Finland – Seder och bruk

Finland är ett av Europas mest enhetliga länder i fråga om befolkning och kultur. Trots starka influenser från bland annat Sverige, Tyskland och Ryssland har Finland lyckats behålla sitt språk och många traditioner. Viss skillnad råder mellan kustområden som traditionellt är mer påverkade av skandinavisk och tysk kultur och inlandet där finska traditioner är som starkast.

Den största minoriteten, finlandssvenskarna, känner samhörighet med Finland samtidigt som de har starka kulturella band till Sverige. På Åland firas till exempel midsommar på samma sätt som i Sverige. Ordet finländare betecknar alla invånare i Finland, medan finnar är de invånare som har finska som modersmål.

Anspråkslöshet är en omhuldad attityd bland finländare. Att framhäva sig själv uppfattas ofta som negativt. Bilden av den tillbakadragna finnen har dock förändrats i takt med att den yngre generationen tar in och anpassar sig till andra länders traditioner.

Natur och bastubad

Många finska vanor och traditioner är nära förknippade med naturen, särskilt sjöarna och skogarna. Det är vanligt att finländare hyr eller har en egen stuga som de vistas i på helgerna och semestern för att njuta av lugnet och naturen.

Bastun har en särställning och förknippas med positiva värden som gästvänlighet, renlighet, avslappning och hälsa. Traditionellt var bastun en helig plats där man födde barn, behandlade sjuka och tog hand om den som skulle begravas. Bastun kunde också användas som tvättstuga och där bereddes mat som skulle torka, jäsa eller rökas. I början av 2000-talet fanns det ungefär två miljoner bastuanläggningar i landet. Det är inte ovanligt att en affärsmiddag avslutas med gemensamt bastubad för mer informell och avspänd samvaro.

I Finland hälsar man på varandra ungefär på samma sätt som i Sverige med ett ordentligt handslag, genom att titta den andra i ögonen och säga sitt namn. I formella sammanhang kan det vara lämpligt att även använda sitt efternamn, titel och nia den andre. I privata kontakter räcker det med att säga förnamnet. Det går också bra att bara säga hej (hei, moi eller terve) och nicka. Det är god sed att först hälsa på hustrun i ett gift par. Kramar och kindpussar förekommer sparsamt och då oftast mellan människor som känner varandra. Tystnader i samtal uppfattas inte som pinsamma utan som naturliga.

Bordsskick och matvanor

Rökning tillåts inte i allmänna byggnader och på restauranger. Man förväntas inte tända en cigarett i någons hem utan att fråga om lov. Dricks är inte ett måste, men det är uppskattat. Tio procent är en lämplig nivå.

Reglerna kring bordsskick är ungefär desamma som i Sverige. Man ska helst äta upp all mat på tallriken, använda kniv och gaffel till det mesta och inte ha armbågarna på bordet. Hedersgästen vid en middag ska hålla ett tacktal (helst ett kort). Hedersgästen sitter alltid till höger om värden.

Matkulturen bär spår av såväl svenskt som östeuropeiskt och samiskt inflytande.

På borden serveras allt från köttbullar och smörgåsbord till borstj (rysk rödbetssoppa) och blinier (ryska kroppkakor utan fyllning). I det inhemska köket är fisk vanligt. Kalakukko består av fisk med deg runt och varvas med fläsk för att sedan ugnsbakas. Stuvningen forshmak (ordet är hämtat från jiddisch) görs på salt sill och kött från får eller lamm. Kött av olika slag och svamp är vanliga ingredienser. Typiskt är också knäckebröd och syrligt rågbröd samt mejeriprodukter av alla slag.

Det samiska köket har liksom i Sverige status som delikatesser. Ser man orden lakka, hilla eller muurain så vet man att det handlar om produkter gjorda på hjortron. (Kärt barn har många namn.) Är man sugen på renskav kan man beställa poronkäristys på finska. Ser man ordet mesimarja så hittar man till det nordliga åkerbäret, som också har gett Norrbotten en landskapsblomma.

Punktlighet förutsätts och uppskattas. Möten börjar och slutar i tid. Vid en försening, även om det bara handlar om några minuter, är det önskvärt att man ringer och meddelar förseningen. Möten avtalas i god tid och man ägnar sig sällan åt kallprat, det är bättre att gå rakt på sak. Muntliga överenskommelser tas lika allvarligt som skriftliga.

Högtider och helgdagar

Finland har nästan samma helgdagar som Sverige. Röda dagar är nyårsdagen, trettondagen, långfredagen, påskdagen och annandag påsk, första maj, kristi himmelsfärdsdag, pingst, midsommarafton, alla helgons dag, självständighetsdagen (6 december) och julhelgen (24–26 december). Självständigheten firas högtidligt med bland annat militärparad, gudstjänst och bal på presidentens slott.

Till palmsöndagen, som infaller söndagen före påsk, klär barnen ut sig till påskkäringar och går runt till grannarna som önskas god hälsa det kommande året. I utbyte får barnen godis. Under påsken äts förutom påskägg fyllda med godis, också ägg, lamm och en speciell efterrätt, memma (mämmi), gjord på bland annat rågmjöl, rågmalt och sirap.

Midsommar kallas Juhannus och firas på de flesta håll med en eld, men på Åland dansar man kring midsommarstången som i Sverige. Juhannus är också den finska flaggans dag och då flaggas det även under natten. Reglerna kring allmän flaggning och användning av finska flaggan är strikta.

Julen (joulu) inleds den 24 december och sträcker sig till och med den 26 december. Julafton inträffar den 24. Då kommer tomten (joulupukki, som fått namn av julbocken) med julklappar. Även i Finland äts särskild julmat som risgrynsgröt, skinka, sillsallad och olika rotsakslådor. En julbastu hör ofta till.

Andra viktiga högtider är valborgsmässoafton (vappu) och mors dag som firas andra söndagen i maj. Runebergsdagen, skaldens dag, uppmärksammas den 5 februari och då äter man rulltårta.

Om våra källor