Azerbajdzjan genomför en blixtoffensiv mot Nagorno-Karabach och återtar kontrollen över det omstridda området. Nagorno-Karabach ligger i Azerbajdzjan men har en armenisk befolkning som utropat självständighet. Genom Azerbajdzjans anfall tvingas separatisternas styrkor i Nagorno-Karabach gå med på avväpning. Under offensiven mister runt 400 människor livet, ungefär lika många på vardera sidan. 

Krig utbryter mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach. Armenien förlorar och tvingas till landavträdelser. Kriget kräver omkring 6 500 liv sammanlagt. 

Den politiska oppositionen, ledd av Nikol Pashinyan, når makten efter en “sammetsrevolution” mot maktpartiet Republikanska partiet (HHK). 

I en folkomröstning godkänns författningsändringar som innebär att presidentens makt minskar och parlamentets ökar. 

Republikanska partiet (HHK) vinner parlamentsvalet i samarbete med ett socialistiskt parti. 

Ett kuppförsök i Moskva öppnar vägen för Armenien att utropa självständighet från Sovjetunionen. 

Krig utbryter mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach. Kriget pågår till 1994 och slutar med att Armenien kontrollerar det omstridda området samt en del omgivande territorium. Omrking 30 000 människor mister livet i kriget och uppemot en miljon blir flyktingar. 

I val till Armeniens högsta sovjet förlorar Kommunistpartiet sin majoritet, eftersom flerpartisystem har införts (ett steg i Sovjetunionens demokratisering under Michail Gorbatjov). Största parti blir Panarmeniska nationella rörelsen (HHS). 

En jordbävning kräver cirka 25 000 liv, en halv miljon armenier blir hemlösa och stora återuppbyggnadsbehov uppstår.