Azerbajdzjan – Seder och bruk

Även om de flesta azerier definierar sig som muslimer har 70 års sovjetstyre gjort att religionen har ganska liten påverkan på vardagslivet. Men inflytandet från islam märks ibland, bland annat genom en försiktighet med direkt fysisk kontakt mellan könen – åtminstone offentligt och mellan personer som inte är närmare bekanta.

En rejäl handskakning är det normala sättet att hälsa på en azerier. Män emellan, om de redan känner varandra, och kvinnor emellan åtföljs gärna handslaget av en puss på vänster kind. En man som hälsar på en kvinna bör vänta på att hon ska räcka fram handen.

Nästan alla formella kontakter förutsätter viss social islossning för att man ska få något gjort. Vänskaplig konversation om mat, fritidsintressen, familjen eller andra ofarliga ämnen banar väg för det verkliga ärendet. Politik är oftast inte ett lämpligt samtalsämne. Den äldre generationen, som vuxit upp i Sovjetunionen, har fått lära sig att politik är för dem där uppe, inte för vanligt folk. I dagens diktatur föredrar också de flesta att hålla tyst. Generellt är dock de yngre mindre rädda för regimen än de äldre.

Vid ett besök i ett azeriskt hem går det bra att vara vardagligt klädd, men man bör se proper ut. Hos de flesta förutsätts man ta av sig skorna. Ibland kan man få låna tofflor. Ha gärna med en present, och överlämna den med höger hand. Det kan räcka med sötsaker eller en blomsterbukett, och i så fall ett udda antal blommor eftersom jämna buketter bara används vid begravningar.

Hälsa noga på alla som är närvarande. Yngre hälsar alltid först på de äldre, liksom det alltid är de äldre som blir serverade först vid måltiden.

Mat och måltider

Maten spelar stor roll. Inte minst finns stort utbud av frukt och grönsaker, även om måltider ändå domineras av kött hos dem som har råd. I vardagssammanhang är en matig soppa den vanligaste rätten. Det finns åtminstone ett trettiotal varianter, varav många baseras på yoghurt. Düşbərə är en prisad soppa gjord på buljong med små lammköttsfyllda ravioli med syrlig grädde och vitlök som tillbehör.

Risrätten plov (pilaff) kan varieras med hur många kombinationer som helst av kryddning och tillbehör.

Precis som i Turkiet och Grekland kan man hitta vinbladsdolmar, oftast fyllda med ris och lammfärs och kryddade med mynta, fänkål eller kanel. Badımcan dolması består av tomater, paprikor och auberginer fyllda med lammfärs och kikärter. Köttfärs finns också i degknytena i düşbərə. Grillat kött, kebab, finns i många former, i regel serverade med grönsaker, ost och bröd, gärna det osyrade tunnbrödet lavaş.

Maten sköljs för det mesta ned med mineralvatten, men det finns inhemskt öl. De flesta måltider avslutas med te och lite frukt eller något sött bakverk, oftast fyllt med nötter, med namn som paxlava, şakarburaeller girmapadam.

Släkt och familj

Det azeriska samhället är mycket familjeorienterat och klantänkandet är fortfarande starkt. Inom klanen eller storfamiljen förutsätts alla hjälpa varandra, till exempel med att skaffa arbete. Att ta ledigt från jobbet för att en släkting är sjuk eller har problem betraktas som normalt och rimligt. Detta traditionella månande om de närmaste kan i det moderna samhället leda till korruption, allra främst manifesterad i den stormrika härskarfamiljen Aliyev (Əliyev). Politiska beslut på hög nivå är inte sällan grundade på omsorg om klanens bästa.

I det moderna Baku kan trendriktigt klädda kvinnor förefalla starka och självständiga, men Azerbajdzjan är i högsta grad ett manssamhälle. Kvinnor sitter sällan och spelar det populära brädspelet nard på en teservering, de har fullt upp med att ha maten klar i hemmet. De starka familjebanden gör det också närmast uteslutet att frivilligt avstå från att skaffa barn.

Helger och högtider

De flesta azeriska helger är sekulära. De enda muslimska högtider som är arbetsfria allmänna helger är id al-fitr eller ramazan bayrami, som avslutar fastemånaden ramadan, och offerhögtiden id al-adha, eller qurban bayrami. Det riktigt stora folkliga firandet sker under det traditionella nyåret novruz, numera kallad vårfestivalen, som infaller under en hel vecka med kringliggande veckoslut i mars. Det "vanliga" nyåret firas i två dagar, och i januari infaller också martyrernas dag, även kallad qara yanvar (svarta januari), då man hedrar de över 130 civila som dödades av sovjetiska soldater i Baku 1990.

Internationella kvinnodagen den 8 mars är allmän helgdag sedan sovjettiden. Sedan dess firar man också segerdagen den 9 maj, Sovjetunionens seger i andra världskriget mot nazisterna. Grundandet av den azerbajdzjanska republiken 1918 firas den 28 maj, de väpnade styrkorna har sin helgdag den 26 juni, landets flagga hyllas den 9 november och nyårsafton sammanfaller med azerbajdzjanernas internationella solidaritetsdag, till minne av hur Folkfronten lät montera ned gränshindren mellan Sovjetunionen och Iran den 31 december 1989.

Nationella räddningsdagen i mitten av juni är instiftad till minne av Heydər Əliyevs maktövertagande 1993.

Många andra företeelser i samhället har också sin egen dag, men med bibehållen arbetsplikt. Ganska många av dagarna är hyllningar till yrkesgrupper. Bland dem kan nämnas skattemyndighetens dag den 11 februari, åklagarnas dag den 1 oktober och Baku-tunnelbanans personaldag den 8 november.

Om våra källor