Lettland – Politiskt system

Det självständiga Lettlands författning som antogs första gången 1922, återupprättades 1993 men har ändrats flera gånger sedan dess. Parlamentet stiftar lagar och väljs vart fjärde år i allmänna val. Den ryska minoriteten tenderar att rösta på ryssdominerade partier, medan letterna väljer partier där lettisktalande överväger. Presidenten är statschef och har främst en representativ roll.  

Det lagstiftande parlamentet, saeima, har 100 platser. Ledamöterna utses i direkta, proportionella val på fyra år. Ett parti måste få minst fem procent av rösterna för att få plats i parlamentet. Rösträttsåldern är 18 år. Icke-medborgare saknar rösträtt i både parlaments- och kommunalval.

Statschef och chef för de väpnade styrkorna är presidenten, som i fredstid har mest representativa funktioner men som utöver detta har ett visst inflytande över utrikespolitiken. Presidenten utses i en omröstning i saeima för fyra år och får väljas för högst två mandatperioder i rad. Före detta medlemmar av kommunistpartiet får inte kandidera i presidentval.

Regeringen är ansvarig inför parlamentet. Presidenten föreslår regeringsbildare som ska godkännas av parlamentet. Övriga ministrar utses av premiärministern. Presidenten kan upplösa parlamentet, en åtgärd som måste bekräftas i folkomröstning. Med två tredjedelars majoritet kan saeima avsätta presidenten.

Rättsväsen

Lettlands rättsväsende består av tre nivåer av domstolar, där Högsta domstolen är högsta instans. Författningsdomstolen granskar att de lagar som stiftas är författningsenliga. Rättsväsendet har haft problem med brist på kvalificerade jurister, ineffektivitet och korruption, men det stärks efter hand. Den statliga antikorruptionsbyrån, Knab, har på senare år gjort framsteg med flera uppmärksammade rättsfall inom offentlig verksamhet, men korruption är ännu ett vanligt problem.

Politiska partier

Största parti är högerpartiet Ny enhet (Jaunā vienotība). Det bildades som en allians av det högerliberala partiet Enhet (Vienotība)tillsammans med några mindre regionala partier inför parlamentsvalet 2018. Enhet bildades 2009 som en allians av tre högerpartier av dåvarande premiärministern Valdis Dombrovskis. Partiet vann en jordskredsseger i valet 2010 och Dombrovskis behöll posten som regeringschef fram till 2013. Ny enhet är representerat i Europaparlamentet i partigruppen EPP.

De grönas och böndernas förbund (Zaļo un zemnieku savienība, ZZS) som är parlamentets näst största parti bildades 2002 som en allians av flera partier. ZZS har anklagats för att vara ett redskap åt den korruptionsåtalade oligarken Aivars Lembergs som 2021 dömdes till fem års fängelse för korruption. Partiet har haft betydande inflytande i flera regeringar. I valet 2014 ingick det i regeringen (se Modern historia) men efter valet 2018 hamnade det åter utanför. Partiet är representerat i många kommunfullmäktige och framställer sig som ett landsbygdsparti med stöd av ett nätverk av inflytelserika jordbruksägare.

Även Enade listan (Apvienotais saraksts) som bildades kort inför valet 2022 av bland andra tre regionala partier har sagt sig företräda landsbygden och inte storstadseliten, något som kan ha bidragit till dess valframgångar. Ett av småpartierna som ingår i alliansen har även det haft en koppling till oligarken Aivars Lembergs.

Ett annat viktigt parti är ytterhögerpartiet Nationella alliansen (Nacionālā apvienība) som suttit i landets olika koalitionsregeringar sedan nyvalet 2011. Partiet har backat något i de två senaste valen jämfört med 2014. Partiet är både främlings- och hbtq-fientligt. I EU-parlamentet hör det till partigruppen ECR. 

Nationella alliansens främste konkurrent på högerkanten Nya konservativa partiet (Jaunā konservatīvā partija), som kom trea i valet 2018, klarade inte 5 procentsspärren till parlamentet i valet 2022. Det gjorde inte heller det populistiska partiet Vem äger staten? (Kam pieder valsts? KPV LV) som blev näst största parti 2018. (Partiet bytte 2020 namn till För ett mänskligt Lettland (Par cilvēcīgu Latviju). 

Partiet De progressiva (Progresīvie), som bildades 2017, kom för första gången in i parlamentet efter valet 2022. Partiet står för en vänsterliberal politik och prioriterar miljöfrågor. Partiet har till skillnad mot många andra politiska partier i landet hittills inte fläckats av några korruptionsskandaler. Det uppges ha fått stöd inte minst bland unga rysktalande väljare i det senaste valet.

I samband med coronapandemin återkom en annan av de tidigare inflytelserika oligarkerna Ainārs Šlesers i partipolitiken. Han hade tidigare lett ett kristdemokratiskt parti och nu bildade han ett nytt, Lettland först (Latvija pirmajā vietā), som också tog sig in i parlamentet 2022. Partiet fick ett mandat i EU-parlamentet 2024 och väntas liksom Nationella alliansen höra till partigruppen ECR. 

Mindre bra gick det för Harmoni (Saskaņa), det parti som etniska ryssar framför allt har röstat på sedan 2010. Partiet, som blev största parti i valet 2018, åkte ur parlamentet 2022. Det socialdemokratiskt inriktade partiet var från början en fempartiallians. Det bytte namn till Harmoni och blev störst i valet 2011 och – med knapp marginal – även 2014. Men det fick ändå finna sig i att tillhöra oppositionen. Europaparlamentet tillhör Harmoni den socialdemokratiska partigruppen S&D.  

Enligt bedömare var ett skäl till att Harmoni tappade många trogna anhängare bland de rysktalande i valet 2022 att många var kritiska till partiets avståndstagande till Rysslands krig i Ukraina. Men partiet bedöms också ha tappat väljare på grund av att det inte tillräckligt starkt fördömde det ryska agerandet (se nedan).

Flera väljare uppges istället ha röstat på det nya För stabilitet (Stabilitātei!), som fick elva mandat i parlamentet. För stabilitet bildades av fyra tidigare medlemmar i Harmoni. I

Flera tidigare inflytelserika partier har försvunnit. Ett av dessa är det konservativa Folkpartiet (Tautas partija) som bildades 1998 av finansmannen och förre premiärministern Andris Šķēle. TP hade en stark position i flera regeringar och anklagades för korruption på grund av oligarken Šķēles inflytande över näringsliv och politik. Partiet upplöstes 2011.

Om våra källor