Grekland – Befolkning och språk

Ungefär nio av tio invånare i Grekland talar nygrekiska och identifierar sig som greker. De härstammar från antikens greker, men har genom seklerna blandats genom invandring av främst slaviska folk. Under 2010-talet har befolkningen minskat till följd av utvandring, sjunkande födelsetal och stigande dödstal.

En stor folkomflyttning skedde efter 1923 när Grekland förlorade ett krig mot Turkiet. Då tvingades cirka 1,5 miljoner etniska greker flytta från Turkiet till Grekland och upp emot en halv miljon etniska turkar deporterades från grekiska Makedonien till Turkiet.

I Thrakien i nordöst lever omkring 150 000 muslimer: etniska turkar, pomaker (muslimska slaver) och muslimska romer. Andra minoriteter är albaner, kristna romer, makedonier och bulgarer. Många folkgrupper har en lång historia i Grekland, andra flydde från krigets Balkan på 1990-talet. Samtidigt invandrade människor från Turkiet (kurder), Mellanöstern, Sydasien, Afrika och Kina. Greklands jämförelsevis höga levnadsstandard lockade, liksom den utbredda informella arbetsmarknaden där det var förhållandevis lätt att hitta ströarbeten. Mer än hälften av dessa sentida invandrare är albaner.

Stora flyktingströmmar

Under 2000-talet har Grekland tagit emot hundratusentals människor från Asien och Afrika som oftast tagit sig in i landet via Turkiet på jakt efter en bättre tillvaro i Europa, eller på flykt undan krig och våld. Som första mottagarland har Grekland enligt EU:s regler ansvar för att härbärgera dem och utreda deras möjlighet till politisk asyl eller uppehållstillstånd av andra skäl. De grekiska myndigheterna har dock upprepade gånger fått svidande kritik av EU och frivilligorganisationer för hur dessa flyktingar har behandlats. Oroligheter kring de läger som uppträttats för migranterna har också kraftigt ökat främlingsfientligheten bland grekerna. Det har kommit upprepade rapporter om fysiska attacker med rasistiska motiv.

Flyktingströmmen var särskilt omfattande 2015, då tusentals människor landsteg på grekisk mark varje dag (fler än en miljon under hela året). Många flydde då från konflikthärdar i Syrien, Irak och Afghanistan via Turkiet till Grekland. Flertalet av flyktingarna ville söka sig vidare till andra EU-länder, men fastnade i stora läger i Grekland när omgivande länder skärpte sin flyktingpolitik.

Efter det att EU och Turkiet våren 2016 ingått en överenskommelse (se Kalendarium) minskade flyktingströmmen till en början dramatiskt.  Enligt avtalat skulle myndigheterna i Grekland granska om migranter som kommit till landet hade rätt till asyl och om så inte var fallet skulle de direkt skickas tillbaka till Turkiet. I utbyte mot migranter som skickades tillbaka till Turkiet skulle EU ta emot lika många syriska flyktingar från läger i Turkiet. EU gav samtidigt omfattande stöd till Turkiet för att landet skulle ta hand om hundratusentals syrier som flytt inbördeskriget i Syrien.

Fortsatta problem 

Överenskommelsen med Turkiet hade dock brister. Bland annat hade Grekland svårt att hinna granska de många asylärendena i tid, något som ledde till att många asylsökande blev fast i grekiska läger. Dessutom uppgas Turkiet vara obenäget att ta emot de migranter som Grekland ville skicka tillbaka.  

Den grekiska regeringen har därtill anklagats av människorättsorganisationer för att i strid med internationell lag hårdhänt avvisa och skicka tillbaka migranter från Turkiet utan att ge dem rätt att söka asyl. Regeringen i Aten har dock förnekat detta.

Några år in på 2020-talet märktes åter en kraftig ökning av antalet illegala migranter som försökte ta sig över gränsen från Turkiet, enligt grekiska myndigheter. Den grekiska regeringen beslöt därför att förlänga taggtrådsmuren längs delar av gränsen.   

Hösten 2023 riktade ett 30-tal frivilligorganisationer massiv kritik mot Greklands hantering av migranter. Det kraftigt ökade inflödet av asylsökande och migranter hade enligt organisationerna åter satt mottagningscenter på Samos, Kos och Lesbos under hård press. Trångboddhet ledde till att en del av migranterna placerades i andra former av ”förvar” och till långa väntetider under besvärliga förhållanden. 

Krympande befolkning

Traditionellt har utvandringen från Grekland varit stor och fortfarande lever närmare fem miljoner greker utomlands, främst i andra västländer. Under 1990-talet avtog utvandringen markant när levnadsstandarden i Grekland höjdes, men under de senaste decennierna har utvandringen åter tagit fart och landet riskerar att drabbas av så kallad brain drain, när högutbildade personer emigrerar.

Närmare åtta av tio greker bor i städer. Nästan hälften av befolkningen bor i och kring Aten och Thessaloniki. Landsbygden har i hög grad avfolkats, i synnerhet bergsområdena i det inre av fastlandet.

Grekland har haft en hög naturlig befolkningstillväxt, men den avstannade under 1990-talet.  Enligt en folkräkning 2022 hade antalet invånare minskat med 3,5 procent sedan 2011. Regeringen har därefter gjort frågan till en av sina viktigaste prioriteringar. Barnbidraget höjs och ytterligare 90 miljoner euro har avsatts för att ge föräldrar ytterligare stöd. Åtgärderna hoppas ge skjuts åt barnafödandet i landet.

Grekiska språket

Grekiskan utgör en egen gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Nygrekiskan har utvecklats ur den klassiska grekiskan. För att stärka nationalkänslan under frigörelsen från turkarna i början av 1800-talet rensades grekiskan från inslag av andra språk. Det moderniserade språket som skapades kallades katharevousa. Det skiljer sig betydligt från det talade språket, dimotiki, som sedan 1970-talet är officiellt språk.

Om våra källor