Finland – Jordbruk och industri
Drygt sju procent av Finlands yta används för jordbruk. Merparten av gårdarna är numera medelstora och mekaniserade. I öster och norr produceras mycket mjölk, medan jordbruket i söder och väster domineras av spannmålsproduktion och djuruppfödning för köttproduktion. Industrin producerar mestadels metall- och verkstadsprodukter, men skogsindustrin ger viktiga inkomster.
Fram till efter millennieskiftet var mjölkproduktion den i särklass viktigaste näringen inom lantbruket, men fler bönder har nu övergått till att odla spannmål. I vissa delar av landet dominerar fortfarande mjölkproduktionen.
Antalet gårdar minskar, samtidigt som genomsnittsgården har blivit större, cirka 50 hektar 2020 (vid det laget nästan samma snittstorlek som på svenska gårdar). 1960 sysselsatte jordbruket fortfarande 36 procent av arbetskraften, nu arbetar knappt 1 procent inom näringen. Liksom i Sverige är lantbrukarnas medelålder så hög att det bekymrar beslutsfattare, men böndernas medelålder är inte lika hög som i Sverige.
I sydvästligaste Finland är växtperioden (då dygnets medeltemperatur håller sig över fem plusgrader) 180 dagar, i nordöst bara 120 dagar. Både torka under våren och frost kan skada grödorna.
Korn är det mest odlade sädesslaget, och det äldsta. Ojäst kornmjölsbröd, rieska, är populärt, en tradition som också finns i finsktalande bygder i Norrbotten. Mjukt bröd har blvit populärt även i Finland, men veteodling började först på 1900-talet. Både havre och råg är viktiga för matproduktionen. (I en omröstning 2016 där 10 000 finländare deltog utsågs rågbrödet till nationalrätt.) I bland annat Österbotten är potatis en viktig gröda medan sockerbetor odlas i södra Finland. Vallväxter skördas till hö, viktigt som foder till djuren. En tredjedel av gårdarna sysslar med köttproduktion, framför allt nöt- och fläskkött. I Lappland bedrivs omfattande renskötsel.
Sedan 1960-talet har Finland varit självförsörjande på baslivsmedel som potatis, mjölk, kött och ägg. Tidigare kunde överskottet från jordbruket säljas utomlands med hjälp av exportsubventioner, men nya regler infördes 1995 i samband med att Finland gick med i EU.
På grund av det kalla klimatet får många bönder, framför allt i glesbygderna i norr, ekonomiskt stöd, både från EU och från den finländska staten. Arktiskt klimat och det faktum att gårdarnas storlek fortfarande är liten jämfört med hur det ser ut i flertalet andra EU-länder gör att jordbruket skulle ha svårt att överleva utan stöd. Intäkterna skulle vara för små för att täcka kostnaderna för produktionen. (I alla EU-länder får lantbruket stöd för att produktionen ska säkras. Det finns stöd av flera olika slag: helt EU-finansierade, helt nationellt finansierade och samfinansierade mellan EU och medlemslandet.) Finland är indelat i stödområden, så att framför allt produktionen av mjölk och kött får mer stöd ju längre norrut den sker.
I Finland finns ungefär 400 pälsdjursfarmer som föder upp rävar och mink. Nästan alla gårdarna finns i Österbotten. 2023 konstaterades att djur på ett antal gårdar smittats av fågelinfluensa. Oro finns för att ett muterat virus ska kunna smitta från djur till människa, och Livsmedelsverket som övervakar djurhälsan beslöt ta prover på samtliga gårdar. Där smittan är spridd får ägarna order att avliva djuren. Problemen runt branschen rapporteras också ha lett till att pälsdjursuppfödare har svårt att få banklån. En namninsamling för förbud har fått ihop så många namn att riksdagen kommer att ta upp frågan.
Skogsbruket är en betydelsefull näring som ger råvara till landets viktiga pappers- och trävaruindustri. För många bönder är skogsbruk en bisyssla. Nästan två tredjedelar av skogen ägs av privatpersoner eller familjer, medan runt en tredjedel är statsägd. Bara en bråkdel av skogen tillhör privata skogsbolag.
Fisket har numer ganska liten betydelse. Främst fångas strömming och skarpsill och dessutom föds stora mängder regnbåge upp i fiskeodlingar.
Industri
Industriproduktionen är framför allt koncentrerad till landets södra delar och längs kusten. Industrialiseringen tog fart på allvar först efter andra världskriget och skedde till stor del med utländska lån. Under hela efterkrigstiden har industriproduktionen varit en förutsättning för ekonomisk tillväxt och välstånd.
Sedan 1980-talet har finländska storföretag utvecklats till multinationella företag som sysslar med högteknologisk produktion. Till de mest kända företagen hör Wärtsilä, som förr var särskilt omtalat som skeppsvarv med tillverkning av isbrytare. Efter andra världskriget, när Finland betalade krigsskadestånd till Sovjetunionen (se Modern historia) utgjordes en del av betalningen av isbrytare.
I början av 2024 gjorde ett Åbobyggt kryssningsfartyg, som beskrivs som världens hittills största, sin jungfrufärd. Fartyget drivs med flytande fossilgas (LNG), har 20 däck och är 365 meter långt. Eiffeltornet i Paris är som jämförelse 330 meter högt. Med 2 350 personer enbart i besättningen kommer det att vara registrerat i Bahamas men ha Miami i USA som hemmahamn.
Skogsindustrin är fortfarande betydelsefull för landets ekonomi, men numera är metall- och maskinindustrin viktigare. Den finländska skogsindustrin är en av de mest produktiva i världen. Även tillverkningen av kemikalier och kemiska produkter har ökat kraftigt under de senaste årtiondena.
Framgångar på exportmarknaden ledde på 1990-talet till en snabb ökning av industriproduktionen. Då etablerade sig internationella storföretag i Finland och finländska företag började åter investera utomlands när ekonomin tog fart efter de värsta krisåren i början av decenniet. Under den perioden utvecklade Finland dessutom en högteknologisk industri inriktad på bland annat informations- och teleteknik. Landets största och mest framgångsrika företag var under många år elektronikföretaget Nokia, som var en av de ledande tillverkarna av mobiltelefoner. Men från 2008 blev Nokias ställning kraftigt försvagad, bland annat på grund av ökad konkurrens, och företaget sålde senare sin mobiltelefonienhet.
Många finländska företag har flyttat produktion till länder med lägre löner och bolagsskatter än Finland. Det gäller exempelvis de välkända textilföretagen Marimekko och Nanso och porslin- och keramiktillverkaren Arabia. Flera företag har slagits samman med svenska bolag, till exempel Stora Enso, som är verksamt inom skogs- och massaindustrin, och telekommunikationsföretaget Telia Sonera.
Under det första årtiondet efter millennieskiftet gick utvecklingen inom industrin betydligt långsammare än under 1990-talet. Tillväxten avmattades bland annat på grund av minskad efterfrågan på exportmarknaden, i synnerhet under den globala finanskrisen 2008–2009. Under 2010-talets första år föll industriproduktionen ytterligare, bland annat till följd av höga lönekostnader. Särskilt svårt hade mobiltelefonin (på grund av hård konkurrens) och pappersindustrin (vikande efterfrågan, samma fenomen som satt press på massaindustrin i Sverige). Skogsindustrin försöker rikta in sig på andra produkter, inte minst kartongtillverkning, som till skillnad från tidningspapper har vuxit i betydelse tack vare näthandeln.
Fredrikshamn vid Finska viken, nära ryska gränsen, är landets största utskeppningshamn för sågvirke. Merparten av virket går till den brittiska marknaden.
Flera stora satsningar på nya fabriker har pågått de senaste åren, både sågverk och massafabriker. Vid sidan av papper, kartong och byggvaror tillverkar skogsindustrin bland annat biobränslen, tallolja, terpentin och textilmaterial.
Välj kapitel här
Mer läsning finns här!
I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.
Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.
Tipsa gärna dina vänner!
