Finland – Befolkning och språk

Finland är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Invånarna är främst koncentrerade till de södra och sydvästra delarna av landet, där de fem största städerna ligger. I norra Finland bor det endast fem invånare per kvadratkilometer.

En utmaning för Finland är att befolkningstillväxten är mycket låg, samtidigt som befolkningen i snitt blir allt äldre. 2020 var en av fem finländare 65 år eller äldre. Enligt prognoser fram till 2030 kommer snart en av fyra att vara över 65 år.

Nio av tio invånare har finska som modersmål. I landet finns också en svensktalande minoritet, kallad finlandssvenskar, som utgör fem, sex procent av befolkningen. Därutöver finns en liten minoritet av samer på ungefär 9 000 personer. Liksom i Sverige är det svårt att precisera hur många som är samer. Många har både samiskt och finskt påbrå och kan känna samhörighet med båda folkgrupperna.

Finlandssvenskarna bor huvudsakligen i området runt Helsingfors, i de sydvästra kusttrakterna och i Österbotten kring Vasa. I stort sett alla invånare på Åland, kallade ålänningar, talar svenska (se Åland).

Samerna är Finlands enda ursprungsbefolkning. De har sedan 1973 ett folkvalt sameting i finska Lappland med kulturellt självstyre, det så kallade samiska hembygdsområdet. Landskapet Lappland utgör drygt en sjättedel av Finlands yta och det samiska hembygdsområdet omfattar lite mer än de nordligaste kommunerna i det landskapet.

Romers bosättning i Finland går tillbaka till 1500-talet och romerna har i dag finska som första språk. Etnisk härkomst registreras inte, men inom den romska gruppen talar man om antalet som drygt 10 000 personer. Ytterligare några tusen finsktalande romer finns i Sverige.

Finlands folkmängd har varierat över tiden. Antalet invånare femfaldigades mellan 1809 och 1965, trots att omkring 370 000 finländare utvandrade i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, de flesta till Nordamerika. Efter krigen 1939–1944 (se Äldre historia) blev runt en tiondel av befolkningen hemlös när Finland bland annat tvingades lämna ifrån sig stora delar av Karelen i sydöst till Sovjetunionen. De 450 000 karelare som då flydde till Finland erbjöds småbruk, som styckades av från statlig eller privatägd jord. I kombination med höga födelsetal under 1940-talet och stor inflyttning till städerna ledde detta till att befolkningen i södra och sydvästra Finland ökade snabbt. 

Från utvandring till invandring

Under 1960-talet började många finländare utvandra till Sverige. 1969 och 1970 var utflyttningen till grannlandet i väster så stor att Finlands befolkning minskade. Fler än en halv miljon finländare har sedan 1945 flyttat till Sverige på jakt efter arbete, högre lön och bättre bostäder. Över hälften av dem har senare återvänt till hemlandet. Numera väljer finländare som flyttar utomlands i första hand att bosätta sig i Sverige, Storbritannien eller USA.

Under 1990-talet började den tidigare strikta finländska invandringspolitiken luckras upp något och flyktingkvoten höjdes i etapper. Som följd började människor från andra länder söka sig till Finland. 2015 var närmare 230 000 utländska medborgare bosatta i landet. De flesta var ryssar eller ester och hade kommit till Finland på grund av familjeanknytning, arbete eller studier. 2022, då Ryssland inledde ett invasionskrig mot Ukraina och drog på sig internationella sanktioner, flyttade drygt 6 000 ryska medborgare till Finland. Det var ungefär dubbelt så många som det årliga genomsnittet sedan 1990.

Finland tillhörde länge de länder i Europa som tog emot lägst antal asylsökande. 2005 sökte cirka 11 500 personer asyl, medan antalet föll till cirka 3 000 personer 2011. De flesta som sökte asyl 2011 kom från Irak, Somalia, Ryssland eller Afghanistan. Det året beviljades 1 271 personer asyl.

Till följd av ökade flyktingströmmar till Europa tog Finland under 2015 emot 32 500 asylsökande, varav drygt 20 000 var irakier. Det var nästan tio gånger fler asylsökande än 2014 och det fjärde högsta antalet bland Europas länder i förhållande till invånarantalet. 2015 började rapporter komma om att medborgargarden – vissa med band till nynazistiska grupper – hade bildats i några orter där asylboenden byggts. Gardena sade sig skydda lokalbefolkningen från ”islamiska inkräktare”. 2016 hade flertalet irakier tagit tillbaka sin asylansökan och många hade återvänt till hemlandet. En av orsakerna var att myndigheterna hade gjort det svårare att få asyl. 2015 fick 1 628 personer asyl.

Finland tar årligen emot drygt 1 000 kvotflyktingar som valts ut av FN. Under det första året efter Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina sökte cirka 50 000 ukrainare asyl. Med stöd i EU:s massflyktsdirektiv har flyktingar från Ukraina tidsbegränsade uppehålls- och arbetstillstånd i alla EU:s medlemsländer. 

Stramare invandringspolitik är en av de riktlinjer som införts av den regering som tillträdde 2023.

Språk

Finska är ett finsk-ugriskt språk, nära besläktat med estniska och karelska och på längre håll med samiska, mordvinska och ungerska. Finska och svenska är jämbördiga officiella språk i Finland sedan 1922, betraktade som nationalspråk. Från 1992 är även samiska officiellt språk i de områden i norr där det bor många samer (i själva verket antas en majoritet av samerna vara bosatta utanför det samiska kärnområdet). Ålands status som svenskspråkig region garanteras av en internationell konvention från 1921.

Det svenska språkets ställning var omstridd och central i finländsk inrikespolitik ända till andra världskriget, då finnar och finlandssvenskar gjorde gemensam sak i andra, mer brännande nationella frågor. Ändå väcker språkfrågan fortfarande debatt. Samtidigt som behovet av kunskaper i engelska och andra språk vuxit, inte minst genom Finlands EU-inträde, har den obligatoriska svenskundervisningen i finländska grundskolor ifrågasatts. Regeringen beslöt 1993 att behålla obligatoriet, men 2004 avskaffades kravet på att det andra nationalspråket måste ingå i studentexamen. Svenskundervisningen kallas ibland av dess motståndare för tvångssvenska. Stödet för svenskundervisningen har varit starkast i de kommuner där svenska talas, medan motståndet har varit störst i mellersta och östra Finland.

Kommuner där de svensktalande utgör minst åtta procent av befolkningen måste erbjuda samhällsservice på båda språken. Dessa kommuner klassas som tvåspråkiga. Sedan 2003 krävs språkkunskaper i antingen svenska eller finska för att få finländskt medborgarskap.

Bland minoritetsspråken har även samiska och romani en särställning, och finländare som talar teckenspråk har särskilda rättigheter som är inskrivna i grundlagen. I de finländska skolorna kan även elever med andra modersmål få särskild språkundervisning. De största språken efter finska och svenska är ryska, estniska, engelska, somaliska och arabiska.

För en rikssvensk kan det ibland behövas viss översättning från finlandssvenska. Några exempel: Statsrådet avser i Finland hela regeringen, inte en enskild minister. Rikspolischefen i Finland bär titeln polisöverdirektör. Abiturient är den som vill ta studentexamen, och det medför ett krav på att genomgå slutprov. (I Sverige är proven för studentexamen avskaffade.) En variant på det som i svenska skolor kallas "nollning" heter i Finland konventsintagning.

Om våra källor