Sri Lanka – Utbildning

Utbildningsnivån i Sri Lanka är högre än i många andra utvecklingsländer, även om den är något lägre bland minoritetsgrupperna, särskilt bland de indiska tamilerna i höglandet. Läs- och skrivkunnigheten är mycket hög.

Avgiftsfri och obligatorisk skola har funnits sedan 1940-talet. Barnen börjar i skolan vid fem års ålder och måste enligt lag gå elva år i skolan. I stort sett alla barn påbörjar det första, femåriga stadiet och nio av tio även det fyraåriga högstadiet.

Därefter följer fyra gymnasieår varav de första två är obligatoriska. De sista två gymnasieåren är högskoleförberedande. Närmare var femte student går vidare till universitet och högskola. Bland dem är fler flickor än pojkar.

Nästan alla skolor är statliga. Undervisningen sker på singalesiska eller tamil. De olika folkgrupperna får undervisning i sina respektive religioner. Vissa buddisttempel driver skolor, så kallade pirivenas.

Under kolonialtiden (1802–1948) gav britterna tamilerna bättre möjligheter till utbildning än övriga folkgrupper, ett förhållande som bestod även efter självständigheten. För att ändra på detta infördes 1974 ett strikt kvoteringssystem till universiteten. Systemet gjorde att många tamiler inte kunde studera på universitet, något de upplevde som diskriminerande. En följd av systemet är att det numera råder brist på tamiltalande lärare.

Sri Lanka har 17 universitet (2023) och en rad högskolor, men antalet platser på de högre utbildningarna är begränsat. Dessutom är utbildningsprogrammen dåligt anpassade till efterfrågan på arbetsmarknaden. För få naturvetare och för många humanister utbildas vilket får till följd att många unga akademiker går arbetslösa.

Om våra källor