Lettland – Kultur

Lettisk kultur har starka rötter i folkmusik och andra uttryck för folklig kultur. Mer än 1,2 miljoner folkdikter, dainas, finns bevarade. De har samlats och klassificerats av ”folksångernas fader” Krišjānis Barons (1835–1923). 1873 hölls den första lettiska sångfestivalen.

Med rötter i medeltida katolsk kyrkomusik utvecklades konstmusiken från slutet av 1700-talet. Under det följande århundradet var Riga en betydande musikstad i norra Europa, där bland andra Richard Wagner verkade. Den första operan på lettiska, Spoku stunda (Spöktimmen), skrevs 1893 av Jēkabs Ozols'. Operakonsten har stark ställning idag, och Rigas operahus är en av Lettlands mest kända byggnader.

Under den sovjetiska ockupationstiden efter andra världskriget blev musiklivet en väg att försöka bevara den nationella identiteten. Efter självständigheten 1991 har lettiska exilmusiker spelat en växande roll. Kārlis Baumanis, som har skrivit text och musik till den lettiska nationalsången Gud välsigne Lettland! (Dievs, svētī Latviju!), räknas som landets främste kompositör.

Litteratur på lettiska framträdde först i samband med det nationella uppvaknandet under 1800-talets andra hälft. Andrejs Pumpurs skrev den episka dikten Lāčplēsis, om en nationalhjälte, som kom att få stor symbolisk betydelse för letterna under den sovjetiska ockupationen. Den mest kände lettiske författaren, poeten Jānis Rainis (1865–1929), förde inte bara fram lettisk poesi utan även tanken om en oberoende stat. Populära författare under den första självständighetstiden var Aleksandrs Grīns, Edvarts Virza, Kārlis Skalbe med flera. Efter den sovjetiska ockupationen 1940 och andra världskriget emigrerade många författare och arbetade i exil.

I Lettland begränsades litteraturen av det politiska förtrycket, ändå framträdde under sovjettiden stora namn som Vizma Belševica (1931–2005) och Knuts Skujenieks (1937–), båda översatta till svenska. Belševica nämndes som tänkbar Nobelpriskandidat. Bland Lettlands mest lästa författare i början av 2000-talet finns Inga Ābele, som även i Sverige fått uppmärksamhet bland annat för sin roman Högvatten (Paisums). Den lettisk-svenske poeten och översättaren Juris Kronbergs har under senare decennier varit en viktig brobyggare mellan lettisk och svensk kultur.

Professionell teater började spelas i Lettland vid mitten av 1800-talet. På 1920-talet grundades den lettiska baletten som var starkt influerad av rysk balett. Teatern hade stor betydelse för den nationella identiteten under sovjettidens politiska förtryck, men efter självständigheten 1991 har dramascenen i Lettland fört influenserna från den ryska teatertraditionen vidare. Teater spelas även på ryska.

Som portalfigurer inom målarkonsten räknas Janis Rozentāls och Vilhelms Purvītis, verksamma i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Under självständighetstiden nådde bland annat Niklāvs Strunke och Uga Skulme framgång, och ”Rigagruppens” modernism var inflytelserik. Realismen återtog mark för att under sovjettidens första del övergå i en styrd socialrealism. Senare kom namn som Džemma Skulme (1925–) och Edgars Iltners (1925–1983).

Om våra källor