Lettland – Inrikespolitik och författning

Lettland är en republik med ett parlamentariskt styrelseskick. Efter valet 2022 bildades en högerkoalition under ledning av partiet Ny enhet. När regeringen sprack efter ett år ingick Ny enhet ett samarbete med två mittenvänsterpartier. Regeringschef är Evika Silina.

Inrikespolitiken kännetecknas av partipolitisk splittring. Landet har ända sedan självständigheten 1991 styrts av instabila partikoalitioner som ofta skakats av korruptionsskandaler. Så gott som alla regeringspartier har stått i mitten eller till höger på den politiska skalan, och står för en marknadsvänlig politik. Det finns över lag en positiv inställning till både EU och Nato vilka Lettland har varit medlem av sedan 2004. Tio år senare blev landet även en del av eurosamarbetet.

Trots att Ny enhet var det parti som hade minst antal mandat i parlamentet blev det regeringsbildare efter valet 2018. Partiledaren Krišjānis Kariņš blev premiärminister för en koalition med fem partier från mitten till yttersta högerkanten. Krišjānis Kariņš förblev premiärminister fram till att landet gick till val i oktober 2022.

Ny enhet lyckades tredubbla sina röster i valet 2022 och blev den här gången största parti i parlamentet. Mittenvänsterpartiet ZZS blev näst störst medan den nybildade mittenalliansen Enade listan kom trea. Krišjānis Kariņš fick presidentens uppdrag att försöka bilda regering, vilket inte var en lätt uppgift i det splittrade nyvalda parlamentet, där Ny enhets tidigare koalitionspartner dessutom misslyckats att ta plats.

Efter långa förhandlingar lyckades Kariņš till slut få ihop ett regeringssamarbete mellan Ny enhet, Enade listan och ytterhögerpartiet Nationella alliansen.  

Men när den populäre Edgars Rinkēvičs, som varit landets utrikesminister sedan 2011, valdes till president våren 2023 började opinionsstödet för Kariņš regering att svikta och samarbetet knakade i fogarna. I augusti samma år tillkännagav Kariņš att han och hans regering skulle avgå. Då hade Kariņš försökt utvidga regeringen till en fempartikoalition men mött motstånd från de övriga regeringskompanjonerna. Några dagar senare blev partikollegan och välfärdsministern Evika Silina ombedd av president Edgars Rinkēvičs att bilda en ny regering. Den här gången blev det ZZS och ett annat mittenvänsterparti –  De progressiva –  som valde att samarbeta med Ny enhet. Krišjānis Kariņš utsågs till utrikesminister.

Rysslandsfrågan och Ukrainakriget

Ända sedan Lettland blev självständigt 1991, efter över ett halv sekel under sovjetiskt styre, har relationen till den ryska regimen präglat inte bara utrikes- och säkerhetspolitiken utan även inrikespolitiken.

Det beror inte minst på landets stora rysktalande minoritet, en knapp tredjedel av befolkningen. Deras situation är sedan länge en omdebatterad fråga och flera saknar ännu medborgarskap och rösträtt (se Befolkning och språk).  

Efter den ryska invasionen av Ukraina i början av 2022 har Rysslandsfrågan hamnat i topp på den politiska dagordningen.  Kriget har blåst liv i gamla spänningar mellan letter och den rysktalande delen av befolkningen.

Enligt en opinionsmätning 2022 stödde 90 procent av letterna Ukraina jämfört med endast 22 procent av de rysktalande i landet. Ungefär lika stor andel av den rysktalande minoriteten stod på Rysslands sida, men omkring hälften av dem ville inte ta ställning för någondera sidan.

Efter krigsutbrottet har försöken att integrera de rysktalande i lettisk kultur och samhälle ökat. Omställningen till att använda lettiska som enda undervisningsspråk i skolorna har snabbats på (se Utbildning). Samtidigt har även medborgarskapslagarna skärpts. Bland annat har ryska och belarusiska medborgare fått besked om att deras uppehållstillstånd upphävs om de inte gör ett lettiskt språktest (se Befolkning och språk).

Dessutom har ett hundratal minnesmonument från sovjettiden förstörts, däribland ett som rests till minne av segern över Nazityskland,(se Kalendarium).

Det ryska säkerhetspolitiska hotet och vikten av att stödja Ukraina såväl för Lettland som för EU som helhet var en av de viktigaste valfrågorna i parlamentsvalet 2022 (se även Utrikespolitik och försvar). Den dåvarande premiärministern Krišjānis Kariņš kraftfulla fördömande av invasionen och utrikesministern Edgars Rinkēvičs strävan efter att få till stånd sanktioner mot Ryssland gav deras parti Ny enhet medvind i valet 2022.

För proryska Harmoni, som inte ens kom in i parlamentet, innebar dock valet ett stort nederlag jämfört med valet 2018 (se nedan).

Enligt premiärminister Silina har den nationella säkerheten blivit en huvudprioritering för regeringen efter att kriget inleddes och ökningar av försvarsbudgeten planeras som ett led i detta (se Utrikespolitik och försvar).

På senare tid har myndigheter och underrättelsetjänst varnat för ökande spioneriverksamhet i landet och försök till påverkan och desinformation från rysk sida.

Kriget har även fått stor påverkan på den lettiska ekonomin, som sedan 2020 redan varit hårt ansatt av coronapandemin följdverkningar. Under valrörelsen 2022 var den besvärliga ekonomiska situationen till följd av rekordhöga energipriser och ökande inflation viktiga frågor för väljarna (se Ekonomisk översikt).

En annat sedan tidigare politiskt omtvistat ämne är invandring, en fråga som var särskilt aktuell i samband med flyktingkrisen i Europa vid mitten av 2010-talet (se Modern historia) då det även i Lettland uppstod en invandringskritiska stämningar.

I spåren av Ukrainakriget har Lettland tagit emot ett stort antal ukrainska flyktingar, omkring 40 000 våren 2024. Men landet har samtidigt infört undantagstillstånd vid gränsen mot Belarus för att kunna avvisa migranter från bland annat Afghanistan och Irak. Regimen i Belarus tros ligga bakom anstormning av människor som olagligt försökt ta sig över gränsen.

Följ den löpande händelseutvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING

Författningen utgörs av den grundlag som det självständiga Lettland antog 1922 och som återupprättades 1993, efter frigörelsen från Sovjetunionen. Statsskicket baseras på parlamentarism.

Statschef och chef för de väpnade styrkorna är presidenten som väljs indirekt, genom en omröstning i parlamentet. Presidenten har representativa funktioner. Mandatperioden är fyra år och presidenten får väljas för högst två mandatperioder i rad. Före detta medlemmar av kommunistpartiet får inte kandidera i presidentval.

Regeringen är ansvarig inför parlamentet. Presidenten föreslår regeringsbildare som ska godkännas av parlamentet. Övriga ministrar utses av premiärministern. Presidenten kan upplösa parlamentet, en åtgärd som måste bekräftas i folkomröstning. Med två tredjedelars majoritet kan parlamentet avsätta presidenten.

Det lagstiftande parlamentet, saeima, har 100 platser. Ledamöterna utses i direkta, proportionella val på fyra år. Ett parti måste få minst fem procent av rösterna för att få plats i parlamentet. Rösträttsåldern är 18 år. Icke-medborgare saknar rösträtt i både parlaments- och kommunalval.

POLITISKA PARTIER

Största parti är högerpartiet Ny enhet (Jaunā Vienotība, JV). Det bildades som en allians av det högerliberala partiet Enhet (Vienotība) tillsammans med några mindre regionala partier inför parlamentsvalet 2018. Enhet bildades 2009 som en allians av tre högerpartier av dåvarande premiärministern Valdis Dombrovskis. Partiet vann en jordskredsseger i valet 2010 och Dombrovskis behöll posten som regeringschef fram till 2013. Ny enhet är representerat i Europaparlamentet i partigruppen EPP.

De grönas och böndernas förbund (Zaļo un Zemnieku Savienība, ZZS) som är parlamentets näst största parti bildades 2002 som en allians av flera partier. ZZS har anklagats för att vara ett redskap åt den korruptionsåtalade oligarken Aivars Lembergs som 2021 dömdes till fem års fängelse för korruption. Partiet har haft betydande inflytande i flera regeringar. I valet 2014 ingick det i regeringen (se Modern historia) men efter valet 2018 hamnade det åter utanför. Partiet är representerat i många kommunfullmäktige och framställer sig som ett landsbygdsparti med stöd av ett nätverk av inflytelserika jordbruksägare.

Även Enade listan (Apvienotais Saraksts, AS) som bildades kort inför valet 2022 av bland andra tre regionala partier har sagt sig företräda landsbygden och inte storstadseliten, något som kan ha bidragit till dess valframgångar. Ett av småpartierna som ingår i alliansen har även det haft en koppling till oligarken Aivars Lembergs.

Ett annat viktigt parti är ytterhögerpartiet Nationella alliansen (Nacionālā Apvienība, NA) som suttit i landets olika koalitionsregeringar sedan nyvalet 2011. Partiet har backat något i de två senaste valen jämfört med 2014 och blev fyra i valet 2022 (se faktaruta). Partiet är både främlings- och hbtq-fientligt. I EU-parlamentet hör det till partigruppen ECR.

På femte plats kom För stabilitet (Stabilitātei!) som bildades 2021 av fyra tidigare medlemmar i Harmoni (Saskaņa), det parti som etniska ryssar framför allt har röstat på sedan 2010. Harmoni, som blev största parti i valet 2018, åkte ur parlamentet 2022. Det socialdemokratiskt inriktade partiet var från början en fempartiallians. Det bytte namn till Harmoni och blev störst i valet 2011 och – med knapp marginal – även 2014. Men det fick ändå finna sig i att tillhöra oppositionen. I Europaparlamentet tillhör Harmoni den socialdemokratiska partigruppen S&D.

Enligt bedömare var ett skäl till att Harmoni tappade många trogna anhängare bland de rysktalande i valet 2022 att många var kritiska till partiets avståndstagande till Rysslands krig i Ukraina. Men partiet bedöms också ha tappat väljare på grund av att det inte tillräckligt starkt fördömde det ryska agerandet (se nedan).

Partiet De progressiva (Progresīvie), som bildades 2017, kom för första gången in i parlamentet efter valet 2022. Partiet står för en vänsterliberal politik och prioriterar miljöfrågor. Partiet har till skillnad från många andra politiska partier i landet hittills inte fläckats av några korruptionsskandaler. Det uppges ha fått stöd inte minst bland unga rysktalande väljare i det senaste valet.

I samband med coronapandemin återkom en annan av de tidigare inflytelserika oligarkerna Ainārs Šlesers i partipolitiken. Han hade tidigare lett ett kristdemokratiskt parti och nu bildade han ett nytt, Lettland först (Latvija Pirmajā vietā, LPV), som också tog sig in i parlamentet 2022. Partiet fick ett mandat i EU-parlamentet 2024 och anslöt sig till den nybildade partigruppen PFE.

Nationella alliansens främste konkurrent på högerkanten Nya konservativa partiet (Jaunā Konservatīvā Partija. JKP), som kom trea i valet 2018, klarade inte femprocentsspärren till parlamentet i valet 2022. Det gjorde inte heller det populistiska partiet Vem äger staten? (Kam Pieder Valsts? KPV) som blev näst största parti 2018. Partiet bytte 2020 namn till För ett mänskligt Lettland (Par Cilvēcīgu Latviju).

Flera tidigare inflytelserika partier har försvunnit. Ett av dessa är det konservativa Folkpartiet (Tautas Partija. TP) som bildades 1998 av finansmannen och förre premiärministern Andris Šķēle. TP hade en stark position i flera regeringar och anklagades för korruption på grund av oligarken Šķēles inflytande över näringsliv och politik. Partiet upplöstes 2011.

Om våra källor