Sri Lanka – Sociala förhållanden

I sociala hänseenden som inkomstnivå, läskunnighet, barndödlighet och medellivslängd ligger Sri Lanka bra till i en regional jämförelse. Andelen fattiga lankeser minskade betydligt efter inbördeskrigets slut 2009, men ökade åter markant under den ekonomiska krisen i början av 2020-talet. Ett annat problem är att tillgångarna är skevt fördelade.

De fattiga finns främst på landsbygden, samt i de tamildominerade norra och östra delarna av Sri Lanka, vilka härjades mest av inbördeskriget 1983–2009. Med fattigdomen följer undernäring. Ungefär var femte barn väger mindre än vad det ska.

Mitt under den politiska och ekonomiska krisen, i november 2022, varnade FN för att antalet lankeser som behövde humanitär hjälp på kort tid hade dubblerats till 3,4 miljoner. I juni samma år hade antalet uppskattats till 1,7 miljoner. Ännu 2023 hade närmare fyra miljoner invånare svårt att få tag i tillräckligt med mat, enligt FN-organet FAO, som uppskattade att fler än var fjärde hushåll hade tvingats dra ner på sådant som vård och barnens skolgång, eller hade tvingats sälja viktiga saker som jordbruksredskap. Särskilt hårt har befolkningen i norr drabbats då människorna där kämpar med att återuppbygga sin region efter inbördeskriget.

I FN:s index över mänsklig utveckling (HDI) återfinns Sri Lanka bland den hälft av världens länder som har den högsta utvecklingsnivån (se hela listan här). Bland Sydasiens sju länder rankas Sri Lanka allra högst. Landet bedöms ha en "hög utvecklingsnivå", den näst högsta av fyra kategorier i världen.

Att de sociala förhållandena trots allt är relativt goda för ett utvecklingsland avspeglar långvariga statliga satsningar på utbildning och hälsovård. Det finns inget heltäckande socialförsäkringssystem, men ålderspensionärer och funktionshindrade får ett engångsbelopp av staten. Socialhjälp kan ges till behövande men de summor som betalas ut är låga. De som har en formell anställning betalar till en försäkring som ger fler förmåner. Offentligt anställda omfattas av ett särskilt pensionssystem.

Sri Lanka har ett ganska effektivt vårdsystem. Sjukvården är avgiftsfri och det finns relativt många sjukhus. Det har resulterat i förhållandevis låg barnadödlighet och hög medellivslängd.

En rad problem kvarstår dock. Det råder brist på utbildad vårdpersonal, särskilt läkare och sjuksköterskor. Trångboddhet gör att infektionssjukdomar som malaria, denguefeber och hjärninflammation sprids. Inbördeskrigets många tusen skadade och invalidiserade ger en ökad belastning på sjukvården.

Inbördeskriget bidrog till ökad brottslighet och många vapen är i omlopp i samhället. Inte sällan var våldsverkarna varit soldater som deserterat från armén eller den tamilska gerillan.

Hög ungdomsarbetslöshet är ett annat problem. Regeringen försöker vidta olika arbetsmarknadsåtgärder för att minska den risk för social oro som höga arbetslöshetstal bland utbildade ungdomar ofta utgör. En statlig arbetslöshetsförsäkring finns sedan 1977.

Social struktur

Kastväsendet genomsyrar det lankesiska samhället. Social ordning och status är viktigt. Kastsystemet skapar en strikt social rangordning där var och en från födseln anses ha en given plats. I hemmet betraktas fadern eller den äldste mannen som överhuvud. Chefen på en arbetsplats har självklar auktoritet, liksom äldre personer och medlemmar av överordnade kaster.

Kastsystemet innebär att olika folkgrupper till stor del ägnar sig åt olika yrken. Singaleser är ofta statsanställda medan tamilerna i större utsträckning sysslar med handel. Bland de lägre kasterna finns grupper som av tradition ägnar sig åt särskilda hantverk, som mattvävare eller korgmakare. Traditionen luckras dock gradvis upp. Yrken blir i lägre grad ärftliga allt eftersom fler får en formell skolutbildning.

Över huvud taget har klass – som mer avgörs av individens ekonomiska ställning – börjat spela större roll. Klasstillhörighet avgörs främst av språk- och utbildningsnivå, tillgångar och sociala nätverk snarare än av en nedärvd roll i hierarkin.

Familjeliv

En stor majoritet av lankeserna bor på landsbygden. Boningshusen är ofta vitputsade och byggda för att stänga ute hettan men släppa in luft. Kök och tvättrum ligger vanligtvis på husets baksida. Eftersom religionen har ett stort inflytande i det dagliga livet har många buddister och hinduer, och även kristna, små altare i hemmen eller utanför på gården.

Kvinnan är mer jämställd mannen än i flera av de övriga länderna i Sydasien. Sri Lankas kvinnor omfattades av den allmänna rösträtten som infördes 1931 och landet fick världens första kvinnliga premiärminister 1960. Flickor går i skolan i lika hög grad som pojkar och läs- och skrivkunnigheten är hög även bland kvinnor. Det är ganska vanligt att kvinnor arbetar utanför hemmet. Klädindustrin anställer främst kvinnor, och bland de hundratusentals lankeser som arbetar utomlands finns ett stort antal kvinnliga hembiträden. Många är också lärare eller sjuksköterskor.

Inofficiellt diskrimineras dock kvinnor både på arbetsmarknaden och inom utbildningssystemet. I hemmet är det i stort sett bara kvinnor som lagar mat och sköter hushållet. Våldtäkter och annat våld mot kvinnor utgör ett stort problem. Många av de kvinnor och flickor som arbetar som hembiträden behandlas illa. Barnprostitution är vanligt. Våld och sexuella trakasserier mot kvinnor leder sällan till dom och straff.

Traditionellt arrangeras äktenskap inom alla folkgrupper, även om det har blivit vanligare att unga människor själva bestämmer vem de vill gifta sig med. Arrangerade äktenskap sker normalt mellan personer av samma kast och sociala ställning. Efter giftermålet flyttar kvinnan vanligen hem till mannens familj, men utan att kapa banden till sin egen familj. Det är vanligt att bo många tillsammans. En storfamilj kan bestå av flera kärnfamiljer med egna hushåll. Giftasåldern ligger i snitt runt 25 år. Barnäktenskap har aldrig varit vanliga i Sri Lanka.

Arvsrätten ska formellt vara lika men religiösa traditioner går ibland före. Bland muslimer ärver kvinnor mindre än män. Allmänt är det också vanligt att söner får ärva mark, medan döttrar får eventuell lös egendom.

Till skillnad från en del andra länder i Asien är idealet att ha en blandad barnkull, även om söner också här möjligen står något högre i kurs. Första barnet får för lankeser gärna vara en flicka, eftersom hon kan väntas hjälpa till att passa småsyskon. Barn är annars allas angelägenhet och blir gärna ompysslade och omhändertagna av både kvinnor och män. Med stigande ålder får barnen ta ökat ansvar i hushållet och de väntas lära sig att visa respekt, blygsamhet och självkontroll. När de kommer upp i skolåldern väntas barnen satsa på studierna och det är mycket vanligt med privata lektioner vid sidan av den ordinarie undervisningen.

Barn under 14 år får inte arbeta enligt lag, och straffskalorna för dem som bryter mot lagen har höjts, men många barn tvingas ändå arbeta. Jordbruket är den sektor som använder flest barnarbetare, men barn finns även i gruvor, på byggen och i tillverkningsindustrin.

Homosexualitet är brottsligt enligt en lag som tillkom under kolonialtiden. Rättegångar för misstänkt homosexualitet är ovanliga, men enligt hbtq-aktivister utnyttjas lagen av polisen för att slå till mot gayrörelsen.

Om våra källor