Azerbajdzjan – Kultur

På azerisk mark skapades mellan 1000-talet och 1200-talet litterära klassiker på persiska, som Astronomi av Abul Hasan Shirvani och den romantiska verssamlingen Kamseh av Nizami Gəncəvi. Även azeriskan blev ett viktigt litteraturspråk under närmast följande århundraden, innan språket fick konkurrens från den osmanska turkiskan.

I Bagdad bodde Mehmed bin Süleyman Fuzuli (1494–1556), den klassiska tidens mest betydande turkiska författare, även om han också skrev på persiska och arabiska. På azeriska skrev han både poesi och prosa, däribland Laila och Majnun och det satiriska verket Klagoboken.

Av den azeriska arkitekturen från denna tid, som kombinerar inflytande från öst och väst, finns många lämningar både i Azerbajdzjan och i Iran. Bakus gamla stad är kulturminnesskyddad av Unesco. Med hjälp av oljepengar har den delen av staden rustats upp, samtidigt som man byggt de skyskrapor som kallas Lågorna, ritade av den Bagdadfödda men Londonbaserade arkitekten Zaha Hadid.

Efter den ryska erövringen upplevde Azerbajdzjan under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet en kulturell renässans, delvis understödd med pengar från den växande oljeindustrin. En av tidens förgrundsgestalter var dramatikern och filosofen Mirzə Fətəli Axundov (1812–1878). Han skrev på azeriska liksom Hüseyn Cavid (1882–1941), pjäsförfattare med historiska motiv.

Den traditionella azeriska musiken har förts vidare genom århundradena av särskilda ”verssångare”, ashuger, som framfört sånger till ackompanjemang av stränginstrumentet kobuz. Üzeyir Hacıbəyov (1885–1948) gjorde sig känd genom att använda traditionella instrument och teman i sina kompositioner. Han skrev bland annat de första operorna i den islamiska världen.

När Azerbajdzjan blev en del av Sovjetunionen på 1920-talet undertrycktes den azeriska kulturen i enlighet med den kulturella likriktning som rådde inom sovjetsystemet. Azerbajdzjanska monument, moskéer och arkiv förstördes. Azerbajdzjan blev dock ett centrum för populärmusik som spreds till de turkisktalande folken i sovjetiska Centralasien. Efter frigörelsen från sovjetväldet uppges kulturlivet ha fått ett uppsving igen. Det moderna kulturlivet är dock starkt koncentrerat till huvudstaden Baku.

Författaren Akram Aylisli blev 2013 fråntagen hederstiteln "folkets författare" och sin särskilda kulturarbetarpension – som han tilldelats av presidenten – för att han i romanen Stendrömmar skrivit om våld mellan azerbajdzjaner och armenier i början av 1990-talet. Aylisli uteslöts också ur Azerbajdzjanska författarförbundet och hans böcker brändes offentligt. Han utsattes för fysiska hot och övervägde att lämna landet.

En kulturhändelse av lättare slag var segern i melodifestivalen Eurovision Song Contest 2011, med en sång med svenska upphovsmän. Segern beskrevs som en framgång för azerbajdzjansk kultur och innebar att tävlingen 2012 arrangerades i Baku.

I alla de tre kaukasiska länderna finns stolta textiltraditioner. Den mer industrialiserade tillverkning som förekom under sovjettiden försämrade kvalitén på både materialet och handarbetet, men har gjort äldre mattor, sadelväskor, saltväskor och andra bruksföremål i mycket skiftande tekniker till internationellt eftersökta samlar- och museiföremål. I det huvudsakligen muslimska Azerbajdzjan kan produktionen av bönemattor ha bidragit till att bevara kunskaperna. I nutiden har hantverket identifierats som en bransch med exportpotential. Ett halvt dussin vävarskolor tillvaratar traditioner från orter som Shirvan, Gendje och Quba. Ett mattmuseum finns i Baku sedan 1960-talet.

Kultur och kunnande runt Azerbajdzjans och Turkiets tedrickande har tagits upp av FN-organisationen Unesco som immateriellt kulturarv.

Om våra källor