Grekland – Jordbruk och industri
Det grekiska jordbrukets andel av bruttonationalprodukten (BNP) har stadigt minskat, men det är fortfarande ekonomiskt betydelsefullt och sysselsätter omkring en tiondel av arbetskraften. Industrin hade en större ekonomisk betydelse före den ekonomiska krisen i början av 00-talet. I dag svarar sektorn för omkring en sjättedel av BNP och ungefär en lika stor del av arbetsstyrkan.
Grekland är självförsörjande på ett flertal jordbruksprodukter däribland socker, ris, fågel och mjölk. Kött och en rad spannmål som vete, majs och korn måste dock importeras. Oliver och vindruvor odlas i stor omfattning och används produktion av olivolja respektive vin. Andra viktiga produkter är tobak, bomull, citrusfrukter, meloner, tomater och persikor.
Stora delar av Grekland är bergigt och olämpligt för odling. Produktiviteten inom sektorn är låg jämfört med många andra EU-länder. De största jordbruksområdena ligger i Makedonien och Thessalien. Somrarna är alltför heta och torra för effektivt jordbruk och konstbevattning är därför relativt vanligt. Vattenbrist är ett allvarligt problem.
Gårdarna är små genom generationers arvskiften. På dessa gårdar används ofta ålderdomliga odlingsmetoder och redskap samtidigt som medelåldern bland bönderna är hög.
Med stöd från EU pågår försök att öka produktiviteten och effektiviteten i jordbruket genom att använda moderna maskiner och bevattningstekniker och genom att slå ihop jordbrukslotter till större enheter. En omställning till ett mer ekologiskt lantbruk är ett viktigt mål.
Närmare hälften av landarealen är gräs- och buskbevuxen och lämplig för boskapsskötsel. Denna sker oftast på traditionellt sätt med fritt strövande får och getter som vaktas av herdar.
Grekerna fiskar såväl längs kusterna som ute kring öarna. Grekiska fiskefartyg finns också ute i Atlanten. Utfiskning och nedsmutsning av östra Medelhavet gör det allt svårare att få goda fångster. Många fiskare har utnyttjat EU-bidrag för att ta gamla och små fiskebåtar ur bruk. I stället har fiskodlingen längs kusterna ökat. Merparten av fångsten konsumeras inom landet.
Omkring en femtedel av Grekland är skogbevuxet. Skogsindustrin är obetydlig. En viktig skogsprodukt är dock Aleppotallens kåda, som används i retsinavinet.
I industrierna tillverkas främst textilier, kläder och skor, livsmedel, tobak, kemikalier, metall och cement. Oljeraffinaderier finns också.
Det senaste årtiondet har tillverkning av läkemedel samt maskiner och elektronik fått ett uppsving. Grekland är en ledande sjöfartsnation och har den största handelsflottan i världen.
De flesta fabriker och företag ligger kring Aten och Thessaloniki. En mängd små familjeföretag dominerar och produkterna säljs främst på hemmamarknaden.
Olika regeringar har sedan 1990-talet försökt påskynda utförsäljningen av förlustbringande statsägda företag. Försäljning av statliga företag var också ett centralt villkor för stödlån från EU och låneorganet IMF under den ekonomiska krisen från 2008 (se Ekonomisk översikt). Produktiviteten inom den grekiska tillverkningsindustrin ligger under EU-genomsnittet och få grekiska företag har varit konkurrenskraftiga på EU-marknaden.