Azerbajdzjan – Äldre historia

Alexander den store, romare, perser, araber, turkfolk, mongoler och ryssar har invaderat det område som idag utgör Azerbajdzjan. I början av 1800-talet delades landet mellan Iran och Tsarryssland. En kort period av självständighet följde efter den ryske tsarens fall, innan Azerbajdzjan invaderades av Röda armén och blev en sovjetrepublik 1920. I regionen upptäcktes tidigt oljefyndigheter.

Azerbajdzjans första invånare var kanske kaukasiska folk. Skyter har bott här, och området ingick på 800-talet före Kristus i Urartu-riket (jämför ARMENIEN: Äldre historia) och senare i Medien. På 500-talet före Kristus underkuvades mederna av sina släktingar perserna.

År 330 före kristen tideräkning inordnades Azerbajdzjan i Alexander den stores imperium. Styret överläts på persiska vasaller. Enligt en tradition fick landet sitt namn efter vasallen Atropates, vars namn betyder ”skyddad av eld”. Andra källor härleder namnet ur ett persiskt ord för ”eldland”. Namnet kan syfta på bränder som då och då uppstår i ytligt belägna oljekällor (se Geografi och klimat) eller på de ständigt brinnande eldarna i persernas zoroastriska tempel. (Möjligen föddes zoroastrernas profet Zarathustra i Azerbajdzjan).

Perser, araber och turkfolk

Efter vår tideräknings början införlivades Azerbajdzjan i romarriket men kom åter under persiskt/iranskt styre (sassaniderna) på 200-talet.

Med den arabiska erövringen på 600-talet kom islam. Arabernas dominans varade till 1000-talet då ett turkfolk, seldjukerna, kom österifrån och tog över. Seldjukerna assimilerades snart, men deras språk och traditioner vann insteg hos landets dittills persisktalande invånare – förfäderna till dagens azerier. Nu inleddes en kulturell blomstring som varade till 1200-talet.

Efter mongoliska invasioner på 1200- och 1300-talen kom landet åter under iranskt styre från början av 1500-talet. Samtidigt övergick kungamakten i Iran till den azeriska dynastin safaviderna, vars grundare Ismail införde shiaislam som statsreligion. (Perser och azerier var tidigare oftast sunniter.) Under safavidernas styre cirka 1500–1700 gjorde Osmanska riket flera försök att erövra Azerbajdzjan, men senare expanderade istället Tsarryssland på Irans bekostnad. Genom fredsavtal 1813 och 1828 delades Azerbajdzjan mellan Ryssland och Iran. Delen norr om floden Araz som nu utgör dagens självständiga Azerbajdzjan tillföll Ryssland.

Olja hade sedan gammalt tillvaratagits och sålts som lampolja, smörjolja eller, från 1700-talet, som råvara för fotogen, men först i och med industrialismen och den gryende bilismen insåg man värdet i Azerbajdzjans oljetillgångar. Runt 1870 kom oljeutvinningen i Baku i gång på allvar. En ny borgarklass växte fram som till stor del bestod av inflyttade ryssar, västeuropéer och armenier. 1876 grundade de svenska bröderna Ludvig och Robert Nobel en oljefirma i Baku. Vid förra sekelskiftet utvanns under några år mer än hälften av all råolja i världen i trakten kring Baku.

Allt fler penningstarka utlänningar flyttade in. Delvis som en reaktion växte en nationellt sinnad azerbajdzjansk intelligentia fram. Många drömde om att ena turkiska eller muslimska folk över nationsgränserna, något som ledde till motsättningar med de kristna armenier som bodde i landet. I kaoset efter Tsarrysslands nederlag i det rysk-japanska kriget 1905 utbröt våldsamma konflikter mellan azerier och armenier. Många byar förstördes och tusentals människor på båda sidor miste livet.

Sovjetisk republik

Snart efter oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 tog en nationalistisk regering över och utropade Azerbajdzjans självständighet den 28 maj 1918. Landet blev världens första muslimskt befolkade republik. De knappa två åren av självständighet blev dock kaotiska. Det oljerika landet ockuperades av olika länders arméer, och särskilt Baku blev skådeplats för blodiga uppgörelser mellan armenier och azerier. 1920 invaderades Azerbajdzjan av Röda armén, och landet omvandlades till en sovjetrepublik.

Kommunistpartiet blev enda tillåtna parti och regimkritik tolererades inte. Säkerhetspolisen fick befogenheter att stävja alla protester.

När Sovjetunionen bildades år 1922 slogs Azerbajdzjan samman med Armenien och Georgien till Transkaukasiska sovjetrepubliken. 1936 blev Azerbajdzjan på nytt en egen sovjetrepublik.

Sovjetstyret gick hårdare fram mot den azeriska kulturen än mot till exempel den armeniska. Många moskéer och minnesmärken sprängdes och religiösa ledare förföljdes. Bytena av alfabet – från arabisk till latinsk skrift och senare till kyrillisk – isolerade landet från det iranska Azerbajdzjan och skar av rötterna till den gamla kulturen.

Azerbajdzjan drabbades också av sovjetledaren Josefs Stalins kollektivisering av jordbruket och utrensningar på 1930-talet.

Kollektiviseringen av jordbruket innebar att all mark förstatligades och övergick i så kallade kolchoser, som på papperet ägdes kollektivt, eller i stora statsjordbruk, sovchoser. Välbärgade bönder, så kallade kulaker, förvisades med sina familjer till avlägsna landsdelar där flertalet dog.

Samtidigt inleddes en intensiv industrialisering, där man särskilt satsade på den tunga industrin. Ett system för central planstyrning av hela ekonomin byggdes upp. Denna ”revolution uppifrån” slog sönder den tidigare ekonomiska och sociala strukturen i samhället och gjorde alla människor beroende av staten för sin försörjning.

Den stalinistiska terrorn mot så kallade folkfiender under åren 1934–1938 slog mot alla sektorer av samhällslivet. Människor avrättades, deporterades eller dog i läger. Många framstående medlemmar av kommunistpartiet i Azerbajdzjan drabbades av Stalins terror.

Azerbajdzjans uppgift inom Sovjetunionen var att förse andra sovjetrepubliker med olja, jordbruksprodukter och lättare industriprodukter.

Under andra världskriget utgjorde olja från Azerbajdzjan bas för drivmedel i de sovjetiska stridsvagnarna och nazisterna gjorde flera misslyckade försök att erövra oljekällorna, men i stort undgick Azerbajdzjan att drabbas av strider under kriget.

I slutskedet av kriget ockuperade sovjetiska Röda armén det iranska Azerbajdzjan i ett försök att förena den azeriska befolkningen i norra Iran med sovjetiska Azerbajdzjan men de sovjetiska ockupationsstyrkorna tvingades dra sig tillbaka efter brittisk-amerikanska påtryckningar.

Om våra källor