Azerbajdzjan – Befolkning och språk

Majoritetsbefolkningen i Azerbajdzjan kallas azerer, azerier eller azerbajdzjanturkar. De är ett turkisktalande folk av blandat ursprung. Azeriernas historiska bosättningsområde sträcker sig långt in i nordvästra Iran, nästan ända fram till den iranska huvudstaden Teheran, men den azeriska centralorten i Iran är staden Tabriz. Det bor många fler azerier – kanske 20 miljoner – i Iran än i det självständiga Azerbajdzjan.

Landets invånare brukar oavsett etnisk grupp kallas azerbajdzjaner.

Över 90 procent av befolkningen är azerier. Omkring 600 000 är internflyktingar från enklaven Nagorno-Karabach som ligger i Azerbajdzjan men där majoriteten av invånarna är armenier. När armenierna i Nagorno-Karabach utropade självständighet i början av 1990-talet utbröt det så kallade första Karabach-kriget då Armenien ockuperade Nagorno-Karabach, vilket fick de flesta azerier i området att fly därifrån. Kriget fick också 200 000 azerier i själva Armenien att fly till Azerbajdzjan samtidigt som 300 000 armenier lämnade regeringskontrollerade områden i Azerbajdzjan och tog sig till Armenien. Hösten 2020 återtog Azerbajdzjan delar av Nagorno-Karabach och buffertområden, och i en blixtoffensiv hösten 2023 återtog Azerbajdzjan kontrollen över hela Nagorno-Karabach vilket ledde att majoriteten av alla armenier i enklaven flydde till Armenien. Efter det rapporterades att många armenier gav sig av från enklaven igen. Efter Azerbajdzjans blixtoffensiv mot Nagorno-Karabach i september 2023 (se Inrikespolitik och författning).

Många ryssar som tidigare bott i Azerbajdzjan lämnade landet efter självständigheten från Sovjetunionen 1991. Om övriga minoriteter är inte mycket känt. Flera små grupper talar kaukasiska språk, som lezginerna (också kallade leshgier), som bor i nordöst liksom i ryska Dagestan. En annan kaukasisk minoritet, som också finns representerad i Dagestan, är avarerna. Azerbajdzjans kurder har till en del assimilerats bland azerierna.

Över 10 000 tjetjener flydde till Azerbajdzjan under krigen i Tjetjenien 1994–1996 och 1999–2005. De flesta tros ha fortsatt till Europa, bland annat på grund av den dåliga behandling de utsattes för i Azerbajdzjan, där myndigheterna misstänkte många för att vara islamistiska terrorister.

Azerbajdzjans officiella språk är azeriska (azerbajdzjanska), som också är modersmål för de flesta. I huvudstaden Baku finns dock azerier som långt tillbaka i tiden övergick till att tala ryska. Azeriska är ett turkiskt språk som är nära släkt med det som talas i Turkiet. Skillnaden mellan azeriska och turkiska är ungefär lika stor som den mellan svenska och norska eller danska.

I enklaven Nagorno-Karabach är armeniska officiellt språk. I mars 2021 fick även ryska ställning som officiellt språk där.

Efter att fram till 1929 ha använt arabisk skrift påtvingades azerierna i Sovjetunionen det latinska alfabetet trots kraftigt motstånd från azeriska intellektuella. 1939 ersattes detta i sin tur, på order från Moskva, av det kyrilliska alfabetet.

Efter självständigheten från Sovjetunionen återgick man stegvis till det latinska alfabetet av turkisk modell, som sedan 2001 är landets officiella skriftspråk. Den 1 augusti är ”det nationella alfabetets dag”.

Azerbajdzjansk uttalsguide

C = dj
Ç = tj (med tydligt t-anslag)
Ə ə = ungefär ett kort ä
Ğ ğ = ett svagt strupljud, knappt hörbart
I ı = ungefär som engelsk obestämd artikel a; i med prick över är ett vanligt i
J = tonande zj som i franska je
O = å
X = ch (som i tyska lachen)
Q = g (med en dragning åt k)
Ş ş = sch
Ü = någonstans mellan y och ett långt o som i svenskans stor
Y = j

Om våra källor