Serbien – Geografi och klimat

Serbien ligger till större delen på den bergiga Balkanhalvön i sydöstra Europa. Den norra fjärdedelen av landet utgörs av den självstyrande provinsen Vojvodina som hör till det flacka centraleuropeiska Donaubäckenet. Inlandsklimat råder i huvudsak, med kalla vintrar och varma, fuktiga somrar.

Serbien var den största delrepubliken i det före detta Jugoslavien. I sydväst ligger den tidigare serbiska provinsen Kosovo som 2008 utropade självständighet från Serbien (vilket inte erkänns av regeringen i Belgrad). Till ytan är Serbien – utan Kosovo – stort som en sjättedel av Sverige.

Donau, den näst längsta floden i Europa, rinner genom norra Serbien. Den utgör en del av gränsen mot Kroatien och går sedan i väst-östlig riktning genom bland annat Belgrad. Donau blir sedan en del av gränsen mot Rumänien innan den fortsätter mot sitt utlopp i Svarta havet. Norr om Donau ligger bördiga slätter. Serbien saknar kust mot havet.

De centrala delarna av landet är bergiga. I sydväst finns utlöpare av de Dinariska alperna medan gränstrakterna i öster tangerar Karpaterna, Rodopibergen och Balkanbergen.

Det finns flera viktiga biflöden till Donau: Sava (som rinner från gränsen mot Bosnien och Hercegovina i väster), Tisa (från Ungern i norr) och Morava (som i huvudsak rinner upp i södra Serbien). Floden Drina utgör en stor del av gränsen mot Bosnien och Hercegovina och rinner ut i Sava.

Klimatet varierar till en del inte minst beroende på höjd över havet. Vojvodina har mest utpräglat inlandsklimat och inte minst heta somrar, då bergstrakterna i söder är svalare. Nederbörden är rikligast under sommarhalvåret. De senaste åren har Serbien flera gånger drabbats av häftiga skyfall som lett till svåra översvämningar.

Läs om klimatförändringar i Naturtillgångar, energi och miljö.

Om våra källor