Armenien – Seder och bruk

Armeniens har starka traditioner och gamla seder samexisterar med modernare vanor. Matkulturen kretsar kring grillat kött, vin, nötter och frukt. Granatäpple har ställning som nationell frukt. Kristna helger och historiska händelser firas. Särskilt viktig är årsdagen för folkmordet på armenier i början av 1900-talet.

Familjen spelar en central roll i det armeniska livet. Medlemmarna i en storfamilj bor ofta nära varandra och träffas ofta.

Människor hälsar varmt på varandra, ofta med en puss på kinden eller ett handslag. Att hålla i hand eller länka armar är vanligt bland nära vänner och inom familjen. När en kvinna och en man möts förväntas mannen vara den som tar initiativ till en handskakning. I synnerhet gäller detta på landsbygden.

Armenier är ofta mycket direkta i sitt uppträdande. Att gå rakt på sak även i relativt känsliga samtalsämnen är inte avsett att genera någon, det anses bara inte meningsfullt att gå som katten kring het gröt. Samtal förs också i regel på betydligt närmare avstånd mellan personerna än vad en svensk är van vid.

Det är över lag stor skillnad mellan de större städerna och den armeniska landsbygden i fråga om attityder och beteenden. Det kan gälla allt från att stadsbor rör mer vid varandra under samtalen, till att kvinnor i städerna är betydligt friare i yrkesval och klädsel. Traditionellt, och fortfarande på landsbygden, förutsätts en gift kvinna stanna hemma och ta hand om barn och hushåll. Har hon till exempel idrottat tidigare slutar hon med det när hon gift sig. I Jerevan finns inte längre sådana regler.

I det moderna armeniska arbetslivet gäller visserligen principen om lika lön för lika arbete, men kvinnor hamnar i stor utsträckning i dåligt betalda jobb. I genomsnitt har en kvinna ungefär två tredjedelar av en mans lön. Nästan två tredjedelar av dem som är registrerade som arbetslösa är kvinnor. Det politiska livet i Armenien är också starkt mansdominerat.

Armenier är kända för sin stora gästfrihet. Gäster behandlas med stor respekt och välkomnas ofta med överdådiga måltider. Möten och middagsbjudningar börjar sällan exakt i tid. Att komma en halvtimme för sent till en middag anses inte ofint. Även om ett möte ska komma igång "om fem minuter" kan det i värsta fall dröja flera timmar innan det startar.

Matkultur

Armenisk matkultur kretsar mycket kring grillat kött. Middagsbjudningar gäller ofta grillfester. Att ta med eget vin anses normalt, men är inte nödvändigt. En chokladask eller en blombukett räcker för det mesta som present till värden. Inslagna presenter öppnas sällan direkt inför givarens och andras ögon.

Det är inte riktigt god ton att lämna rester på tallriken vid en middagsbjudning.

Den absolut grundläggande basfödan är bröd och salt, som med tiden fått så djup symbolisk betydelse att "vänskap" ofta definieras utifrån vem man delar bröd och salt med. Det diplomatiska protokollet föreskriver också att utländska gäster välkomnas med bröd och salt.

Granatäpplet betraktas som den nationella frukten och har också en symbolisk koppling till fruktbarhet. Överlag används mycket frukt och nötter i armenisk matlagning. Det finns också mängder av maträtter som bygger på att grönsaker fylls med eller viras kring ris eller köttfärs, till exempel vinblad, vitkål, mangold, auberginer, paprikor, tomater.

Kött- och fiskgrytor innehåller ofta olika slags bönor och tjocka såser, inte sällan baserade på tomater eller yoghurt. Kryddningen är i regel ganska mild.

Även de flesta efterrätter baseras på frukt och nötter.

Armenien producerar många sorters mineralvatten och öl. Vinerna har ofta viss sötma, och det finns flera sorters fruktviner, gjorda på till exempel granatäpplen eller aprikoser. Armenisk konjak har gott rykte och är också en exportvara.

Högtider och helgdagar

Armenierna firar kristna helger som jul och påsk. De flesta övriga helger är tillägnade viktiga händelser i landets moderna historia. En särställning intar minnesdagen över folkmordet i Osmanska riket, som högtidlighålls av armenier i hela världen den 24 april. I Jerevan brukar hundratusentals människor bege sig till monumentet Tsitsernakaberd, där de lägger ned blommor vid en evig låga. Den 24 april 1915 utvisades hundratals armeniska intellektuella från Istanbul, för att senare avrättas. Deportationerna blev inledningen till de fördrivningar och massmord som inleddes senare samma år i de armeniska områdena i östra Turkiet och som pågick ända in på 1920-talet.

Den 9 maj är seger- och fredsdagen, tillägnad både den sovjetiska segern i andra världskriget och armeniska soldaters intåg i staden Shushi (Şuşa på azerisk turkiska) i Nagorno-Karabach 1992, en avgörande händelse i kriget om den armeniska enklaven i Azerbajdzjan.

På republikens dag den 28 maj firar man inrättandet av den första – kortlivade – armeniska republiken 1918. Den 7 december minns armenierna offren för jordbävningen 1988, när den lilla staden Spitak utplånades och minst 25 000 människor miste livet i ett stort område i den nordvästra delen av landet.

Mindre högtidlig och känsloladdad är vartavar, även stavad vardevar, "vattendagen" den 14:e söndagen efter påsk, då det är fritt fram för alla att spruta vatten på var och en som kommer i närheten. Eftersom vartavar infaller mitt i sommaren är de plötsliga duscharna – till och med att intet ont anande få vatten hällt över huvudet från en balkong – en ganska välkommen svalka i hettan. Vartavar kan spåras tillbaka till förkristen tid, när det var en skördehögtid tillägnad vattnets och fruktbarhetens gudinna.

Om våra källor