ledamöterna i parlamentet kvinnor. Även bland regeringsministrar och i lokala politiska församlingar är kvinnorna få.

Korruption är ett utbrett problem inom statsförvaltningen, i synnerhet på lägre nivå inom rättssystemet. Den som kan muta sig fram har större chans att få juridisk hjälp. Transparency International (TI) placerar Sri Lanka en bit under mittfältet i sitt index över korruptionen i världens länder (se hela listan här). Korruptionen låg på en hög nivå under hela 2010-talet och har ökat än med från 2020. Sri Lanka rankades 2023 på plats 115 av 180 länder i TI-indexet. Grannlandet Indien ligger bättre till på plats 93.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Enligt Sri Lankas författning råder tryck- och yttrandefrihet, men den kan begränsas genom lagar om nationell säkerhet och terroristbekämpning.

Reportrar utan gränser (RUG) betecknar mediesituationen som svår. I organisationens index över pressfriheten i världen rankas Sri Lanka lågt, på plats 150 av 180 länder (se hela listan här).

Det kan vara farligt att arbeta som journalist i Sri Lanka och det händer att mediearbetare blir hotade, trakasserade eller misshandlade. Flera gamla mord på journalister har förblivit ouppklarade.

En del journalister ägnar sig åt självcensur av rädsla för sin egen säkerhet. Traditionellt har annars lankesiska medier ägnat mycket utrymme åt politisk debatt och regeringskritik.

I januari 2024 antogs en lag som reglerar innehållet på internet. Lagen ger en regeringstillsatt kommission rätten att beordra att förbjudet innehåll som ”falska uttalanden om händelser i Sri Lanka” och "uttryck som ämnar såra andras religiösa känslor" tas bort. Lagstiftarna ansåg att lagen skulle motverka cyberbrott, men pressfrihetsorganisationer kritiserade den för att inskränka yttrandefriheten under ett valår.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättssystemet ska enligt författningen vara fritt från politisk inblandning, men i praktiken utsätts det för politisk påverkan. Presidenten kan påverka domstolarnas sammansättning genom rätten att ha sista ordet vid tillsättning av offentliga tjänster.

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna har förekommit under alla regeringar, framför allt i kampen mot extremiströrelser under inbördeskriget. Tortyr och försvinnanden har periodvis varit vanliga inslag.

Vad som hände under Rajapaksa-regeringens slutoffensiv mot den tamilska gerillan LTTE våren 2009 har varit särskilt debatterat. 2011 konstaterade en expertgrupp från FN att det fanns "trovärdiga uppgifter" om att tiotusentals civila dödades i våldshandlingar begångna av såväl regeringssidan som gerillan under krigets sista månader. Dödssiffran uppskattas till upp emot 40 000 människor.

FN-gruppen skrev i sin rapport att vissa av våldshandlingarna kan ha varit krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och rekommenderade att en internationell utredning tillsattes. Flertalet civila dog enligt FN-experterna av artillerield från armén mot en zon där många civila var instängda. LTTE använde sig av omkring 330 000 civila som så kallade mänskliga sköldar mot arméns anfall. De som försökte fly sköts av gerillasoldater.

FN:s råd för mänskliga rättigheter antog 2022 en resolution som uppmanar Sri Lanka att genomföra en oberoende utredning av anklagelserna om krigsbrott. Om detta inte förverkligas borde en internationell utredning tillsättas enligt FN-rådet. Rajapaksa avvisade FN:s påbud och kallade det för "nykolonialism". Rajapaksa-regeringen tillsatte egna utredningar, men dessa avvisades i sin tur som partiska och otillräckliga av omvärlden.

När Sirisena valdes till president 2015 lovade han att samarbeta med FN för att utreda anklagelserna om människorättsbrott. Hans regering gav samma år sitt stöd till FN-resolutionen. Men i praktiken hände inget i frågan under Sirisenas maktinnehav och när bröderna Rajapaksa återkom till makten 2019 avvisades än en gång omvärldens krav på en utredning.

I mars 2021 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution som uppmanar den lankesiska regeringen att vända den pågående utvecklingen mot en allt sämre situation för de mänskliga rättigheterna i landet, att underlätta för FN-rådet att övervaka och rapportera om situationen för mänskliga rättigheter i Sri Lanka samt utveckla en process för hur ansvar i framtiden ska kunna utkrävas när grova människorättsbrott och brott mot folkrätten begås i Sri Lanka.

Amnesty International med flera har kritiserat att landets myndigheter för att utnyttja undantagslagar och antiterrorlagen PTA (Prevention of Terrorism Act), som ger polisen och säkerhetsstyrkorna långtgående befogenheter att gripa och sätta misstänkta terrorister i förvar under lång tid utan åtal eller rättegång.

Enligt FN gör sig Sri Lanka fortfarande skyldigt till tortyr, utomrättsliga avrättningar och ofrivilliga försvinnanden. Straffriheten är utbredd för brott som försvinnanden, mord, våldtäkt och tortyr. En särskilt utsatt grupp är tamilerna.

Förhållandena för interner i landets fängelser uppges vara dåliga, bland annat på grund av överbeläggning och brist på läkarvård.

Dödsstraff utdöms för mord, våldtäkt, väpnat rån, narkotikasmuggling och brott begångna av militär mot civila eller vice versa. Inga avrättningar har verkställts sedan 1976.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Sri Lanka i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Sydasien – kuvad opposition kan slå tillbaka (2024-02-15)

Sri Lanka – Inrikespolitik och författning

Sri Lanka är en republik som kombinerar ett parlamentariskt styrelseskick med presidentstyre. Landet hade mellan 2022 och 2024 en samlingsregering, ledd av högerpolitikern Ranil Wickremesinghe och med uppgift att rädda landet ur ekonomiskt kaos. Krisregeringen tillsattes när bröderna Rajapaksas styre rämnade till följd av massprotester. Presidentvalet i september 2024 ledde till maktskifte då vänsterpolitikern Anura Kumara Dissanayake segrade.

Dissanayake vann valet efter en lugn valrörelse. Han segrade med löften om att omförhandla ett ekonomiskt räddningspaket från IMF, ett lån som innebär en tuff åtstramningspolitik med höjda skatter och slopade subventioner på mat och bränsle.

Dissanayake leder det radikala vänsterpartiet JVP, som har ett våldsamt förflutet (se Modern historia). JVP ingår i partialliansen NPP. Sedan 2022, då Sri Lanka genomgick politiskt och ekonomiskt kaos, har stödet för JVP och NPP vuxit.

Oppositionsledaren Anura Kumara Dissanayake vann presidentvalet 2024 efter en valrörelse med löften om bättre levnadsvillkor för fattiga. Han kallade sig länge marxist men har tonat ned den vänsterradikala retoriken.  Foto: Eranga Jayawardena/AP/TT

Näst flest röster i presidentvalet fick Sajith Premadasa, ledare för det näst största partiet SJB. Den sittande presidenten Ranil Wickremesinghe, som förknippas med åtstramningspolitiken, kom först på tredje plats.

Efter sitt tillträde utsåg president Dissanayake akademikern och parlamentsledamoten Harini Amarasuriya till ny premiärminister – Sri Lankas första kvinnliga premiärminister sedan 2000. Han tog själv hand om finans- och försvarsministerposterna. Dissanayake upplöste därefter parlamentet och utlyste nyval till den 14 november – nästan ett år i förtid.

Expresident Ranil Wickremesinghe fick kritik för det hårdföra sätt som polis och militär hanterade regeringskritiska demonstranter på 2022. Han var då premiärminister. Foto: Eranga Jayawardena/AP/TT 

Ranil Wickremesinghe är ledare för det lilla högerpartiet UNP och nära allierad till Rajapaksafamiljen (se nedan). Sedan han i juli 2022 hade valts till ny president av parlamentet utsåg han Dinesh Gunawardene från vänsterpartiet MEP till premiärminister för samlingsregeringen, där bland andra Rajapaksas SLPP samt partier som representerar muslimer och tamiler ingick. SJB stod utanför regeringen.

Wickremesinghe tog själv hand om finansministerposten. Hans första prioritet var att säkra ett nytt ekonomiskt räddningspaket från IMF, vilket lyckades i mars 2023 (se Ekonomisk översikt).

Bröderna Mahinda Rajapaksa (vänster) och Gotabhaya Rajapaksa (höger) drev en politik som brukar beskrivas som singalesnationalistisk. Foto: AP/TT

Samlingsregeringen tillträdde efter en tumultartad period. Tidigare samma månad hade massprotesterna tvingat dåvarande presidenten Gotabhaya Rajapaksa att avgå (se Modern historia). Wickremesinghes band till Rajapaksa gjorde att protesterna fortsatte efter maktskiftet. En människa avled när demonstranterna stormade premiärministerkansliet. Wickremesinghe införde undantagstillstånd och beordrade militären att återställa ordningen. Bröderna Mahinda och Gotabhaya Rajapaksa styrde landet 2019–2022 som premiärminister respektive president tillsammans med en SLPP-dominerad koalitionsregering. De var kontroversiella politiker som hade centrala roller när regeringsstyrkorna besegrade den tamilska gerillan LTTE 2009 efter ett inbördeskrig som krävde mellan 80 000 och 100 000 människors liv. Gotabhaya Rajapaksa har anklagats för såväl förskingring som krigsförbrytelser under sin tid som försvarsminister i dåvarande presidenten Mahinda Rajapaksas regering i krigets slutskede.

Efterverkningarna av inbördeskriget 1983–2009 kastar fortfarande skuggor över politiken. Bakgrunden till kriget var motsättningar mellan singaleserna och den tamilska minoriteten. Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE) kämpade för en självständig tamilsk stat och kontrollerade under flera år stora områden i norr och öster innan den besegrades.

Kritiken mot bröderna Rajapaksa handlar dels om hur militären efter krigsslutet agerade regeringens förlängda arm i de tamildominerade områdena i norr och kontrollerade det dagliga livet där, dels om hur tiotusentals tamiler som placerats i flyktingläger inte kunde återvända hem på grund av kvarvarande minor, förstörda hus och konfiskerad mark. Än i dag finns runt 25 000 internflyktingar i landet.

President Rajapaksa utsåg Wickremesinghe till ny premiärminister i maj 2022, men demonstrationerna fortsatte och kulminerade den 9 juli när Rajapaksa tvingades fly från sitt residens utanför Colombo med hjälp av militären innan byggnaden stormades av tusentals demonstranter. Gotabhaya Rajapaksa gick i självvald exil och meddelade sin avgång.

Kraven på att Rajapaksabröderna ska prövas rättsligt för beslut och handlingar under deras maktinnehav lever kvar och triggades när Wickremesinghe försåg expresidenten med ett nytt officiellt residens och en egen säkerhetsstyrka vid hans återkomst till Sri Lanka sensommaren 2022.

Många lankeser blev också provocerade när Wickremesinghe i september samma år utökade sin regering med 37 nya medlemmar, samtliga från Rajapaksas gamla regering. Varje ny minister fick tre bilar med gratis bränsle, en bostad med egen stab och livvaktsstyrka – allt finansierat av den utfattiga lankesiska staten.

Samtidigt uppmanade FN:s kontor för mänskliga rättigheter samlingsregeringen att upphöra med "den militarisering" av landet som pågick i form av fortsatta tillslag mot fredliga demonstranter.

Vid tiden för presidentvalet 2024 var ekonomin stabilare men fortfarande bräcklig (se Ekonomisk översikt). För invånarna finns numera mer mat och andra förnödenheter att tillgå, och elavbrotten är färre. Samtidigt har fattigdomen ökat fyra år i rad, enligt Världsbanken som bedömer att var fjärde lankes lever i fattigdom.

En kritiserad besparing som Wickremesinghe gjorde var att på obestämd tid skjuta upp lokalvalen som skulle ha hållits i mars 2023. Högsta domstolen slog i augusti 2024 fast att beslutet var olagligt. Det är oklart vad det innebär för Wickremesinghe, som genom valförlusten förlorade sin åtalsimmunitet.

FÖRFATTNING

Sri Lanka kombinerar ett parlamentariskt system med presidentstyre. Presidenten är statschef och överbefälhavare och utser regeringen. Presidenten kan avskeda ministrar, även premiärministern, och kan själv inneha valfria ministerposter. För att få stöd för lagförslag som parlamentet förkastat kan presidenten utlysa en folkomröstning. Presidenten har rätt att upplösa parlamentet efter halva mandatperioden på fem år.

Genom författningstillägg från 2022 begränsades presidentens tidigare omfattande kontroll över polisen och rättsväsendet samt dennes utnämningsrätt inom statsförvaltning och domstolar.

Presidenten väljs direkt av folket. En person kan inneha presidentämbetet i högst två mandatperioder.

Det lagstiftande parlamentet har 225 ledamöter som väljs i allmänna val genom ett proportionellt valsystem. Parlamentet har möjlighet att avsätta regeringen genom misstroendevotum. Tillägg till och ändringar av författningen kan göras med två tredjedelars majoritet i parlamentet.

President- och parlamentsval hålls minst vart femte år. Val kan tidigareläggas. Rösträttsåldern är 18 år.

Sri Lanka är indelat i nio provinser med varsitt folkvalt parlament samt en regering. Högsta befattningshavare i varje provins är guvernören som utses av centralregeringen. På nivån under provinserna återfinns 25 distrikt vilka styrs av en utnämnd distriktssekreterare.

Provinserna skapades genom ett tillägg till grundlagen 1987. Bakgrunden var den tamilska minoritetens krav på självstyre i de tamildominerade områdena i norr och öster. Enligt tillägget ska provinserna bland annat få ha hand om utbildning, jordbruk, markfrågor, hälsovård samt inre lag och ordning. I realiteten är självstyret ytterst beskuret eftersom nationella lagar övertrumfar provinslagar. Provinsregeringarna är dessutom beroende av centralregeringen för sina budgetar.

Läs om Sri Lankas rättsväsen i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

Det singalesnationalistiska Sri Lankas folkfront (Sri Lanka Podujana Peramuna, SLPP) är sedan valet 2020 Sri Lankas klart största parti och ingick i samlingsregeringen 2022–2024. SLPP bildades 2016 när Rajapaksalägret formellt bröt sig ur det gamla moderpartiet, det vänsterorienterade Sri Lankas frihetsparti (Sri Lanka Nidahas Paksaya; mest känt under sin engelska förkortning SLFP). Redan efter 2015 års val klövs dock SLFP i ett Rajapaksavänligt läger och en fraktion som motsatte sig bröderna.

SLFP grundades på 1950-talet och kallade sig då socialistiskt men kom senare att stå för politisk mångfald och marknadsekonomi. Tillsammans med det högerinriktade Förenade nationella partiet (Eksath Jathika Pakshaya; känt under sin engelska förkortning UNP) dominerade SLPF det politiska livet i närmare 70 år efter självständigheten 1948.

Inför valet 2020 splittrades även UNP då majoriteten av partiets parlamentsledamöter gick över till den nybildade alliansen Fred-Folkets makt (Samagi Jana Balawegaya, SJB). Alliansen omfattar även högerpartiet Nationella arvspartiet (Jathika Hela Urumaya, JHU) samt ett tamilskt och ett muslimskt parti. Bara en liten grupp medlemmar stannade kvar i UNP. I valet blev SJB näst störst i parlamentet.

UNP grundades 1946 och var landets första regeringsparti. Det satt senare vid makten 17 år i sträck från 1977 till 1994. UNP har haft starkt stöd inom landets näringsliv. Liksom SLFP hade UNP sin väljarbas bland singaleserna, men UNP hanterade ofta frågan om minoriteternas rättigheter med större försiktighet än SLFP. Efter krigsslutet 2009 tappade UNP mark men återkom i regeringsställning efter att ha gett SLFP-kandidaten Maithripala Sirisena sitt stöd i presidentvalet 2015. Den UNP-ledda regeringen avgick 2019.

SLFP:s och UNP:s splittring har förändrat partilandskapet. Moderpartierna har i det närmaste utraderats. I valet 2020 fick de ett mandat vardera.

Tamilska nationella alliansen (Tamil National Alliance, TNA) är parlamentets tredje största parti. Alliansen samlar flera partier som förespråkar ökat tamilskt självstyre i norra och östra Sri Lanka. Tidigare kämpade TNA för självständighet för tamilerna men det kravet övergavs efter inbördeskrigets slut. TNA anses ha stått den tamilska gerillan LTTE nära under kriget.

Det tidigare vänsterextrema singalesnationalistiska partiet Folkets befrielsefront (Janatha Vimukthi Peramuna, JVP) är numera en etablerad kraft i parlamentet, trots ett våldsamt förflutet (se Modern historia). I valet 2020 ledde JVP alliansen Nationella folkets makt (Jathika Jana Balawegaya, med den engelska förkortningen NPP) som vann tre mandat.

Andra partier som kan nämnas är det tamilska Eelam folkets demokratiska parti (Eelam People's Democratic Party, EPDP), Nationella frihetsfronten (Jathika Nidahas Peremuna, JNP), bildat 2008 genom en utbrytning ur JVP, och det vänsterorienterade Folkets förenade front (Mahajana Eksath Peramuna, MEP).

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Sri Lanka i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Asiatiska väljare satsar på nya kort (2024-10-18)
Sydasien – kuvad opposition kan slå tillbaka (2024-02-15)
Sri Lanka: ur askan i elden (2022-04-07)
Minnena av våldet kan både ena och söndra Sri Lanka (2019-05-18)
Buddistiskt extremistvåld mot muslimer i Sri Lanka (2018-08-20)

Sri Lanka – Utrikespolitik och försvar

Sri Lanka har starka historiska och kulturella band till Indien. Sedan början av 2000-talet har landet även närmat sig Kina och kommit att bli tungt skuldsatt till regeringen i Peking. Efter inbördeskrigets slut 2009 hamnade Sri Lanka på kollisionskurs med FN och västvärlden som kräver att landet går till botten med anklagelser om grova krigsförbrytelser.

Sri Lanka var under det kalla kriget ett ledande land inom den så kallade alliansfria rörelsen, även om principen om alliansfrihet har tolkats på olika sätt av olika regeringar. Högerinriktade UNP-regeringar har oftast haft en mer västvänlig inställning än de mer vänsterorienterade SLFP-regeringarna, som vinnlagt sig om ett vänskapligt förhållande till bland annat Kina.

Ansträngda band till västvärlden

Efter det kalla krigets slut minskade betydelsen av den alliansfria statusen. Sri Lankas främsta utrikespolitiska fråga blev i stället att försöka förmå omvärlden att ta avstånd från separatisterna i landet, de så kallade tamilska befrielsetigrarna (LTTE).

I USA, Kanada och EU finns stora grupper av exiltamiler, och den lankesiska regeringen ansåg att många av dem under inbördeskriget (1983–2009) bidrog ekonomiskt till LTTE-gerillan. USA stämplade de "tamilska tigrarna" som en terroristgrupp 1997 och EU följde efter 2006. Terrorstämpeln innebar ett ekonomiskt bakslag för LTTE, då ekonomiska tillgångar frystes.

Efter kriget har misstankarna om krigsförbrytelser påverkat Sri Lankas traditionellt goda relationer till USA negativt. Sedan 2010-talet har USA varit drivande bakom flera resolutioner som antagits i FN:s råd för mänskliga rättigheter och som uppmanar Sri Lanka att tillsätta en oberoende utredning av krigsbrottsanklagelserna i krigets slutskede. När dessa avvisats av Sri Lanka har rådet föreslagit en internationell utredning, något som landet har avfärdat som "nykolonialism".

Som första land införde Kanada 2023 inreseförbud för expresidenterna, bröderna Mahinda och Gotabaya Rajapaksa, för deras roller i människorättsbrott begångna under inbördeskriget. Mahinda var president och Gotabaya försvarsminister 2009 när upp emot 40 000 civila tamiler dödades och LTTE krossades.

Nära relationer till Indien

Sri Lanka har starka band till Indien som har en stor tamilsk befolkning. Bland de indiska tamilerna som främst bor i delstaten Tamil Nadu i södra Indien är det många som känner engagemang för de lankesiska tamilernas sak.

Förhållandet mellan länderna ansträngdes länge av att Indien stödde de lankesiska tamilernas kamp. Men efter Indiens misslyckade inblandning i den lankesiska inbördeskonflikten i slutet av 1980-talet (se Modern historia) intog regeringen i New Delhi en försiktigare hållning. När LTTE sedan beordrade mordet på den dåvarande indiske premiärministern Rajiv Gandhi 1991 förlorade gerillan sitt stöd och de båda länderna såg en gemensam fiende i den tamilska extremistgruppen.

Efter kriget har Indien engagerat sig i återuppbyggnaden av de tamildominerade områdena i norr, bland annat genom att finansiera husbyggen och låna ut pengar till reparationer av infrastruktur. Indien har också investerat i den lankesiska energisektorn. Indien står vanligtvis på Sri Lankas sida vid de omröstningar i FN:s människorättsråd som nämnts ovan.

Efter Gotabaya Rajapaksas seger i presidentvalet 2019 erbjöd Indien förmånliga krediter för infrastruktursatsningar och terrorbekämpning. Indiens agerande sågs som ett försök att hindra den nya Rajapaksa-regeringen från att knyta starkare band till Kina. Under coronapandemin 2020–2021 skeppade Indien vaccin och läkemedel till Sri Lanka.

Sri Lanka tog 2023 ett lån från USA för att utveckla ett hamnområde som ska skötas av en indisk firma. Affären ska stärka såväl USA:s som Indiens inflytande i regionen.

Ökat inflytande från Kina

När relationerna till väst försämrades vände Sri Lanka blicken mot främst Kina men också Ryssland och Iran. Förhållandet till Kina stärktes i synnerhet under president Mahinda Rajapaksa (2005–2015). Kina har investerat mycket pengar i Sri Lanka, särskilt inom energiområdet och infrastruktur. Bland annat har en Kinafinansierad hamn och en flygplats byggts i Rajapaksafamiljens hemprovins Hambantota.

Sirisena-regeringen (2015–2019) försökte till en början distansera sig från Kina, men 2017 fick Kina hyra hamnen i Hambantota i 99 år som en del i Pekings stora infrastruktursatsning Sidenvägsinitiativet (Belt and Road Initiative, BRI). I utbyte fick Sri Lanka en del av sina lån till Peking omförhandlade. Under Rajapaksas andra regeringsperiod (2019–2022) återupptogs det nära samarbetet med Peking, som bidrog med medicinsk hjälp under coronapandemin och nya lån för att stärka Sri Lankas sinande valutareserver.

Indien och USA uttryckte oro när ett kinesiskt forskningsfartyg, rikligt utrustat med antenner och kommunikationsutrustning, 2022 fick klartecken av Sri Lanka att angöra den kinesiskkontrollerade hamnen Hambantota i sex dagar. Indien och USA befarade att skeppet hade kapacitet för spionage.

I Sri Lankas konflikt med FN är Kina en pålitlig partner. Kina betonar som regel alla länders rätt att sköta sina egna angelägenheter utan yttre inblandning. Kina har följaktligen röstat emot de resolutioner som FN:s människorättsråd antagit om Sri Lanka.

Andra viktiga relationer

Även Pakistan och Ryssland har ställt sig på Sri Lankas sida i konflikten med FN. Pakistan bistod den lankesiska regeringen med stora mängder vapen under inbördeskriget och har därefter inriktat sig på att stärka banden till Colombo. Pakistan är en viktig handelspartner och de två länderna samarbetar inom utbildning och jordbruksutveckling. Efter ett besök av Pakistans dåvarande premiärminister Imran Khan i Sri Lanka i februari 2021 släppte Rajapaksa-regeringen kravet på att alla som avlidit med covid-19 under pandemin måste kremeras, en sed som bryter mot den muslimska traditionen att begrava sina döda.

Sri Lanka försöker ha goda relationer med både Israel och palestinierna. Tusentals lankeser är gästarbetare i Israel, som gav militärt stöd till regeringssidan under inbördeskriget och fortfarande levererar vapen till det lankesiska flygvapnet.

Försvar

Militärtjänsten är frivillig. Under inbördeskriget var försvarsutgifterna höga och i samband med slutoffensiven rekryterades många nya soldater. Enligt beräkningar deltog omkring 150 000 armésoldater i striderna mot LTTE-gerillan 2009. Den tamilska gerillan beräknas ha haft omkring 10 000 man under vapen.

I början av 2023 tillkännagav regeringen att försvaret skulle minskas med 65 000 soldater under året till följd av den djupa ekonomiska krisen i landet. I slutet av 2020-talet ska försvaret ha halverats till 100 000 man.

I januari 2024 gick den lankesiska flottan med i en USA-ledd allians med uppdrag att skydda internationell sjöfart i Röda havet mot Iranstödda, jementiska huthirebeller som börjat attackera fartyg med kopplingar till Israel. Angreppen började efter Israels invasion av den palestinska Gazaremsan efter det att den militanta gruppen Hamas attackerat Israel den 7 oktober 2023 (se Palestina). Sri Lanka bidrar med en patrullbåt med en besättning på cirka 100 man. Andra länder som ingår i alliansen är bland andra Storbritannien, Kanada, Italien, Nederländerna och Norge.

Militären ägnar sig inte bara åt att försvara landet. I Norra provinsen reglerar militären stora delar av det dagliga livet för den tamildominerade befolkningen. Över hela landet har militären skaffat sig sysselsättning och extra inkomster genom att engagera sig i turism, jordbruk och infrastrukturprojekt. Sedan 2013 kan armén sättas in för att upprätthålla den allmänna ordningen, vilket skedde under protesterna mot Rajapaksa-regeringen 2022.

Om våra källor

Sri Lanka – Ekonomisk översikt

Sri Lanka har i grunden bra ekonomiska förutsättningar: en bred bas med inkomster från olika näringar, samt en ganska god folkhälsa och relativt hög utbildningsnivå bland invånarna. Ändå är landet djupt skuldsatt och biståndsberoende. Var fjärde lankes lever i fattigdom. Det långa inbördeskriget 1983–2009 och misshushållning är ett par av förklaringarna.

Sri Lanka är ett lägre medelinkomstland enligt Världsbankens klassificering av världens länder i fyra olika inkomstkategorier. Det är den näst lägsta av fyra inkomstnivåer (se alla länder här).

Sri Lankas regeringar har sedan 1980-talet drivit en liberal ekonomisk politik med avregleringar och privatiseringar (se Modern historia). De traditionellt dominerande partierna, högerinriktade UNP och vänsterorienterade SLFP, har haft ungefär samma marknadsekonomiska program, även om SLFP har förespråkat en större roll för staten i ekonomin än UNP.

Tyngdpunkten i ekonomin har förskjutits från jordbruk till service och industri. Under 1970-talet svarade te, kokos och gummi för 90 procent av exportinkomsterna. Därefter sjönk dessa varors andel av exporten. I stället har tillverkningsindustrin, främst textilindustrin, fått ökad betydelse för exporten. Kläder och textilier är numera de enskilt största exportprodukterna.

Turism och remitteringar

Tillverkningsindustrins andel av BNP har inte ökat i samma utsträckning. I stället har byggbranschen och tjänstesektorn vuxit, i synnerhet turism och finansiella tjänster. Tjänstesektorn innefattar också en stor statlig förvaltning och relativt väl utbyggd social service. Turismen fick ett uppsving efter krigsslutet, men minskade dramatiskt under coronapandemin 2020–2021 och i samband med det politiska och ekonomiska kaos som följde året därefter. Sedan hösten 2022 har en rejäl återhämtning skett inom turistnäringen.

Mellan 1,5 miljoner och 2 miljoner lankeser arbetar utomlands. Många är kvinnor som försörjer sig som hembiträden i bland annat Mellanöstern. Pengarna som de utlandsarbetande skickar hem, så kallade remitteringar, är en av landets största källor till utländsk valuta.

Den informella sektorn är stor, enligt bedömare svarar den för mellan 40 procent och 60 procent av landets BNP. Drygt 85 procent av den informella arbetsstyrkan återfinns inom jordbruket. Övriga arbetar i gruvor, på byggen eller inom gatuhandeln.

Underskott i statskassa och utrikeshandel

Sri Lankas exportintäkter räcker inte för att täcka kostnaderna för importen, och ända sedan 1950-talet lider landet av underskott i handeln med utlandet. Under 1970-talet försökte regeringen komma till rätta med underskottet i handelsbalansen genom att höja tullarna mot omvärlden och bygga upp en inhemsk industri som skulle producera ersättningsvaror för den traditionella importen. Men planerna slog fel och därmed avreglerades handeln och landet satsade på att utveckla industrier för export.

Underskottet i handeln täcks med utlandslån och bistånd, samt av pengar som skickas hem av de lankeser som arbetar utomlands. Landet har en betydande utlandsskuld. Som en följd av skuldbördan har den ekonomiska utvecklingen i hög grad styrts av låneinstitut som Världsbanken och IMF. I utbyte mot lån har instituten bland annat krävt att Sri Lanka genomför privatiseringar och nedskärningar i den offentliga sektorn.

Inbördeskriget innebar svåra påfrestningar på ekonomin då stora resurser gick till militären. Men den ekonomiska kollaps som många krigshärjade länder genomlider inträffade inte i Sri Lanka. Skälet var att kriget i huvudsak utkämpades på en tredjedel av landytan, de östra och norra delarna, där en sjundedel av invånarna bor och som bidrar med en tiondel av BNP. I de krigshärjade tamildominerade områdena stagnerade dock den ekonomiska utvecklingen, eller vände nedåt.

Turismen påverkades negativt i landet som helhet, men andra grundläggande näringar som har sin bas i söder och väst påverkades inte i samma utsträckning. Utgifterna för kriget bidrog till att driva på den ekonomiska tillväxten på nationell nivå, och den förblev stadig under hela perioden.

Skuld- och betalningskris

Återuppbyggnaden efter krigsslutet ökade trycket i tillväxten och lockade utländska investerare till landet. Men redan 2009 hamnade Sri Lanka i en betalningskris till följd av fallande exportintäkter, minskande bidrag från lankeser utomlands och höga oljepriser. Bristen på utländsk valuta blev akut och Sri Lanka tvingades ta ett lån från IMF på 2,6 miljarder dollar – mer än landet tagit emot från IMF under föregående 30 år.

Statens utgifter bantades gradvis samtidigt som regeringen började driva in fler avgifter och skatter. Ändå gick statens finanser inte ihop och än i dag råder stora underskott i statsbudgeten.

2016 tvingades regeringen åter ansöka om lån hos IMF sedan landet hamnat i en ny skuldkris. Rajapaksa-regeringen (2005–2015) hade lånat runt åtta miljarder dollar från Kina och Sirisena-regeringen (2016–2019) hade spenderat mycket pengar i början av sin mandatperiod för att infria vallöften. I mars 2016 fattade Sirisena beslut om en rad skattehöjningar, en planerad sänkning av företagsskatten sköts på framtiden och skatt på kapitalvinst återinfördes. Månaden därpå beviljade IMF ett lån på 1,5 miljarder dollar för att öka den ekonomiska tillväxten och höja skatteintaget.

Terrordåden på påskdagen 2019 ledde till att inkomsterna från turismen krympte med nästan en femtedel under året. På hösten sänkte den nytillträdda presidenten Gotabhaya Rajapaksa en rad skatter i ett försök att få fart på den krisande ekonomin. Bland annat sänktes momsen på vissa varor för att stimulera den privata konsumtionen, och företagsskatter sänktes för att underlätta för industrin. Coronapandemin 2020–2021 fördjupade krisen när viktiga näringar som turism, byggnation, service och tillverkningsindustri lamslogs, och ekonomin krympte 2020. Statsskulden steg ytterligare när regeringen under året tog ett nytt stort lån från Kina.

Inflation och matbrist

Under 2021 uppstod en allvarlig brist på basvaror som mat och bränsle. När bristen på utländsk valuta blev akut i november tvingades Sri Lanka att stänga sitt enda oljeraffinaderi, eftersom landet inte längre hade pengar att köpa råolja för. Det var första gången raffinaderiet stängdes sedan det togs i bruk 1969. Rajapaksa-regeringen tog ett lån av Indien för att kunna köpa olja. Bristen på olja orsakade långa, återkommande strömavbrott och bränslebrist för transportsektorn. Hushållen fick allt svårare att laga mat när fotogenet sinade.

Samtidigt steg inflationen snabbt, främst på grund av ökande mat- och bränslepriser. Varubristen blev allt värre. I januari 2022 lanserade Rajapaksa-regeringen ett ekonomiskt stödpaket på 1,1 miljard dollar för att hjälpa lankeser som inte hade råd att köpa mat. Subventioner utlovades för trädgårdsodlare för att stimulera den inhemska matproduktionen. Hur räddningsinsatserna skulle finansieras framgick inte. I mars lät centralbanken den inhemska valutan rupee falla i värde i ett försök att stävja inflationen.

Matbristen förvärrades av att regeringen under en period förbjöd import av konstgödning i syfte att göra Sri Lanka till världens första land att enbart odla ekologiskt. Följden blev att en tredjedel av åkermarken lades i träda av bönderna. Livsmedelsbutiker ransonerade basvaror som ris, mjölkpulver, socker och linser. I mars 2022 sattes poliser ut kring vissa köer vid bensinmackar och matbutiker sedan fyra människor dödats när bråk uppstått efter att människor köat i timtal.

Även pappersbrist uppstod, vilket ledde till att två större dagstidningar lade ned sina tryckta upplagor och att andra dagstidningar drog ned på sidantalet. Livsviktiga läkemedel höll på att ta slut på statliga sjukhus eftersom dollar saknades för import av medicinerna.

Desperata åtgärder

I april 2022 stoppade Rajapaksa-regeringen alla avbetalningar på utlandsskulden i väntan på att förhandlingar med IMF om ett räddningspaket skulle inledas. Enligt centralbankschefen fanns inga pengar kvar att betala skulderna med. Den lilla kvarvarande reserven av utländsk valuta måste gå till import av mat, drivmedel och mediciner. Merparten av utlandsskulden är lånad från internationella organ som IMF, medan Kina är den största bilaterala långivaren följt av Japan och Indien.

Under våren och sommaren 2022 vidtog Rajapaksa-regeringen alltmer desperata åtgärder för att hindra ett ekonomiskt sammanbrott. Skolor stängdes periodvis och statstjänstemän fick extra lediga dagar, eftersom det inte fanns tillräckligt med drivmedel för att hålla kollektivtrafiken i gång. I juli infördes veckoransonering av drivmedel till privatbilister. Begränsningar gjordes också för hur mycket kontanter man fick ha hemma och hur länge.

I juni 2022 stod Sri Lanka inför en akut humanitär kris, enligt FN, som meddelade att fyra av fem invånare dagligen börjat hoppa över måltider på grund av matbrist. Då var i princip allt bränsle slut och bensinförsäljningen stoppades med undantag för nödvändig samhällsservice som ambulanstjänst.

President Ranil Wickremesinghes samlingsregering som tillträde efter Rajapaksas avgång sommaren 2022 inledde nya förhandlingar med IMF om ett räddningspaket. Bistånd och annat stöd kom från bland annat Japan, Bangladesh, EU och Världsbanken.

Räddningspaket från IMF

Efter närmare ett års överläggningar med IMF och viktiga bilaterala långivare som Kina och Indien beviljades Sri Lanka i mars 2023 ett fyraårigt räddningspaket av IMF på 2,9 miljarder dollar. För att få räddningspaketet införde regeringen bland annat inkomstskatt för löneanställda, samt höjde en rad andra skatter och avskaffade flera subventioner, bland annat på bränsle. Regeringen gjorde också kraftiga prishöjningar på flera områden samt förband sig till att rekonstruera statsägda företag och sälja det nationella flygbolaget.

Sri Lanka såg paketet som en livlina, men ekonomer varnade för att det var alltför litet för att rädda ekonomin. Sri Lankas skulder till Kina uppgick vid tillfället till runt sju miljarder dollar och lånen från Indien uppgick till runt en miljard dollar.

Sri Lanka är nu i färd med att genomföra ett tufft ekonomiskt reformprogram under IMF:s överinseende. Samlingsregeringen (2022–2024) satte stopp för nyanställningar inom statlig sektor och skar ned subventioner. Höjda skatter och stigande energipriser fick studenter och fackförbund att åter demonstrera på gatorna. För att lugna ned situationen höjde samlingsregeringen i mars 2024 minimilönen med 40 procent.

Vid tiden för presidentvalet hösten 2024 var ekonomin stabilare men fortfarande bräcklig. Valutareserven hade vuxit och inflationen hade minskat markant. För invånarna finns numera mer mat och andra förnödenheter att tillgå, och elavbrotten är färre. Samtidigt har fattigdomen ökat fyra år i rad, enligt Världsbanken, som 2023 bedömde att var fjärde lankes lever i fattigdom. Valvinnaren, vänsterpolitikern Anura Kumara Dissanayake, tänker hålla fast vid IMF-avtalet men han vill omförhandla delar av reformprogrammet för att lätta på de ekonomiska bördorna för landets fattiga.

Om våra källor

Sri Lanka – Naturtillgångar, energi och miljö

Sri Lankas viktigaste naturtillgång är ädelstenar, varav diamanter har störst betydelse för exporten. Nästan hälften av energiförbrukningen täcks av importerad olja, medan merparten av elektriciteten alstras ur kol och vattenkraft. Miljöproblemen handlar i första hand om skogsskövling och jordförstöring.

Sri Lanka är en av världens ledande producenter av ädelstenar som rubiner, safirer och topaser. De största köparna finns i USA, Japan, Europa och Thailand. Sannolikt smugglas också en stor mängd ädelstenar ut ur landet.

Därutöver utvinns grafit och titanmineralet ilmenit i kommersiellt syfte. I landet finns också kalksten, kvarts, glimmer, lera, salt, titan, monazit, zirkon, uran och järn.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Vid sidan av den importerade oljan utvinns energi i huvudsak ur inhemsk brännved och restprodukter från jordbruket, samt ur kol, enligt energiorganet IEA. I liten utsträckning alstras också energi ur vattenkraft. Grovt räknat hämtas runt 40 procent av energin som förbrukas ur förnybara källor.

Elektriciteten alstras ur importerad olja, kol och vattenkraft i ungefär lika delar. Mycket små andelar av elektriciteten utvinns ur biomassa, vindkraft och solenergi. Drygt en tredjedel av elen framställs ur förnybara energikällor.

Landets första och enda kolkraftverk togs i bruk 2011. Sedan dess har användandet av kol för framställning av el ökat snabbt medan andelen vattenkraft för elproduktion har minskat. Kolet har under samma period även ökat som energikälla, medan andelen biobränsle som ved har minskat.

Regeringen fattade 2021 beslut om att stoppa nybyggnation av kolkraftverk som en del i strävan efter att fasa ut användandet av fossila bränslen. Därmed skrotades planerna på ett nytt kolkraftverk norr om Colombo.

KLIMAT OCH MILJÖ

Sri Lanka tillhör långt ifrån de värsta nationerna när det gäller utsläpp av växthusgaser. Landet placerar sig snarare ganska precis i mitten av listan över världens länder när det gäller totalt utsläpp av växthusgaser. Räknar man i stället per invånare klarar sig Sri Lanka ännu bättre. Då hamnar landet bland de 30 nationer som släpper ut minst klimatskadliga gaser per invånare.

I en jämförelse med de sex övriga länderna i Sydasien placerar sig Sri Lanka som femma, med Indien som största utsläppare och Bhutan som minsta. Tar man hänsyn till invånarantal ligger Sri Lanka sämre till och hamnar på fjärde plats i Sydasien.

Sedan millennieskiftet har Sri Lankas utsläpp av växthusgaser totalt sett stadigt ökat, efter en nedgång under 1990-talets sista år.

Landet har lämnat in en uppdaterad nationell klimatplan (NDC) för hur målen i Parisavtalet ska uppfyllas och har även lämnat in en långsiktig strategi (LTS). Som mål för nettonollutsläpp har Sri Lanka satt år 2050 i LTS och år 2060 i NDC.

Klimatutmaningar

Det tropiska Sri Lankas varma och fuktiga klimat gör att landet är utsatt för extremväder som värmeböljor, kraftiga stormar och svåra översvämningar. Risken att drabbas av sådana ökar i takt med klimatförändringarna och gör även öns invånare sårbara för jordskred och i viss mån torka. Stigande temperaturer ökar risken för missväxt och matosäkerhet.

Sri Lanka tillhör mellanskiktet när det gäller hur sårbara världens länder är inför klimatförändringarna. Det visar klimatanpassningsindexet ND-Gain som bedömer såväl landets utsatthet för de negativa följderna av klimatförändringar som i vilken grad landet är redo att möta utmaningarna (se hela listan här). Sri Lanka rankas högre när det gäller hur redo landet är att möta framtiden än det gör när landets sårbarhet bedöms.

Jämfört med de andra sydasiatiska länderna placerar sig Sri Lanka i mittfältet, med några länder som är bättre klimatanpassade framför sig och lika många som står inför värre utmaningar.

Övriga miljöproblem

Skog huggs i hög grad ned av privatpersoner som behöver brännved till hushållet. Det bedrivs också storskalig skogsavverkning, som utgör ett allvarligt hot mot den tropiska regnskogen. Skogen fälls dels för timrets skull, dels för att bana väg för vattenkraftsutbyggnad. Skogsarealen har halverats på ett drygt halvsekel och täcker numera ungefär en femtedel av landet.

Sri Lanka har också problem med jordförstöring, något som i sin tur kan utlösa jordskred. Vissa vattendrag och stränder förorenas av utsläpp från industrier och orenat avloppsvatten. I stads- och industriområden förekommer luftföroreningar.

Om våra källor

Sri Lanka – Jordbruk och industri

Jordbruket är en av hörnstenarna i Sri Lankas ekonomi och sysselsätter runt en fjärdedel av arbetskraften. Exportgrödorna te, gummi och kokos upptar drygt en tredjedel av odlingsmarken. På resten odlas framför allt ris. Industrin domineras av tillverkning av lättare konsumtionsvaror. Kläder är Sri Lankas viktigaste exportvara.

I början av 1970-talet nationaliserades alla plantager, men sedan 1990-talet har nya lagar lett till att plantageodlingarna nästan uteslutande sköts av privata ägare. Den tidigare skarpa gränsen mellan plantageodling av exportgrödor och småbruk för husbehov har alltmer suddats ut. Numera produceras merparten av kokosnötterna, teet och gummit av småbönder.

Plantageodlingarna finns främst i det regnrika sydvästra Sri Lanka. Te växer på upp till 2 000 meters höjd, medan gummiträd odlas på lägre sluttningar och kokospalmerna finns i låglandet. Andra grödor som odlas för export är kakao, paprika och kryddor som nejlika, muskot, kardemumma och kanel.

Matgrödorna odlas av privata bönder på små fält. Ris är lankesernas basföda och odlas av småbönder i hela landet på mer än 40 procent av den uppodlade marken. Skördarna har ökat genom större odlingsarealer och förbättrade odlingsmetoder, vilket har bidragit till att risimporten minskat markant. Risskördarna tiofaldigades mellan början av 1950-talet och 2010. Andra vanliga grödor är sockerrör, majs, potatis, sötpotatis och kassavarötter.

Uppfödning av kor, bufflar, getter och höns är en viktig bisyssla till åkerbruket.

Fiskets betydelse för ekonomin ökar och står numera för några procent av exportinkomsterna. Fisk och skaldjur är dessutom en viktig del av basfödan för många lankeser. Den mesta fisken fångas i havet och endast en mindre del i sötvattendrag.

I Sri Lankas fabriker tillverkas framför allt kläder och andra textilier samt livsmedel. Andra industrier framställer kemikalier samt plast- och gummiprodukter. Det finns också en tobaksindustri och företag för cementproduktion. De flesta fabriker finns i storstaden Colombo med omnejd.

Drygt en fjärdedel av arbetskraften återfinns inom industrisektorn om gruvdrift och byggnation räknas in.

Under 1960- och 1970-talet stödde staten den inhemska industrin genom skyddstullar mot import och med statliga satsningar på att bygga upp industrier. Ända fram till 1990-talet var så gott som all tung industri statligt ägd.

Under 1990-talet privatiserades de flesta av dessa företag. Det var i vissa fall svårt att finna köpare och 2010 beslutade regeringen att stoppa privatiseringarna. I några fall köpte staten tillbaka privatiserade företag. Det skedde till exempel med flygbolaget Sri Lanka Airlines. Efter 2015 har försöken att sälja ut statsägda företag återupptagits, men nästan utan framgång.

I Sri Lanka finns flera så kallade ekonomiska frizoner, där utländska företag driver textilindustrier som ger jobb inte minst åt kvinnor. Arbetsförhållandena i frizonerna beskrivs som hårda och lönerna är låga.

Om våra källor