Bosnien och Hercegovina – Befolkning och språk

Bosnien har tre dominerande folkgrupper: bosniaker, serber och kroater, som har en särställning i grundlagen. Motsättningar dem emellan hotar fortfarande att slita itu landet. Folkmängden minskade kraftigt under inbördeskriget 1992–1995 och har fortsatt stadigt nedåt.

Uppgifterna om befolkningens storlek var länge osäkra efter kriget, men en folkräkning 2013 (en senare räkning ställdes in på grund av covid) visade att befolkningen då uppgick till 3,5 miljoner invånare – nästan en femtedel färre än vid krigsutbrottet två årtionden tidigare. Därefter har folktalet fortsatt att sjunka på grund av utflyttning, lågt barnafödande och åldrande.

Före kriget levde folken sida vid sida och många familjer var blandade, även om det fanns regioner där en av de tre grupperna dominerade. En betydande andel människor föredrog att identifiera sig som jugoslaver. I samband med kriget tvingades många att välja sida. Kriget ledde till stora folkomflyttningar, bland annat genom ”etnisk rensning”.

De tre stora grupperna definieras nu som ”konstituerande folkgrupper” och utgör en bärande del av landets statsskick (se Inrikespolitik och författning). Det finns också 17 erkända nationella minoriteter, bland vilka romerna är flest.

”Muslimer” var före kriget den officiella och tämligen oomstridda benämningen på invånare vars förfäder omvänts till islam under Osmanska riket (se Äldre historia). För att inte blanda ihop etnicitet med religion har bosniaker efter hand blivit den vedertagna termen. Bosnienserber och bosnienkroater används ibland om de andra två grupperna, för att skilja dem från invånare i Serbien och Kroatien. Bosnier är termen för alla medborgare i landet.

Folkräkningen 2013 hade en politisk dimension eftersom ändringar jämfört med den föregående folkräkningen – gjord 1991 i det dåvarande Jugoslavien – kunde leda till krav på ändringar i folkgruppernas representation. När resultatet presenterades avvisades det också av bosnienserberna, på grund av oenighet om den metod som använts för att samla in data. Oenigheten gjorde att de officiella siffrorna publicerades först vid halvårsskiftet 2016.

Folkräkningen visade att bosniakerna utgjorde 50 procent av befolkningen, medan knappt 31 procent var serber och drygt 15 procent kroater. Resterande knappt 4 procent identifierade sig i folkräkningen som ”annat” eller svarade inte.

Bosnien är i dag i praktiken ett etniskt segregerat land. De flesta serber bor i Republika Srpska, medan kroater och bosniaker dominerar var sin del av Federationen. Kroaterna är i allmänhet bosatta i de södra och västra delarna, medan bosniakerna utgör majoriteten i de centrala områdena. 

På grund av kriget sjönk den förväntade livslängden till under 70 år. Den har sedan dess stigit igen och närmar sig europeisk normalnivå.

Under kriget flydde hälften av invånarna – över 2 miljoner människor – till andra länder eller inom Bosnien. Uppskattningar om hur många som dödades är osäkra men brukar hamna på drygt 100 000. En majoritet av dem var bosniaker, och runt hälften civilpersoner.

Enligt fredsavtalet ska fri rörlighet råda i hela landet och flyktingar ska kunna återvända till sina gamla hem. Återflyttningen gick trögt i början men efter ett årtionde hade 1 miljon flyktingar återvänt till sina hemtrakter, varav knappt hälften från utlandet. Ändå finns fortfarande uppskattningsvis 80 000–90 000 internflyktingar i landet. Även om en majoritet av dem som fördrevs från sina hem under kriget har återfått rätten till sina hus och annan egendom har det spända läget mellan folkgrupperna resulterat i att många familjer ändå inte kunnat återvända.

Över hälften av dem som flydde från Bosnien under kriget har aldrig återvänt. Och utflyttningen fortsätter. Omkring 50 000–70 000 människor, främst unga, lämnar landet varje år. Tyskland, Österrike och Slovenien är de länder dit flest bosnier beger sig. Om utflyttningen fortsätter kan befolkningen halveras till 2050, enligt FN:s beräkningar.

Det officiella språket i Jugoslavien var, från 1954, serbokroatiska. Kroater och muslimer använde det latinska alfabetet medan serberna vanligen skrev med kyrilliska bokstäver, men alla ansågs tala dialekter av samma språk. Efter Jugoslaviens sönderfall betraktas serbiska, kroatiska och bosniska (samt montenegrinska) som skilda språk, även om folk kan kommunicera över språkgränserna utan större problem. Uppdelningen är i huvudsak politisk, men får stora återverkningar i bland annat skolfrågor. Samtliga är sydslaviska språk som utgör en undergrupp på det indoeuropeiska språkträdet.

Om våra källor