Serbien – Befolkning och språk

Invånarantalet i Serbien har sjunkit stadigt sedan början av 1990-talet på grund av låga födelsetal och stor utvandring. Det bidrar till en åldrande befolkning: de i yrkesverksam ålder är i dag färre än pensionärerna. Serber utgör den dominerande folkgruppen men det finns också en lång rad minoritetsgrupper.

Befolkningen som vid krigsutbrottet 1991 uppgick till närmare 8 miljoner beräknas ha fallit under 7‑miljonerstrecket 2019. Tidigare befolkningssiffror omfattade dock också hundratusentals från det dåvarande Jugoslavien som bodde och arbetade utomlands.

Under krigen på 1990-talet gav sig många högutbildade och ungdomar i väg för att undkomma militärtjänstgöring, ekonomiska svårigheter och en osäker framtid. Brist på framtidstro och förhoppningar om ett bättre liv utanför Serbien gör att denna utveckling fortsätter. Det är ofta unga och välutbildade personer som ger sig av. Enligt landets statistiska myndighet gick antalet pensionärer om personerna i yrkesverksam ålder 2021.

De etniska serberna är ett slaviskt folk som kom invandrande till Balkan från dagens Ukraina på 600-talet. Vid sidan av serberna finns ungrare (främst i Vojvodina), romer, bosniaker, kroater, slovaker, montenegriner, vlacher, rumäner med flera.

Enligt en folkräkning 2011 utgör serberna den dominerande folkgruppen både i själva Serbien (drygt 83 procent) och i det etniskt mer blandade Vojvodina (drygt 67 procent). En ny folkräkning skulle ha hållits 2021 men den sköts upp på grund av coronapandemin.

I Sandžak i sydväst, invid gränsen mot Montenegro, bor en hel del slaviska muslimer, främst bosniaker. Motsättningar mellan serber och muslimer, liksom mellan muslimska grupper, har förekommit.

I Preševodalen längst i söder, med gräns mot Kosovo och Nordmakedonien, finns en albansk befolkningsmajoritet som hyser stark misstro mot Belgrad. Många har starka band med Kosovo och den lokala albanska UÇPMB-gerillan försökte i ett uppror 1999–2001 förgäves förena Preševodalen med Kosovo.

År 2010 fick ett 20-tal etniska minoriteter för första gången välja egna representanter i landets kommuner. Samtidigt har serbisknationalistiska strömningar fått ökat genomslag sedan nationalistiska partier kom till makten 2012.

I samband med Balkankrigen på 1990-talet fick Serbien ta emot omkring en halv miljon flyktingar, mest serber från Kroatien och Bosnien men också serber och romer från Kosovo. Många av dessa har med hjälp av FN:s flyktingorgan UNHCR kunnat återvända till sina tidigare hemländer, men många har också stannat kvar i Serbien där de sökt serbiskt medborgarskap. De som flytt Kosovo har kunnat stanna kvar (men ofta under usla förhållanden), då de betraktas som internflyktingar i och med att Serbien ser Kosovo som en serbisk provins.

Från mitten av 2010-talet har också stora flyktingströmmar från främst krigets Syrien kommit via den så kallade Balkanrutten till Serbien, som de flesta dock sett som ett transitland till rikare länder i Europa. Våren 2016 stängdes Balkanrutten men trots det fortsätter människor att komma till Serbien, ofta med hjälp av människosmugglare.

Serbiska är ett sydslaviskt språk. Det skrivs med det kyrilliska alfabetet, men i dag används också ofta det latinska alfabetet. Under den nyvaknade nationalismen har dock den kyrilliska skriften kommit att användas som ett sätt att stärka och framhäva den serbiska identiteten. Statliga företag har ålagts att använda sig av kyrilliska bokstäver i kommunikation med allmänheten, och andra får skattelättnader om de gör det (se Kalendarium). Ungerska, som är det viktigaste minoritetsspråket, talas främst i Vojvodina.

Om våra källor